I augusti bekräftades ett utbrott av ebola i Equateurprovinsen i Kongo-Kinshasa. De ebolateam som är på plats och som bland annat består av 50 anställda från Läkare Utan Gränser, jobbar under väldigt svåra förhållanden.
Brist på framkomliga vägar och spridning av felaktig information om sjukdomen skapar stora svårigheter, liksom risken med att inte lyckas behandla alla människor som kommit i kontakt med viruset.
Två behandlingscenter har öppnats, ett i Lokolia med 40 sängar, och ett i Boende med 10 sängar. Enligt hälsomyndigheterna har 70 fall av ebola registrerats, varav 41 har dött. Sedan insatsen inleddes har 42 fall registrerats vid våra ebolacenter. Av 20 bekräftade fall har 12 personer dött medan 7 har lyckats besegra viruset och kunnat återvända hem. En patient får fortfarande vård.
– Det finns ingen behandling för ebola men om man ger patienterna bra vård ger man kroppen tid att utveckla immunitet och övervinna viruset, säger Carolina Nanclares, medicinsk rådgivare i Lokolia. Ju tidigare en patient blir inskriven, desto större chans att man tillfrisknar.
Ryktesspridning försvårar
Att sprida information till befolkningen är fortfarande en av de största utmaningarna i arbetet.
– Det sprids mycket rykten om ebola och om vad som händer inne på våra center. De försiktighetsåtgärder som måste vidtas under ett utbrott går ofta inte ihop med lokala seder. Folk är skeptiska till det vi försöker kommunicera, säger Carolina Nanclares.
– Det är på grund av detta som alla involverade aktörer måste mångdubbla sina insatser. Information om förebyggande åtgärder och om vikten av att identifiera fall måste regelbundet spridas. För att vi ska klara av denna utmaning behövs mer hälsoinformation bland befolkningen.
Kontrollåtgärder som till exempel smittspårning och att söka efter patienter med symptom på ebola är mycket viktigt för att begränsa spridningen av utbrottet och för att ha möjlighet att behandla patienterna så tidigt som möjligt. Även om Läkare Utan Gränser inte är direkt ansvariga för den uppsökande verksamheten samarbetar vi med hälsoministeriet och WHO för att bygga ett mer omfattande system av säkerhetsåtgärder. Logistiska begränsningar försvårar dock insatsen och svårigheterna med att kartlägga utbrottet är oroande.
– En hel del insatser görs redan nu, men utmaningen är fortfarande att få folk att komma till våra ebolacenter och lämna information om vilka de har varit i kontakt med, samt att kunna arrangera säkra begravningar, säger Carolina Nanclares.
Tvingas börja från grunden
– Till en början fokuserade insatsen främst på att bygga upp vårdcenter. I Lokolia var detta extra problematiskt eftersom det inte fanns några tomma byggnader, så vi fick börja från grunden. Samtidigt så driver vi andra viktiga insatser, som hälso- och hygieninformation, transport av patienter, desinficering av hus och förberedelser av säkra begravningar. Vi bistår också med psykologiskt stöd till patienter och deras familjer, säger Carolina Nanclares.
Trots svåra förhållanden har vi hittills kunnat skicka dit ett dussintal anställda och bistått med 54 ton material.
– Att komma fram till drabbade områden är ett stort problem. Vi arbetar mitt i skogen och vägarna är få och i dåligt skick. När vi inte når fram med våra fyrhjulsdrivna bilar skickar vi cyklar, och till och med kanoter, men vissa byar är helt isolerade. Allt detta gör det mycket svårt att få en sann bild av utbrottets omfattning.
