Tiotusentals människor har under det senaste året flytt det utbredda våldet i de engelskspråkiga delarna av Kamerun för att söka skydd i delstaten Cross River i södra Nigeria. Vi finns på plats för att bistå människorna som flytt, men också lokalbefolkningen.
Den politiska konflikten i Kameruns syd- och nordvästra regioner eskalerade under slutet av 2016, när beväpnade separatistiska trupper utropade en självständig stat och konfronterades av armén. Sedan dess har det dagliga våldet lett till att tusentals tvingats fly sina hem och söka skydd i grannlandet Nigeria. Trots oro över det eskalerande våldet har lite hjälp givits av det internationella samfundet, både i Kamerun, där tillgången till humanitär hjälp är mycket begränsad, och i Nigeria.
I slutet av november 2018 var ungefär 437 000 personer på flykt inom de sydvästra och nordvästra regionerna i Kamerun. De flesta har flytt ut till bushen, där levnadsförhållandena är dåliga och det är brist på skydd och tillgång till mat, vatten och basal sjukvård. För att möta de medicinska behoven finns vi på plats för att stötta den befintliga distrikts- och akutsjukvården i regionerna, och utbilda sjukvårdspersonal. Vi har koncentrerat vårt arbete till landsbygden, där det utbredda våldet gör att stora delar av befolkningarna har svårt att nå den statliga sjukvården.
– Runt 30 000 flyktingar hade sökt skydd i Nigeria när Läkare Utan Gränser började arbeta i Cross River State i juli 2018, säger Scott Lea, koordinator i Cross River. Mellan juli och mitten av november hade våra medicinska team 3 890 patientbesök. Över 75 procent av patienterna var kvinnor, barn och äldre personer.
De flesta söker vård för andningsrelaterade sjukdomar och hudsjukdomar som skabb, som är kopplade till de svåra levnadsförhållandena i samhällena och lägren där flyktingarna bor. Vår personal behandlar också patienter för malaria och för kroniska sjukdomar som hypertoni (högt blodtryck) och diabetes.
Som bröder och systrar
När de första kamerunierna flydde över till Nigeria var de helt beroende av hjälp från de boende i området. Trots att levnadsförhållandena i Cross River redan var svåra välkomnades flyktingarna med öppna armar. Regionerna har en långvariga relation med mycket utbyten över gränsen.
Samtidigt som världen brottas med den största flyktingkrisen sedan andra världskriget visar Augustine Eka solidaritet genom att erbjuda sovplats åt kamerunska flyktingar i sitt hus i den nigerianska byn Amana.
– Människor började korsa gränsen till Nigeria, men de hade ingenting. De hade ingenstans att sova, säger Augustine. Så vi bestämde oss föratt välkomna dem och låta dem bo i våra hem som bröder och systrar. Alla i byarna här i Cross River State är väldigt hjälpsamma och snälla mot flyktingarna som kommit från södra Kamerun. Under det senaste året har över 100 flyktingar bott i min by: män, kvinnor och barn.
Fidelis Kigbor är en av flyktingarna i Augustines hem. Han flydde från Kamerun i oktober 2017, samma dag som de separatistiska styrkorna deklarerade självständighet.
– Jag bodde med hela min familj i Mamfee. Där jobbade jag som bonde, säger Fidelis. Jag byggde mitt hus själv, men det har förstörts.
– När vi kom fram till Amana välkomnade invånarna oss, trots att de inte hade så mycket att erbjuda, säger Fidelis.
Han hoppas kunna återvända till Kamerun så fort det går, men vet att det inte kommer bli lätt.
– Jag skulle vilja återvända till mitt land när saker förbättras, men jag vet att jag förlorat allt jag har där, säger han. Jag kommer att behöva hjälp för att bygga upp mitt liv igen.
behoven i Cross River är enorma
Några av flyktingarna har blivit förflyttade till flyktingläger. Bosättningarna i Adagom drivs av UNHCR och sattes upp i mitten av augusti 2018. I december bodde redan 6 400 personer där. 31-åriga Gmoltee Bochum sitter utanför sitt tält med sitt tvååriga barn Sema.
– I Kamerun bodde jag i Bamenda, en av de största städerna i den engelskspråkiga regionen, säger Gmoltee. Jag jobbade som dataingenjör och lärare. Jag vet inte när våldet kommer upphöra men jag vet att jag förlorat allt. Nu bor jag med min familj i det här lägret, men livet är tufft. Vi bor alla tillsammans i ett jättelitet tält.
Läkaren Precious Mudama säger att behoven i Cross River är enorma.
– Innan Läkare Utan Gränser startade ett projekt i Cross River State var behoven av sjukvård överväldigande, säger hon. Den statliga sjukvården var under stor press på grund av bristen på material och personal som kunde ta hand om både nigerianerna och kamerunierna. Vår hjälp kom lägligt. Av dem i genomsnitt 120 - 150 patienter, som vi våra team träffar varje dag, är ungefär 80 procent kamerunier och 20 procent nigerianer.
Utöver att erbjuda medicinsk hjälp har vårt vatten- och sanitetsteam upprättat 27 handpumpar, grävt fyra brunnar och byggt 52 latriner i byar där både lokalbefolkning och flyktingar bor.
I delstaten Cross River har Läkare Utan Gränser borrat brunnar i kommunerna Obanliku och Boki, och i slutet av juli 2018 öppnade vi en öppenvårdsmottagning i Ikom för att hjälpa både värdsamhället och flyktingarna. Vi har också sex mobila kliniker i Obanlinku, Boki, Ikom, Ogoja och Etung. Mellan slutet av juli och mitten av november hade våra team 3 890 patientbesök.
I de sydvästra och nordvästra regionerna i Kamerun stöttar Läkare Utan Gränser distriktssjukvård och sjukhus i Buea och Bamenda för att stärka deras primär- och akutsjukvård. Vi bedriver ambulansverksamhet, donerar medicinskt och logistiskt material samt utbildar vårdpersonal och driver mobila kliniker i Buea och Bamenda.
