Ökad krisberedskap, mer samverkan mellan civila och militära aktörer och en satsning på svensk expertis i internationella organ som FN och EU. Det är regeringens recept på ett effektiviserat bistånd. Samtidigt skär man ner på specialistutbildningar för fältpersonal. Men bristen på kunskap får konsekvenser, varnar Läkare Utan Gränser.
Sverige har tillsammans med 190 andra länder åtagit sig att arbeta för att förverkliga FN:s millenniemål för minskad fattigdom och utveckling. Tre av åtta millenniemål handlar om internationell hälsa. Det svenska biståndet ska, enligt biståndsmyndigheten Sida, bygga på kompetens och noggranna förberedelser. För att målen ska kunna uppnås efterfrågas även insatser av enskilda organisationer. Trots det får hjälporganisationerna själva till stor del bekosta förberedande utbildning av fältpersonal, i internationell hälsa.
Biståndsminister Gunilla Carlsson vill effektivisera det svenska biståndet. Detta ska bland annat göras genom ökad samordning av militära och humanitära insatser, vilket förmodas bidra till långsiktig stabilitet och tillväxt. De försumligheter som den svenska insatsstyrkan i Kongo-Kinshasa gjort sig skyldig till när de 2004 passivt bevittnade tortyr är knappast ett argument för denna nyordning. Beteendet tyder snarast på bristande kunskaper om folkrätt, det vill säga själva grunden för fredsbevarande insatser.
Som ett led i arbetet med att stärka Sveriges krisberedskap kommer Räddningsverket, Krisberedskapsmyndigheten och Styrelsen för psykologiskt försvar att slås samman till en ny myndighet, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Vi vill påminna om att vid katastrofer utomlands är kunskap om internationell hälsa en nödvändighet för att kunna verka och hantera varje lands speciella problematik.
Gunilla Carlsson efterfrågar också ökad samverkan mellan frivilligorganisationer. Denna samverkan bör rimligtvis inte endast ske i fält, utan även under arbetet med att förbereda internationella insatser som sker här hemma. Ett konkret exempel på hur Sverige kan förverkliga sina ambitioner och bygga upp en resursbas för kompetent fältpersonal är den kurs i internationell hälsa som Läkare Utan Gränser sedan x år erbjuder yrkesverksamma medicinare.
Det svenska biståndet ska, enligt biståndsmyndigheten Sida, bygga på kompetens och noggranna förberedelser. Internationell hälsa är ett tvärvetenskapligt ämne som innefattar folkhälsa, mödra- och barnhälsovård, nutrition, infektionssjukdomar och humanitärt bistånd ur ett internationellt perspektiv. Kursen är främst öppen för sjuksköterskor, barnmorskor, läkare och nutritionister. Som universitetsdisciplin har internationell hälsa existerat länge både i Sverige och utomlands. Ändå tar inte regeringen ett finansieringsansvar för denna typ av kursverksamhet. Vi har alltså ett utmärkt verktyg som på grund av spariver och en bristande helhetssyn riskerar att slängas bort.
Läkare Utan Gränser fortsätter gärna att bistå med sin kompetens och erfarenhet av att arrangera förberedande utbildning för internationell fältpersonal. Vi är nämligen övertygade om att det krävs såväl engagemang som professionalism för att effektivisera det svenska biståndet. Lika övertygade är vi om att brist på kunskap får ödesdigra konsekvenser för våra insatser i fält. Vi tappar i kvalitet, förmåga att agera och inte minst i trovärdighet internationellt. Att utbilda svensk fältpersonal är vårt gemensamma ansvar, Gunilla Carlsson.
