I snart två år har kolera härjat i Haiti. I april i år ökade antalet patienter i våra koleracenter på grund av regnsäsongen. Fortfarande är det vi som behandlar större delen av landets kolerafall. Hittills har över 500 000 människor har drabbats av sjukdomen i Haiti.
Joan Arnan har ansvarat för Läkare Utan Gränsers kolerainsatser och berättar om de medicinska och strukturella utmaningar som måste mötas för att få bukt med sjukdomen.
Du har arbetat för Läkare Utan Gränser i Haiti i fem månader. Hur har sjukdomen utvecklats under de senaste månaderna?
– När jag kom till Haiti i februari 2012, hade landet redan upplevt tre epidemier: den första mellan oktober och december 2010, den andra mellan mars och maj 2011 och den tredje mellan september och november 2011.
– Över 500 000 människor, eller 5 procent av befolkningen, hade redan drabbats av kolera och närmare 7 000 har dött i sjukdomen. Det är fortfarande svårt att säga vilka mönster utbrotten kommer att följa eftersom det är en ny sjukdom för landet. Men så snart det regnar, och avlopp översvämmas, så ökar risken för sjukdomsspridning. I lägren, där nästan en halv miljon människor fortfarande bor efter jordbävningen i januari 2010, har mindre än en tredjedel fortfarande tillgång till rent dricksvatten och endast 1 procent tillgång till tvål.
– I starten av regnsäsongen i april började antalet patienter i våra koleracenter (CTC) att öka och i slutet av maj var det som flest patienter. Sedan början av året har vi behandlat över 10 000 patienter - mer än 70 procent av alla kolerafall som rapporterats i Port-au-Prince. Just nu ser vår personal en nedgång i antalet kolerafall i Port-au-Prince och i Léogâne, men läget är fortfarande kritiskt.
– Att det fortfarande är Läkare Utan Gränser som behandlar större delen av kolerafallen är ett tecken på landets strukturella problem.
Vad för strukturella problem? Kan du berätta mer?
– I Port-au-Price där en tredjedel av landets befolkning bor, finns ingen kolerabehandling integrerad i hälso-och sjukvården. Detta innebär att om du har kolerasymptom och söker hjälp på ett statligt sjukhus så kommer du att bli hänvisad till något av de koleracenter som drivs av icke-statliga hjälporganisationer.
– På andra platser har vi sett både misslyckanden och framgångar i statens sjukdomsbekämpning. I Artibonite, där epidemin startade, rapporteras att behandlingscenter saknar både utrustning och mediciner samt att personalen i vissa fall inte fått lön på flera månader. Däremot, i Nord, har de lokala hälsomyndigheterna själva lyckats få bukt med den senaste smittotoppen. Det får oss förstås att fundera kring de nationella hälsomyndigheternas vilja att sätta upp ett effektivt system för att förebygga och behandla kolera.
– Ännu mer problematisk blir situationen i och med att antalet hjälporganisationer som arbetar med att förebygga och behandla kolera blir allt färre i takt med att det internationella stödet minskar. Utöver det brister världshälsoorganisationens stöd till den haitiska regeringen i arbetet att sätta upp ett effektivt övervakningssystem för epidemiologiska data vilket skulle göra det möjligt att anpassa insatserna till strategiska platser i landet.
Hur kan vi hantera situationen under de kommande månaderna?
– Läkare Utan Gränser är en icke-statlig hjälporganisation och det är inte vårt syfte ta över ansvaret för att hantera epidemin. Det ansvaret ligger på regeringen och på dess internationella samarbetspartners. Däremot kan vi ge ett mervärde till haitiska hälsomyndigheter vid koleratoppar genom att stödja dem att integrera koleravård i den befintliga hälso- och sjukvården.
– För att patienterna ska få snabb tillgång till behandling krävs att fler behandlingscenter kan mobiliseras snabbt på många platser i landet. Fortfarande, nästan två år efter att koleran kom till Haiti väntar vi på att haitiska myndigheter och deras internationella partners ska utveckla hållbara metoder för att tackla sjukdomen: skapandet av en nationell beredskapsplan, erbjuda kolerabehandling inom den befintliga hälso- och sjukvården, sätta upp ett effektivt epidemiologiskt övervakningssystem samt öka insatser för rent vatten, hygien och sanitet.
