Våra nya vårdformer med patientgrupper kan skapa en avgörande förändring i kampen mot hiv/aids. Genom patientgrupper där man turas om att ta sig till en klinik slipper människor ställas inför omöjliga val som leder till att de avbryter sin behandling mot hiv. Det handlar om att låta sjukvården komma till patienten istället för att tvinga patienten till sjukvården.
– Jag var tvungen att gå två mil varje månad för att hämta upp min medicin. Jag gick före gryningen för att hinna till kliniken i Majada innan de öppnade klockan sju, berättar Bej Murevi som är hivpositiv och bor i byn Tereri i Zimbabwe.
Bej Murevi befann sig i samma situation som hundratusentals andra hivpositiva människor i Afrika: Hon erbjöds medicin mot hiv men avståndet till kliniken där hon kunde hämta ut medicinen var så stort att det nästan blev omöjligt att fortsätta behandlingen. Att gå till fots flera mil en gång i månaden kan för vissa betyda att man missar arbetsdagar och får sparken. För andra kan transport kosta uppemot en månadslön. Dessutom riskerar den som regelbundet försvinner att brännmärkas socialt, eftersom folk då utgår från att man är hivpositiv.
Det är sådana problem som gjort att många hivpositiva patienter fallit bort från behandling och slutat ta sina mediciner. I en studie upptäckte vi att bara 64 procent av patienterna i Zimbabwe stannade kvar i behandling mot hiv. Detta leder till att människor dör i onödan och att sjukdomen får ökad spridning.
Därför startade vi 2007 en rad vårdmetoder som alla har en gemensam nämnare: Att ta vården till patienten istället för tvärtom. Grundidén är att skapa små patientgrupper där patienterna hjälper varandra. Till exempel har man i Malawi bildat grupper om sex personer som turas om att ta sig till en klinik en gång i månaden. Personen hämtar då upp mediciner till alla i gruppen. Resultatet är att varje person bara behöver ta sig till kliniken var sjätte månad. Dessutom uppstår en gemenskap i gruppen som stärker patienternas självförtroende och låter dem dela erfarenheter med andra hivpositiva.
– Vård i patientens närhet för med sig en stärkt patientgemenskap och engagerar organisationer i civilsamhället, säger Amanda Banda, koordinator för påverkansarbete om hiv, Läkare Utan Gränser i Sydafrika.
Vård närmare patienten
Men idag saknas aktivt stöd och finansiering för att möjliggöra dessa lösningar. Till exempel vill man inte ge finansiering till icke-sjukvårdspersonal som arbetar med hiv/tbc. Dessutom finns regelverk som begränsar utskrift av medicin till så lite som en månads förbrukning, vilket kraftigt minskar fördelarna för patienten. Länders regeringar drar sig idag för att ge inflytande och ansvar till patienterna själva, genom att begränsa möjligheterna till medicinfördelning och hivtester i patientens närhet.
– Detta underminerar ytterligare patientfokus och engagemang i kampen mot hiv. Det är en felande länk i nuvarande förhållningssätt, säger Amanda Banda.
Om målen från FN-organet UNAIDS om att öka tillgängligheten till mediciner mot hiv ska uppnås måste man satsa mer på vård i patientens närhet. Våra studier visar att vi redan har nått goda resultat där den nya vårdmodellen används. Det har då visat sig att över 90 procent av patienterna fortsatt sin behandling i Sydafrika, Malawi, Mocambique, Zimbabwe och Kenya. Det finns också goda resultat från pilotstudier i länder som ligger efter i arbetet mot hiv, till exempel Kongo-Kinshasa och Guinea.
Hivpositiva människor borde ges valmöjligheten att anpassa sin dagliga behandling till sina egna liv så att sjukvården kan hjälpa istället för att stjälpa. Vi uppmanar berörda länders regeringar att svara mot de behov och krav som deras medborgare har, och internationella aktörer att proaktivt stödja och finansiera dessa strategier.
Bej Murevi i Zimbabwe är en av de som kunde vara med och prova den nya vårdformen med patientgrupper. Eftersom hon tar medicinen regelbundet är hon idag lika frisk som andra i byn Tereri.
– Jag testade positivt för hiv 2006 och jag har fått mediciner i fem år. Jag är trött på att vandra, jag behövde verkligen ett enklare sätt att få mina mediciner, säger Bej Murevi.
På Världsaidsdagen den 1 december uppmanar vi till att visa stöd för nya patientnära vårdformer som möter människor i deras verklighet och på deras villkor. Det är en enkel idé som kan åstadkomma kraftfulla förändringar på kort tid.
Vad är patientnära vård mot hiv/aids?
Grundprincipen är att skilja på klinikbesök och medicinuthämtning. För en hivpositiv person som får mediciner räcker det ofta att besöka en klinik för hälsokontroll en gång om året. Men flera länders regler gör att patienten bara kan få mediciner för en månad. Resultatet är att patienter tvingas ta sig långa sträckor i onödan, vilket gör att många ger upp sin behandling helt.
Med patientnära vård låter vi bland annat patienter bilda grupper där de kan turas om att hämta upp mediciner. Det är en metod som är anpassad till patientens verklighet, och ett effektivt sätt att få stora grupper människor att komma under behandling i länder som har svaga sjukvårdssystem och få kliniker.
Studier som vi gjort i bland annat Zimbabwe visar att andelen patienter som stannar kvar i behandling steg från 64 till 90 procent efter införande av patientnära behandling.
Läkare Utan Gränser stödjer hivbehandling för 341 600 människor i 20 länder. 71 procent av de 35 miljoner människor som lever med hiv/aids bor i Afrika söder om Sahara.
FILM
