Hoppa till huvudinnehåll

TVÅ MÅNADER AV STRIDER I MASISI I KONGO-KINSHASA

Publicerad 15 maj 2014

Bildspel

Bildspel i fullskärm
Många har sökt skydd i vårdcentralen i Nyabiondo, Kongo-Kinshasa, undan strider mellan regeringsstyrkor och milis. FOTO: Andrea Spaett

Många har sökt skydd i vårdcentralen i Nyabiondo, Kongo-Kinshasa, undan strider mellan regeringsstyrkor och milis. FOTO: Andrea Spaett

Onsdagen den 30:e april bröt nya strider ut i Nyabiondo i Masisiområdet i norra Kivu, Kongo-Kinshasa. Striderna mellan regeringsstyrkor och APCL-milis resulterade i många döda, varav minst en var civil, och tvingade tusentals människor på flykt. Emmanuel Lampaert, vår medicinskt ansvarige på plats, berättar om sitt arbete de senaste två månaderna.

I norra Kivu finns mer är en miljon flyktingar. Av dessa befinner sig 2 000 på olika platser i Nyabiondo, bland annat på stadens vårdcentral där vi stöttar hälso- och sjukvårdsministeriet med att ge vård.

– När jag kom till Nyabiondo kort efter att striderna startat var området där vi arbetar omringat. Vi släppte in så många som 700 människor, en del av dem hela familjer. Människor var rädda på grund av striderna. De tog sin tillflykt till platser som de såg som säkra; vårt hus, vårdcentralen, kyrkan och hos andra internationella organisationer.

 – Vi började med att ta itu med det mest akuta som tillgång till grundläggande hygien och latriner. Efter några dagar började familjer återvända hem. Det tog ett tag efter att striderna slutat innan människor kände sig säkra. Den känslan kommer inte direkt efter att en skottlossning har upphört. Dessutom hade husen plundrats och bränts och beväpnade män ockuperade hundratals bostäder. Människor behövde tid innan de kände sig säkra nog att gå hem.

Hur hanterar människorna situationen?

 – Det är en ohållbar situation. När vi inledde vårt projekt på allmänna sjukhuset i Masisi 2007 var det på grund av strider. För två månader sedan blev situationen väldigt instabil igen. Fler och fler sammanstötningar sker i den nordvästra delen av landet. Några familjer i Nyabiondo tvingades fly fyra gånger på två månader. De är trötta; de är less på att fly. De är rädda också. Varje dag hör de helikoptrar flyga över området; husen är plundrade… Allt det här är extremt traumatiserande för dem.

Vad finns det för hälsorisker?

 – Människor som har flytt in i bushen har väldigt liten tillgång till sjukvård. Det syns i vår statistik; i januari behandlade vi 49 patienter för allvarlig malaria, 59 i februari, medan i mars behandlade vi på grund av striderna bara 19 personer. Man vågar inte ta sig till vårdcentralerna eller de mobila klinikerna. Man gömmer sig i bushen, utan rent dricksvatten och skydd mot vädret. Risken är överhängande att man drabbas av sjukdomar utan möjlighet till vård. Vi är mest oroade för barnen som kan få malaria i bushen och inte få den behandling som de behöver.

Har människor skadats?

 – Vi behandlade åtta personer efter striderna den 30:e april och förflyttade dem senare till allmänna sjukhuset i Masisi. Vi har även haft patienter som utsatts för sexuella övergrepp. Verkligheten ser tyvärr ut så i det här området. Det är inte alla kvinnor som söker hjälp, eller så väntar de till dess att striderna avklingat. Det är viktigt att man får vård inom 72 timmar för att förhindra smittorisk av till exempel hiv. När de kommer vårdar vi dem, behandlar skador och erbjuder psykosocialt stöd.

 – Människor som utsatts för sexuella övergrepp måste få tillgång till vård utan att de ska behöva vara rädda för repressalier eller att bli utstötta. Vi påminner ständigt de stridande parterna om att vårdcentraler och sjukhus är neutral mark och att människor måste få komma och söka hjälp utan att vara rädda för sina liv.

 – Vi behandlar huvudsakligen människor för de indirekta effekterna av våldet – det är huvudpunkten i vårt arbete. Människor har inte möjlighet att träffa en läkare i tid när de blir sjuka eller när levnadsförutsättningarna gör dem sjuka.

Vilka svårigheter tampas Läkare Utan Gränser med?

 – Sedan mitten av februari har återkommande strider skett i den nordvästra delen av Masisi och vi är verkligen oroade för byarna. Med tanke på säkerhetsläget finns det väldigt få hjälporganisationer på plats. Vi är den enda organisationen som bistår med vård. Situationen i Masisiområdet fortsätter att vara allvarlig och vi är oroade. Alla parter i konflikten måste garantera hjälporganisationernas säkerhet så att de kan arbeta i området och bistå människor i behov av hjälp.

Läkare Utan Gränser utförde mellan januari och mars 21 789 undersökningar på allmänna sjukhuset i Masisi och vårdcentralen i Nyabiondo och 3 395 undersökningar på mobila kliniker. Organisationen har stöttat allmänna remissjukhuset i Masisi sedan 2007 och bistår med primär- och sekundärvård utan kostnad för patienterna. Läkare Utan Gränser bistår även med mobila kliniker där det behövs.

Relaterade nyheter

Elisabeth Chihemba och hennes treårige son Elris Kamo i kolerabehandlingscentret i Minova, Kongo-Kinshasa.
Kongo-Kinshasa

Kolera sprids snabbt i södra Kivu

Kolerautbrottet i södra Kivu, Kongo-Kinshasa, växer i omfattning och sedan slutet av juli har vi behandlat fler än 1 200 patienter. Regionens dåligt utrustade vårdcentraler är överfulla och det finns en stor risk att situationen hamnar utom kontroll.

Jag lämnade Bolomba för nio dagar sedan. Två dagar på motorcykel och därefter flyg till Kinshasa.
Kongo-Kinshasa

Äntligen inne på målrakan

Skriver detta på Bryssels flygplats. Lite trött efter långflygning, OTÅLIG att komma hem. Och, måste jag tillstå, lite nervös för hur jag ska reagera när jag kommer hem, hur acklimatiseringsprocessen kommer att vara. 

En liten patient får vård på sjukhuset i Bolomba, Kongo-Kinshasa, där Ludvig Bolinder arbetar.
Kongo-Kinshasa

Ett wifi-fönster mot omvärlden på glänt

Skriver detta i all hast. Det visar sig att det regnar manna från himlen idag, i form av wifi via satellit. Ska kanske passa på att ladda ned DN i pdf-format. Jag är så totalt avskuren från nyhetsflödet i världen här; om det rasade ett nytt världskrig skulle jag inte veta om det.