Det har gått två år sedan konflikten bröt ut i östra Ukraina. Över 9 300 människor har dödats och 21 500 skadats sedan mitten av april 2014. Tusentals drabbade har glömts bort och lämnats kvar nära frontlinjen. Mest utsatta är tuberkulospatienter och äldre.
Osäkerheterna har tvingat den lokala vårdpersonalen att fly och många har fortfarande inte återvänt. I flera områden har sjukhusen och klinikerna slut på mediciner och i andra områden har sjukhusbyggnaderna delvis eller helt förstörts. Behovet av vård av tuberkulos, psykisk ohälsa och kroniska sjukdomar är akut. Våra team driver kliniker i tomma skolor, statliga byggnader eller övergivna sjukhusbyggnader. Människor har till och med öppnat upp sina hem för att våra läkare ska kunna vårda patienter där.
Inget tillträde till ockuperade områden
Våra team arbetade på båda sidorna om frontlinjen i över ett år. Men under hösten 2015 tvingades vi lämna de självutnämnda folkrepublikerna Luhansk och Donetsk efter att de dragit tillbaka våra tillstånd att arbeta där. Vi tvingades att lämna tusentals utsatta människor utan tillgång till sjukvård. Som det ser ut nu har vi bara tillträde till områden kontrollerade av Ukraina, vilket drabbar patienterna i andra områden hårt.
Konfliktområdet är en tickande bomb för ett utbrott av en tuberkulosepidemi.
Jeanette Olsson, projektkoordinator i Donetsk
Vår svenska projektkoordinator Jeanette Olsson arbetade i Donetsk under ett och ett halvt år. Hon berättar att det största problemet då var att få in mediciner i det ockuperade området och det är problematiskt än idag. Speciellt för patienter med tuberkulos, eftersom den inkonstanta tillgången till tuberkulosmediciner ökar risken för resistens.
Akut brist på tuberkulosmediciner
Tuberkulos är ett stort folkhälsoproblem, inte minst i fängelser, och bristen på tuberkulosmediciner är akut. Projektet som Jeanette arbetade i bistod med full regim för resistent tuberkulos i fängelser och punktinsatser vid brist på tuberkulosmediciner i hela Donetskdistriktet. Men det projektet tvingades avslutas under hösten 2015. Jeanettes team lämnade då kvar hela förrådet med tuberkulosmediciner, men nu börjar de ta slut och snart finns inget kvar. Innan projektet stängdes ned behandlade vi runt 150 patienter för multiresistent tuberkulos. Utan mediciner riskerar de nu att dö – det är bara en fråga om tid.
– Konfliktområdet är en tickande bomb för ett utbrott av en tuberkulosepidemi. Det är ett jätteproblem. Byggnader, lägenheter och hus är bombade. Människor är fattiga, har inte samma tillgång till mat, det är mer trångbott och det är svårt att diagnostisera eller medicinera mot tuberkulos. Allt det här bidrar till att sjukdomen kan spridas väldigt snabbt i ett område där den redan är allmänt förekommande, berättar Jeanette.
Vi är vilse och rädda. Livet här är hemskt och ibland har jag självmordstankar.
Raisa, 80-årig pensionär i Ukraina
Äldre speciellt utsatta
Äldre har ofta svårt att förflytta sig och är speciellt utsatta. Många har tvingats ta farväl av sina barn och barnbarn och lämnats kvar med ingen eller mycket lite hjälp. Förutom tuberkulos är de vanligaste hälsoproblemen högt blodtryck, diabetes och kroniska njursjukdomar. Det råder inte bara brist på läkemedel utan också på vårdpersonal.
– De som var utsatta redan före konflikten och de som saknar familj är ännu mer utsatta nu. På många äldreboende försvann personalen och de som bor där måste nu ta hand om sig själva. Att bo nära frontlinjen påverkar också deras psykiska hälsa extremt mycket, berättar Jeanette.
Psykiskt trauma, ångest och depression är vanligt. 80-åriga Raisa är en av dem som lämnats kvar. Hon befinner sig i Taramchuck, en liten by nära frontlinjen. Hennes hus har förstörts i attackerna och nu bor hon ensam i sin grannes övergivna hus.
– Vi är vilse och rädda. Livet här är hemskt och ibland har jag självmordstankar. Det är hopplöst att vara i den här situationen i min ålder.
Läkare Utan Gränser är en av få internationella organisationer som är på plats i närheten av de konfliktdrabbade områdena. Vi driver mobila kliniker i Bakhmut och Mariupol där vi ger sjukvård och behandlar psykisk ohälsa. För att nå de mest utsatta bistår vi med mediciner och medicinsk utrustning till omkring 40 olika platser i det statligt kontrollerade området.
