Under de första två månaderna av sitt korta liv har Mary James sovit utan filt på en sängstomme av järn i ett tält i flyktingläger i norra Sydsudan. Nu kämpar hon för sitt liv på Läkare Utan Gränsers sjukhus.
Varje gång hon andas hörs ett raspande ljud då luften tvingar sig genom hennes infekterade lungor. När hon gråter vrider sig hennes lilla kropp av ansträngningen. Tills nyligen var hon ansluten till en syrgasmaskin som hjälpte henne med andningen.
Fukt och trångboddhet sprider sjukdomar
Mary bor i ett läger för internflyktingar i Malakal, Sydsudan. Lägret ligger i anslutning till en av FN:s militära baser. Under regnperioden utgör barn som Mary som lider av lunginflammation och andra luftvägsinfektioner över hälften av patienterna på barnavdelningen på Läkare Utan Gränsers sjukhus i lägret. Nyligen fyllde ett malariautbrott sjukhuset med krampande barn. När sängarna tog slut fick många patienter sova på madrasser på golvet.
– Den grundläggande orsaken till dessa sjukdomar är överbeläggning och undermåliga levnadsförhållanden, säger vår läkare Yasser Sharaf under morgonronden. Utanför sjukhusporten bor nästan 50 000 personer i tält och hyddor. Det är så trångt att invånarna måste gå i sidled genom de smalaste passagerna.
Fler flyr undan strider
De familjer som har det värst anlände för tre månader sedan, när 16 000 personer flydde undan allt intensivare konflikter, våld och undernäring. De flesta av dem reste på natten i små kanoter från närliggande Wau Shilluk, på motsatt sida av den vita Nilen, dit ingen humanitär hjälp hade nått på flera månader. De anlände till lägret nästan tomhänta.
40-åriga Nya Gaw var en av dem. Hon är barnmorska och hade både jobb och eget hus före konflikten. Nu är hon nästan helt beroende av humanitärt bistånd. I Malakallägret bor hon med 55 andra människor i ett tält med jordgolv. Vi sitter i hennes lilla ”rum” och medan hon berättar rensar hon en hög med lum. Lum är en vildväxande bladgrönsak som kvinnorna plockar utanför lägret för att komplettera de månatliga matransonerna som aldrig räcker till.
Alla hostar på nätterna och sjukdomar sprider sig. Nya Gaw
Nya anlände med två söner men familjen har blivit större sedan hon kom hit. Trots hennes svåra situation tar Nya hand om fyra andra barn som skilts från sina föräldrar under konflikten. Ingen vet var de är. Nyas utökade familj delar på en säng och ett par plastmattor på golvet att sova på.
På natten blir allting fuktigt och luften surrar med myggor. De smala diken och gränder som skiljer Nyas tält från de andra runt omkring är fyllda med lera och stillastående vatten.
Enkelt uttryckt är levnadsvillkoren i lägret som gjorda för att sjukdomar ska spridas. Hon säger att två barn som bor i hennes tält nyligen skrevs in på sjukhuset.
– Alla hostar på nätterna och sjukdomar sprider sig, säger Nya och får medhåll av flera mödrar.
– Vi behöver mer utrymme.
Brist på vatten och utrymme
Ungefär en halv kvadratkilometer har tilldelats av FN för flyktinglägret och det är akut brist på utrymme. För närvarande finns det inte plats att bygga ut livsviktig service som vattenreservoarer, duschar och latriner.
Omkring 200 meter från Nyas tält finns ett antal vattenkranar omgivna av slingrande rader av plastdunkar. Kranarna är anslutna till en stor vattenbehållare av gummi som fylls på två gånger om dagen. En grupp kvinnor har köat i timmar, men de får inte alltid så mycket vatten de behöver. Latriner är ett ännu större problem. Varje latrin ska räcka för 70 personer vilket leder till att människor använder de få duscharna som toaletter.
Under dessa förhållanden är det ingen överraskning att folk börja köa till vårdcentralerna i lägret redan före soluppgången. Klinikerna stänger klockan 17 och varannan söndag finns det ingen primärvård tillgänglig alls. När dessa tältkliniker är stängda bildas istället långa köer vid akutmottagningen på Läkare Utan Gränsers sjukhus. Alltför många patienter, liksom lilla Mary James, kommer hit i väldigt dåligt skick.
Tillbaka på Läkare Utan Gränsers sjukhus. Det är kväll och Mary mår mycket bättre. Det är hennes sista natt på sjukhuset och hon sover under ett myggnät. Men när hon skrivs ut i morgon kommer hon att återvända till samma fuktiga tält och risken är stor att hon blir sjuk igen.
Marys mamma är orolig:
– Mitt barn är sjukt. Nu mår hon bättre men jag är fortfarande orolig för hon har tuberkulos. Jag hoppas hon blir frisk snart.
