Hoppa till huvudinnehåll

VATTNET I BENTIU SJUNKER UNDAN, MEN LÄGET ÄR FORTFARANDE SPÄNT

Publicerad 30 september 2014

Bildspel

Bildspel i fullskärm
Regnvattnet har runnit undan i den skyddszon för civila som skapats på en FN-bas i Bentiu, Sydsudan. FOTO: Jean-Pierre Amigo

Regnvattnet har runnit undan i den skyddszon för civila som skapats på en FN-bas i Bentiu, Sydsudan. FOTO: Jean-Pierre Amigo

Tiotusentals människor kring staden Bentiu har tagit sin tillflykt till ett av flera skyddsområden för civila som erbjuds av FN-trupperna i Sydsudan (UNMISS). Ett läger för de flyende sattes upp spontant på området efter den våldsvåg som svepte över landet i december 2013.

Lägret är beläget i en av världens största träskmarker och invånarna fick leva i knädjupt vatten förorenat med avloppsvatten under en stor del av augusti. Många tvingades att sova stående med sina barn i famnen. De som vågar röra sig utanför lägret och in i konfliktzonen riskerar överfall och våldtäkter av beväpnade män. Vanessa Cramond, chef för våra akutinsatser i Sydsudan, beskriver situationen nu när vattenmassorna drar sig tillbaka.

”En två kilometer lång dräneringskanal och förbättringar i dräneringssystemet har gjort att vattnet sjunkit undan avsevärt i FNs skyddsområde för civila. Delar av området är fortfarande översvämmat, men de flesta hyddorna står nu på torr mark. Vägarna i lägret har också förbättrats, något som de boende är glada över.

Innanför taggtråden fortsätter vardagen. Invånarna i lägret är upptagna med att förbättra och förstärka hyddorna med lervallar och små diken. UNMISS trupper har grävt diken vilket har gjort att de boende i lägret fått tillgång till jord att höja upp sina hyddor med.

Det verkar även som att färre kvinnor och barn trakasseras när de lämnar skyddsområdet för att samla träkol eller ved för att kunna laga sin dagliga ranson av linser eller sorghum.

Vedpatrullering

Förutom att vakta själva lägret patrullerar UNMISS längs huvudvägen tre gånger om dagen, från lägret in till staden ca fem kilometer bort. Vissa kvinnor har börjat sälja virke inne i lägret till dem som är för rädda för att våga sig utanför och skapar på så sätt en liten inkomst. Men vi känner trots detta viss oro över säkerheten för kvinnor och barn utanför det skyddade området och fortsätter att övervaka situationen noga.

Den senaste tiden har vi sett människor återkomma till lägret med färsk guava, papaya, citroner och okra som de har samlat in från trädgårdar kring övergivna hyddor runt staden Bentiu. En del har även kommit med fiskar som de har fångat någonstans på utsidan. Men det omgivande området är belägrat av tungt beväpnad militär och situationen är spänd. I själva staden Bentiu har frivilligorganisationernas övergivna kontor tagits över av beväpnade män, de flesta affärer och marknader är stängda, skolor har förvandlats till bordeller eller bryggerier. Små pojkar i överdimensionerade uniformer och beväpnade med skinande nya gevär är en vanlig syn.

Människorna som lever utanför lägret saknar tillgång till sjukvård. Därför inrättade vi nyligen en uppsökande klinik i staden Bentiu. Nu finns ett av våra team regelbundet i den plundrade gamla sjukhusbyggnaden för att försöka nå alla kvinnor och barn som lever i byarna runt staden och ge dem primärvård.

Sjukdomar sprids lätt

Den trånga boendesituationen i lägret gör att risken för att epidemier ska utbryta är större, speciellt små barn löper risk att smittas av sjukdomar som mässling. Under de senaste månaderna har flera barn dött av komplikationer i samband med mässling, så i förra veckan vaccinerade Läkare Utan Gränser, tillsammans med stöd av andra aktörer, fler än 14 200 barn både i och utanför lägret. Vi undersökte samtidigt barnen för undernäring och såg att det skett en förbättring. För sex veckor sedan var sju procent av barnen som vi undersökte (genom att mäta mitten av överarmens omkrets med ett plastband så kallat MUAC) gravt undernärda. Det har nu minskat till 1,3 procent. Vi tror att det beror på tillhandahållandet av rent dricksvatten, förbättrad vård och insatser mot undernäring i lägret tillsammans med den vanliga matdistributionen. Under de senaste tre veckorna har vi inte haft några dödsfall på vår undernäringsklinik.

Vi fortsätter vara försiktigt optimistiska eftersom det fortfarande är regnperiod och med nästa tunga skyfall kan översvämningar vara tillbaka. Det är inte hållbart för människor att leva på ett så här låglänt område. Och när regnperioden tar slut, kan det bli problem att förse människorna i lägret med rent vatten. Utan politisk lösning på krisen i sikte, går människorna här mot en osäker framtid."

Läkare Utan Gränser bistår med sjukvård till 40 000 personer i FNs skyddsområde för civila nära Bentiu, en stad i Unity state i Sydsudan, ett av de områden som drabbats hårdast av konflikter. För närvarande driver Läkare Utan Gränser ett sjukhus i lägret med mödravård, barn- och tuberkulosavdelningar. Det finns också en akutmottagning och kirurgisk vård.

Relaterade nyheter

Det nya sjukhuset i Doro, Sydsudan.
Sydsudan

Att bygga ett sjukhus på tre månader

Vi arbetar ofta på avlägsna platser under extrema väderförhållanden där förutsättningarna är långt ifrån perfekta. Byggspecialisten Carlos Cortez berättar om ett nytt projekt som syftar till att förändra den saken till det bättre.

Läkaren Irena Novotna undersöker ett barn i flyktinglägret Yida i Sydsudan.
Sydsudan

"Vi bevittnar många mirakel här"

"Vi hade fått in en flicka med kramper, hon svarade enbart på smärta men hon hade i alla fall puls och andades. Strax efter att vi vänt henne på sidan började hon plötsligt att kräkas." 
– Läkaren Irena Novotna i Sydsudan.

En gravid kvinna på sjukhuset i Aweil, där Robert Crumb jobbade.
Sydsudan

”Både jag och mamman grät”

"Det mörka vätskefyllda huvudet skvallrade om diagnosen - hydrocefalus."

Läkaren Robert Crumb berättar om en svår förlossning under sitt uppdrag i Sydsudan. Och om ett beslut på liv och död.

Fram till februari i år bodde William Nyuon Kuolangi Yuai när han tvingades fly.
Sydsudan

”Han hette Nyadel och blev bara fem år”

"Livet i Yuai före striderna var bra. Men när de attackerade staden tog de all medicin och alla kläder. De brände ner husen, tog boskapen och förstörde till och med brunnarna."
- William Nyuon Kuolang.