Över 180 000 personer bor på FN:s sex platser för skydd av civila i Sydsudan och förhållandena i lägren är oacceptabla. Vatten och sanitet är särskilt viktigt för att undvika att sjukdomar sprids.
– När min by attackerades tappade människor bort varandra och barnen sprang iväg. Många dödades, säger trebarnsmamman Teresa som kommer från Mayendit.
Sedan 2013 har fyra miljoner människor i Sydsudan flytt sina hem på grund av hårda strider. Två miljoner är fortfarande kvar i landet som internflyktingar, och av dessa har 180 000 personer tagit sin tillflykt till FN:s sex platser för skydd av civila, så kallade PoC (Protection of Civilians). Vi finns på plats och arbetar på två av dessa - Bentiu och Malakal.
Dålig sanitet
I lägret i Bentiu, i delstaten Unity, bor över 100 000 personer. Säkerhet, mat, vatten och hälsa är några av utmaningarna.
– Levnadsförhållandena är dåliga. För att skapa större ytor sätts flera tält ihop, vilket leder till större risk att sjukdomar sprids. Om en person i första tältet får tuberkulos utan att veta om det är risken att resterande personer också smittas stor, säger fembarnspappan Peter, som bott i Bentiu i fem år.
Läkare Utan Gränser har vid upprepade tillfällen krävt åtgärder vad gäller förhållandena i lägren, särskilt när det kommer till vatten och sanitet. Avfallet från översvämmade latriner rinner ned i diken och blir till tjockt slem som barnen leker med. Nästan hälften av alla patienter vi tar emot i Bentiu är under fem år gamla, och många har akut diarré, hudsjukdomar, ögoninfektioner och springmask - vilket alla är tillstånd som skulle kunna undvikas om vattnet och saniteten förbättrades.
Vi driver också ett sjukhus i FN-lägret i Malakal, där omkring 30 000 personer har sökt skydd. Förödelsen i staden är enorm.
– Vi står inför stora utmaningar, och en är dessa är hunger. Du kanske har durra (ett sädesslag), men du har inte råd att mala den eller vatten att koka den i. Det finns för lite vatten för alla människor här, säger Martha, en 27-årig kvinna från östra Malakal.
Utbredd psykisk ohälsa
Under 2018 skrevs en person i veckan in på vårt sjukhus i lägret i Malakal efter att försökt begå självmord. Vi hade över 2 400 patientmöten för psykisk ohälsa- både individuellt och i grupp. Att så många personer mår dåligt beror på de trauman det extrema våldet innan och under flykten ledde till, och förtvivlan den nuvarande situationen ger upphov till.
– De här fem åren har gjort människor olyckliga. Vi förlorade mycket när vi tvingades fly från våra hem, och väldigt många har dött. Vissa är psykiskt sjuka och säger att det till och med vore bättre att dö, säger Achol, en 32-årig kvinna från Obai, en by söder om Malakal.
Hopp till framtiden
Människor rör sig in och ut ur FN-lägret, men många är rädda för att återvända hem för tidigt eftersom säkerhetsläget kan ändras snabbt.
Samtidigt är även säkerheten på FN:s platser för skydd av civila bristfällig. Rån, plundring och sexuellt våld är vanligt förekommande, i synnerhet bland de som har en inkomst.
Men trots de många utmaningarna och den stora osäkerheten bär människor på hopp.
– Om det blir fred kan vi lämna det här lägret, annars är det bättre att vara kvar. Men hela Sydsudan hoppas på fred, säger Teresa.
Till dess fortsätter livets gång i lägret; snicksnack, händer som tvättas, människor som ber, kvinnor som hämtar vatten, barn som leker. Alla kämpar hårt och försöker leva med så mycket värdighet som möjligt.
