Libyen har blivit en livsfarlig och grym plats för tusentals migranter och flyktingar. Kvinnor tvingas till prostitution, män till slavarbete. I somras arbetade sjuksköterskan Martina Svensson för Läkare Utan Gränser ombord på räddningsfartyget Aquarius. Där möttes hon av historier som fick henne att gråta efter arbetspassen.
Jag minns speciellt en ung tjej i 18-årsåldern från Nigeria, hon hette Precious. Trots allt som hon varit med om var hon väldigt stark. Men hennes kropp och underliv vittnade om de hemskheterna hon varit med om.
Martina Svensson berättar om mötet med Precious
Hon överlevde den fruktansvärda flykten genom öknen och hamnade i Libyen. Där blev hon tillfångatagen och satt i ett uppsamlingsläger tillsammans med medsystrar och barn. Lägret var överfullt och de fick knappt mat och vatten. Kvinnorna hade ingen chans att kommunicera med omvärlden och i lägret fanns inga män förutom vakterna.
Sjuksköterskan Martina Svensson tar hand om en patient under en räddningsinsats på Medelhavet. Foto: Läkare Utan Gränser.
Precious berättade för mig att varje kväll kom väpnade män och valde ut en kvinna som skulle tjäna pengar till dem genom prostitution. Så en kväll blev det hennes tur.
Precious vägrade att sälja sin kropp
Vakterna sa att det var dags för henne att sälja sex, de förde bort henne till ett rum. Men Precious vägrade att prostituera sig. Hon sa att det var fel, fel, fel! Hon blev misshandlad och våldtagen av männen som förde iväg henne. Detta hände kväll efter kväll. Men de lyckades inte bryta hennes vilja, hon vägrade att prostituera sig. Hon gick inte med på det.
Efter ett tag lyckades hon och några medsystrar fly. Tillslut hittade de en möjlighet att fly över Medelhavet i en sjöoduglig gummibåt. En livsfarlig resa där många drunknar. Men för Precious fanns det inget val. Gummibåten vare det enda alternativet för henne.
När jag träffade denna unga tjej var hon omtumlad, rädd och fundersam. Hennes tonårskropp var ärrad, men hon var trots allt en ovanligt stark person.
”Gråten kom över mig”
Som sjuksköterska ombord på Aquarius så erbjöd jag, tillsammans med barnmorskan, alla kvinnor vi räddat samtal och undersökning. Vi erbjöd alla kvinnor som hade utsatts för övergrepp förebyggande behandling mot könssjukdomar och vi erbjöd även graviditetstest. Jag rengjorde även sår på kroppen och la om med förband.
Jag tog hand om Precious, hjälpte till att rengöra hennes sargade kropp och gav henne medicin. Jag intog en professionell roll och lyssnade på allt hon var redo att berätta. När arbetspasset var över släppte allt och gråten, ilskan och vanmakten kom över mig. Vi i personalen fick stötta varandra för det är inte helt enkelt att ta del av alla grymheter människor är med om. Även männen vittande om fruktansvärda saker.
Män säljs som slavar
När jag pratade med de yngre männen från Bangladesh berättade de outhärdliga saker de hade upplevt under de senaste månader. De hade levt som slavar i Libyen. De behandlades värre än djur.
Dessa män har lämnat sitt hem i tron om att kunna arbeta i Libyen för att försörja sin fattiga familj hemma i Bangladesh. Men redan när de kom till flygplatsen i Libyen möttes de av kriminella grupper som ville utnyttja dem. De kriminella gängen tog alla männens ägodelar: mobiltelefonen, passet, pengar. Sedan blev dem bortförda och tvingades arbeta utan betalning. De jobbade och jobbade men fick aldrig någonting för det.
Att fly var inget alternativ, det var omöjligt. De kriminella kom hela tiden på nya sätt att skrämma och skada sina slavar. De fick knappt något att äta eller dricka. De blev slagna och piskades.
Han hängdes upp i handledarna
Jag kommer särskilt ihåg en ung man som berättade för mig hur han torterades. Märken på kroppen vittnade tydligt om det han hade varit med om. Gärningsmännen hade hängt upp honom i handlederna.
De tvingade den unge mannen att ringa hem till sin familj för att skicka pengar. De utpressade familjen i Bangladesh. När familjen på något sätt hade fått ihop pengarna för att rädda honom, släpptes han ändå fri. Istället såldes han vidare till nästa arbetsgivare där tvångsarbetet och tortyren bara fortsatte.
Så fortsatte det tills någon tyckte att nu är det tillräckligt och de fick möjligheten att fly. Gummibåtarna och havet var även deras enda alternativ för att kunna lämna detta helvete på jorden.
Läs mer: Godtyckligt fängslande av människor i Libyen måste upphöra
