Trots att striderna upphört i den ukrainska staden Debaltseve är de medicinska behoven i området stora. Därför ökar vi nu vårt medicinska arbete på båda sidor om frontlinjen. Natali Roberts som är vår akutsamordnare på plats berättar om en stad där mycket blivit förstört och där det idag råder brist på det allra nödvändigaste som vatten och mat.
HUR ÄR SITUATIONEN ÄR I DEBALTSEVE IDAG?
Striderna slutade i mitten av februari och man har röjt bort odetonerad ammunition. När jag anlände i mitten av mars var nästa alla fönster i staden utblåsta, väggarna hade stora hål och de flesta taken hade stora skador. Vart man än vände sig såg man skadade byggnader och så är det [Bild av Natalie Roberts, akutsamordnare] fortfarande.
Människor som varit gömda i källare eller skyddsrum har flyttat tillbaka till sina bostäder. Men eftersom staden blivit så förstörd tvingas de bo utan tillgång till vare sig värme eller rinnande vatten. Det är fortfarande kallt ute och vattnet i de brunnar som finns tillgängliga håller mycket dålig kvalité. Alla är beroende av hjälp för att få mat.
VAD GÖR LÄKARE UTAN GRÄNSER I DEBALTSEVE?
När vi först kom till Debaltseve, i februari, besökte vi människor i deras hem. Nu har vi ett telefonnummer som människor kan ringa om de behöver en läkare eller en sjuksköterska. Många av de som blev kvar i staden när striderna bröt ut är gamla. De har gått i månader med kroniska sjukdomar som högt blodtryck utan att få behandling. Stress, kyla och de svåra levnadsförhållandena har försämrat deras tillstånd ytterligare.
Vi har även en mobil klinik som åker runt till olika platser i staden. Vi behandlar runt 60 patienter varje dag – många fler hinner inte vår läkare med även om behoven finns.
Om människor inte får bättre levnadsförhållanden, kommer de som lever med kroniska sjukdomar bli sämre trots den medicinska hjälp vi kan ge. Jag har träffat äldre människor som säger att de helst vill dö. De är inte deprimerade men de vill inte bli 80 år och bo i en källare. Människor har svårt att se vad framtiden kommer föra med sig och de vet inte vad de ska ta sig till. Människor har svårt att tänka sig att striderna inte ska börja på nytt.
