Sedan 20 år befinner sig Kongo-Kinshasa i en humanitär och medicinsk nödsituation som dagligen drabbar befolkningen. Konflikten i de östra provinserna, instabilitet och ett icke-fungerande hälsosystem har lett till återkommande humanitära kriser och sjukdomsutbrott. Det framgår av en ny rapport som vi släpper idag. Vi uppmanar till omedelbara åtgärder för att få slut på det långvariga lidandet.
Rapporten ”Everyday Emergency: Silent Suffering in Democratic Republic of Congo” bygger på våra egna medicinska data och på vittnesmål från både patienter och personal. Rapporten beskriver hur många människor, däribland flyktingar, är avskurna från sjukvård på grund av dålig infrastruktur. På landsbygden och i konfliktdrabbade områden tillhandahåller varken staten eller humanitära organisationer någon hjälp.
Avbruten vård
Våld och övergrepp riktat mot civilbefolkningen, medicinsk personal och vårdinrättningar hör till vardagen. Vårdgivare tvingas därför regelbundet avbryta verksamheten och därmed beröva människor tillgång till den sjukvård som de behöver för att överleva. En annan orsak till att människor inte har tillgång till vård är att såväl statliga som icke-statliga sjukvårdsinrättningar tar betalt för vård och behandling. Detta trots att gratis hälso- och sjukvård i teorin är garanterad i Kongo-Kinshasa.
– Infrastrukturen i landet är nästintill obefintlig, sjukvården dyr och svår att nå och det råder brist på respekt för vårdpersonal. Det är utmaningar som jag själv stod inför som logistikansvarig i vår akutpool i Kongo-Kinshasa för snart sju år sedan, och det är utmaningar som vi och andra humanitära aktörer möts av än idag. Och det är befolkningen som i slutänden drabbas, säger Johan Mast, generalsekreterare.
Tre miljoner internflyktigar
För de runt tre miljoner internflyktingarna i landet – och i synnerhet för alla dem som har sökt tillflykt hos värdfamiljer eller gömmer sig i bushen – är situationen extrem. Dessa människor nås aldrig eller bara oregelbundet av humanitära insatser. Samtidigt ökar trycket på humanitära organisationer att koncentrera sitt stöd till så kallade befriade zoner för att därigenom stabilisera konfliktdrabbade områden och stärka statens auktoritet, något som vi anser vara oacceptabelt.
– År efter år förekommer utbrott av sjukdomar som mässling, malaria och kolera i östra Kongo-Kinshasa. Oftast kan sjukvårdssystemet inte förhindra eller reagera på utbrotten, säger Jatinder Singh, medicinska koordinator i landet. Resultatet blir att många människor lider och dör. Och det tragiska är att mycket av detta lidande hade kunnat förhindras.
Viktig vård
Omedelbara åtgärder måste vidtas för att avsluta det långvariga lidandet. Vi uppmanar väpnade aktörer att respektera civilbefolkningen, humanitär personal och vårdinrättningar. Dessutom måste den humanitära hjälpen sättas in i tid, vara flexibel och anpassad efter människors behov istället för att styras av strategiska och politiska syften. Vi uppmanar även till ett avskaffande av betalsystemet för sjukvården i konfliktdrabbade områden i östra Kongo-Kinshasa och förbättrat system för förebyggande och behandling av epidemier.
Läs hela rapporten här.
Läkare Utan Gränser driver akuta insatser, vaccinationskampanjer och regelbundna projekt i alla provinser i Kongo-Kinshasa. Organisationen har arbetat i landet sedan 1981.
