Hoppa till huvudinnehåll

Väntan är över

Publicerad 31 mars 2017

Bildspel

Bildspel i fullskärm
Sanna Sjöberg som ska till Khost, Afghanistan, har packat sitt röda spädbarnsstetoskop.

Mitt lilla röda spädbarnsstetoskop är packat.

I morse blev jag avsläppt på flygplatsen i Sundsvall och nu på väg till Khost i sydöstra Afghanistan. I mitt huvud trängs tankar kring att sakna allt och alla hemmavid med upprymdhet över att äntligen vara på väg! 

Att förbereda sig för en vistelse fyra månader i Afghanistan har varit lika delar panikläsning av information om landet och ”min-väska-är-för-liten”-frustration, som tid spenderad med nära och kära.

När en ska realisera drömmar överhuvudtaget, och kanske ännu mer sådana en haft i flera decennier, finns alltid ett mått av ”är jag verkligen redo för detta?”. Jag har fått veta en hel del om projektet, men det är svårt att veta vad det innebär i förväg. På sjukhuset jag arbetar i Sverige har vi ungefär 2 000 förlossningar per år och jag är på väg till ett kvinnosjukhus där det föds kring 2 000 barn per månad. Hisnande siffror helt enkelt. Jag har nött guidelines, haft handover/peptalk med brasilianska barnläkaren Katia som var där senast och packat med mitt lilla röda spädbarnsstetoskop.

Trots att jag är så förberedd jag kan vara är jag ändå rädd för tusen saker; hur jag ska lyckas samarbeta på ett bra sätt med den nationella personalen som till stor del bara talar pashtu och i en kultur där mycket få läkare är kvinnor, hur jag ska stå ut med extremt begränsade resurser och dess konsekvenser, jag är till och med rädd att misslyckas med mellanlandningen i Dubai trots en steg-för-steg-instruktion och minutiöst planerade dagar...

Det lär oavsett bli ett äventyr.  

Aktuellt om Afghanistan

Sanna Sjöberg på sjukhuset i Khost, Afghanistan.
Nyheter från fältet

Att skaka hand

Varje dag på barnavdelningen försöker jag och mina doktorer jämka våra grundkunskaper, komma överens i behandlingsalternativ och tillvägagångssätt och tillsammans ge varje spädbarn en god chans. Men, milda makter, det har inte varit enkelt jämt.

En barnmorska tar hand om en nyfödd på sjukhuset i Khost, Afghanistan.
Nyheter från fältet

Det mänskliga i att andas

Nasreen sitter vid kanten på sängen och håller i den lilla, lilla hakan och masken mot ansiktet med ena handen, andningsblåsan med den andra och tittar stint på bröstkorgen. 

Administration en kväll på uteplatsen.
Nyheter från fältet

På en pytteliten bostadsyta

I en tryckkokare som både själva arbetet och boendet i sig innebär bubblar en hel massa saker och känslor fram. Och teamet måste klara att lösa de bekymmer som finns, nära de relationer som skapas och hela tiden vara beredd på förändring.

Avdelningen för nyfödda på sjukhuset i Khost, Afghanistan.
Nyheter från fältet

Önskade barn

Efter dagens morgonrond förlöser en mor ett alldeles för tidigt litet gossebarn, på tok för liten och ung för att överleva i de förhållanden som vår neonatalvård i fält kan erbjuda, så liten att även europeisk neonatalvård skulle se utmaningar i att ge pojken en chans.

I fokus

Athmahlägret i norra Syrien. En pojke får sin brännskada omlagd.

Syrien

Varför arbetar vi i Syrien?

  • Väpnad konflikt 
  • Flyktingar
Människor på flykt undan våld i Kongo-Kinshasa. Läkare Utan Gränser gör ofta insatser i flyktingkriser.

Flyktingar

Vi arbetar världen över för att bistå flyktingar och internflyktingar med allt från psykologisk vård till livsviktig näringsersättning.

Personal från Läkare Utan Gränser delar ut flytvästar till nödställda.

Medelhavet

Tiotusentals människor flyr från våld och oroligheter i sina hemländer och beger sig iväg på en farlig resa över Medelhavet till Europa.