På sjukhuset i Aweil i Sydsudan hjälper vi sjuka barn. Tvåårige Wuk var så undernärd att han vägde lika mycket som ett spädbarn när han kom till oss och John har brutit båda sina handleder.
Wuk är två år gammal. Han är undernärd och väger ungefär lika mycket som en några månader gammal bebis. Sedan han blev inlagd för tre dagar sedan har han stabiliserats med hjälp av mjölk och antibiotika, för att behandla hans infektioner.
I morse kunde han börja äta terapeutisk mat, vilket är ett jordnötssmör med tillsatta vitaminer, proteiner, fetter och vitaminer som är nödvändiga för ett barn. Om han klarar att äta och inte behöver mer behandling kommer han att bli utskriven om några dagar. I så fall kan hans mamma åka hem med honom och hans fyra syskon.
Både vår kvinnoklinik och barnavdelning är livsavgörande för befolkningen. Florence Okatch
Det här var första gången hon kom till oss med ett av sina barn; en resa som tog fem timmar från hembyn, först till fots och sedan med bil.
Stora avstånd försvårar
Wuk är dessvärre bara ett av många kritiskt sjuka barn som personalen på vårt sjukhus i Aweil i Sydsudan måste behandla. Och då är det ändå inte säkert att de svårast sjuka ens tar sig till sjukhuset på grund av de stora avstånden.
– Vid slutet av torkan, i april, skrev vi in 44 barn i veckan för behandling av svår undernäring, säger Florence Okatch, ansvarig sjuksköterska på sjukhuset.
I slutet av april tar barnavdelningen också emot många barn med skador liknande de John, 4 år, har. John och hans kompisar klättrade i ett mangoträd för att plocka säsongens sista frukt när han ramlade ner. Han tog emot sig med händerna och bröt båda sina handleder.
I Johns familj klagar man inte, så trots att han hade ont sa han ingenting. Först efter flera dagar – när smärtan var outhärdlig och han knappt kunde röra på sina svullna handleder och händer – tog hans föräldrar med honom till sjukhuset i Aweil för att han skulle få hjälp.
John väntar tålmodigt och klagar inte medan han väntar på att läkarna ska undersöka honom. Han rör långsamt och försiktigt på sina fingrar, och svarar på alla personalens frågor. Han behöver röntgas och skickas därför vidare till kirurgen för en vidare bedömning, och för att se om han behöver opereras.
– Barnavdelningen har 110 sängplatser och är igång dygnet runt. Vi har intensivvård, kirurgi och en neonatalavdelning. Vi tar dessutom emot många barn med brännskador som beror på dåliga levnadsförhållanden, för att inte tala om frakturer och andra skador, säger Florence Okatch.
Nära 20 000 barn vaccinerades
Barnavdelningen hanterar dessutom epidemier, som vid ett utbrott av mässling i mars. Då organiserades en vaccinationskampanj och de som redan var smittade fick behandling. Totalt vaccinerades 18 460 barn i åldrarna sex månader till fem år under kampanjen.
Förutom barnavdelningen har sjukhuset en kvinnoklinik med 35 sängplatser, där man tar hand om både komplicerade och normala förlossningar, samt obstetrik och gynekologi. Bara i april hanterade avdelningen 110 förlossningar i veckan.
– Både vår kvinnoklinik och barnavdelning är livsavgörande för befolkningen, säger Florence Okatch.
För att kunna hålla så här hög standard på vården har sjukhuset 380 anställda. 20 av dem är internationella medarbetare. De tar emot ungefär 300 patienter i veckan. Andelen internationella medarbetare ökar vid medicinska kriser, som till exempel ett malariautbrott.
I Sydsudan är det svårt att hitta utbildad personal, vilket är ett stort problem inom hälso- och sjukvården. Enligt WHO finns det färre än 200 läkare som ska ta hand om hela Sydsudans befolkning – 12 miljoner människor. Därför tar Läkare Utan Gränser emot praktikanter som håller på att utbilda sig inom vården i Wau, en stad i närheten.
Sedan 2008 har vi ansvarat för barn- och mödravård på det statliga sjukhuset i Aweil. Det är stadens enda sjukhus som ansvarar för vården av de över 100 000 människor som bor i själva staden, och ytterligare över en miljon som bor i regionen.
Under torkan har vi 145 sängplatser, men under regnperioden kan de utökas till 225 för att kunna ta hand om alla barn som smittas av malaria.
Sydsudans befolkning är hårt drabbade av inbördeskrig och fattigdom. Det finns få sjukhus och vårdcentraler, och för många människor är det dessutom svårt att ta sig dit på grund av de stora avstånden. Dessutom är tillgången på mediciner dålig, och få människor har råd att köpa den som finns.
