En tredagars vapenvila inleddes i Gaza i tisdags. Michèle Beck, medicinsk teamledare för Läkare Utan Gränser beskriver situationen på plats.
"Ett 72-timmars eldupphör inleddes i tisdags. Jag var till en början skeptisk, eftersom tidigare vapenvilor knappt har märkts. Men den här gången meddelade den israeliska armén att de skulle dra sig tillbaka från Gazaremsan. Mycket snabbt kände vi av förändringen. Framför Läkare Utan Gränsers kontor såg jag förbipasserade människor igen. Snart hörde jag tutande bilar. Det lät som ett normalt liv – något jag inte hört på flera veckor, eftersom gatorna varit ödsliga sedan kriget började. Vardagen verkade komma tillbaka. Folk gick ut på gatan för att fylla på matförråden. Men allt är relativt. Det finns också begravningar.
I Khan Younis, i södra Gaza, ser situationen annorlunda ut. I tisdags lyckades vi äntligen skicka dit ett litet team från Läkare Utan Gränser. Det har vi velat göra länge. Förra fredagen försökte mina kolleger ta sig dit, eftersom det hade inletts en vapenvila. Men teamet fick återvända efter halva vägen, eftersom striderna fortsatte.
Sedan förra fredagen har Nasser-sjukhuset i Khan Younis behandlat ett stort antal skadade på grund av striderna i Rafah, lite längre söderut. Fler och fler skadade kom dit och sjukhuset blev överfullt. Jag hörde att de fick ta emot dubbelt så många patienter som sjukhuset egentligen har platser till. De som arbetade på sjukhuset visste inte var de ska lägga alla skadade. Därför började man skicka patienterna vidare till andra sjukhus, till exempel till Al Shifa-sjukhuset i Gaza City där Läkare Utan Gränser arbetar. De var verkligen i stort behov av hjälp.
När vapenvilan äntligen upprätthölls i tisdags, reste en kirurg, en narkosläkare och en logistiker från vår bas i Gaza City till Khan Younis. När kirurgen och narkosläkaren kom fram, inspekterade de avdelningarna med sina nya palestinska kollegor. De ringde mig och berättade att det fanns många sårade, men att läget inte var fullt så katastrofalt som de hade förväntat sig. Antalet sängar på intensivvårdsavdelningen hade tredubblats och därför fanns det fortfarande några lediga sängar. Så snart de fått en överblick över situationen började de operera skadade. Samtidigt försökte logistikern hitta boende för teamet. Nu sover de på madrasser på golvet i en korridor på sjukhuset. Det är spartanskt, men det funkar i ett par dagar."
