"Vi kan inte vänta längre"

Den 3 maj röstade FN:s säkerhetsråd igenom en resolution som skulle stoppa attacker mot sjukvårdsinrättningar. Omröstningen var särskilt viktig, eftersom fyra av fem permanenta medlemmar i säkerhetsrådet har själva varit involverade i, eller associerade till, militära koalitioner som bär ansvaret för sjukhusattacker.

Innan omröstningen talade Joanne Liu, vår internationella ordförande, till säkerhetsrådet och uppmanade länderna att rädda liv. I dag kan vi konstatera att sedan dess har ännu fler liv skördats i flertalet fasansfulla attacker mot sjukvårdsinrättningar. Det är uppenbart att resolutionen misslyckats med att åstadkomma en förändring i praktiken. 

I dag vädjar Joanne Liu - återigen - till säkerhetsrådets medlemmar att rädda liv. 

”Excellenser, mina damer och herrar

Förra veckan bevittnade världen en hänsynslös attack mot en humanitär konvoj från FN och syriska Röda halvmånen, samt på ett sjukhus nära Aleppo.

Generalsekreterare Ban Ki Moon sade då: "Just när vi tror att vi har nått botten sjunker det moraliska förfallet till nya nivåer."

Precis så är det.

Krigföring i dag känner inga gränser. Det är en kapplöpning mot botten. De hänsynslösa angreppen på Aleppo som ryska och syriska styrkor utfört de senaste dagarna – där evakuering varit omöjlig och döda kroppar lämnats på gatan – vittnar om detta.

Den tredje maj röstade detta råd enhälligt igenom resolution 2286.

Ni, rådets medlemmar, lovade att skydda civila och den sjukvård som de behöver för att överleva.

Ni röstade igenom resolutionen i kölvattnet av utplåningen av Al Quds-sjukhuset i Aleppo, utfört av den syriska regeringen och dess allierade. Det var bara den senaste i ett svindlande antal liknande attacker.

Vi förkastar ordet "misstag."

Fem månader senare är det uppenbart att resolutionen misslyckats med att åstadkomma en förändring i praktiken.

Detta misslyckande återspeglar bristen på politisk vilja – både bland de medlemsländer som deltar i de krigförande koalitionerna och de som möjliggör striderna.

Vi kan inte vänta längre.

Gör verklighet av era löften.

Sedan denna resolution antagits har vi på Läkare Utan Gränser upplevt fler fasansfulla attacker.

I början av augusti förstördes vårt sjukhus i Abs i Jemen i ett flyganfall av den saudiledda koalitionen. Nitton människor dödades, bland dem patienter och vårdpersonal.

GPS-koordinaterna för detta fullt fungerande sjukhus hade delats med de krigförande, inklusive den saudiska militären.

Det spelade ingen roll.

Det var den fjärde liknande attacken mot våra inrättningar i Jemen på mindre än ett år – i vilka 32 människor har dött och 51 skadats. Våra team tvingades dra sig tillbaka från norra Jemen och lämnade bakom sig mängder av människor med reducerad tillgång till sjukvård. Vilket en bombmatta från den saudiledda koalitionen därefter reducerade ännu mer. Den saudiledda koalitionen och deras motståndare är så försumliga och deras spelregler är så vaga att detta krig verkligen sticker ut.

Många attacker avfärdas som misstag, som begåtts i krigsdimman.

Vi förkastar ordet "misstag."

I Syrien upphör aldrig attackerna. Läkare i Aleppo kopplar bort respiratorer från sina svagaste patienter så att någon annan får en chans. Men respiratorer är till för de svagaste. Detta är desperat, desperat sjukvård.

Våra syriska kollegor – under belägring – är där för att stanna. De kommer att dö där tillsammans med sina patienter, säger de. När det är deras tur.

Vi beklagar djupt bristen på kontroll över fientligheterna. Att alla får göra som de vill är ett val. Det finns en metodik i galenskapen.

I både Jemen och Syrien är fyra av fem permanenta medlemmar av detta säkerhetsråd inblandade i attackerna.

Trovärdiga utredningar måste utföras.

I en tid då terrorbekämpning sätter ramarna för krig har en licens att döda utfärdats.

Vi uppmanar er – återigen – att återkalla denna licens.

Återkalla den, oavsett om era fiender får den sjukvård ni attackerar.

Att avfärda medicinsk opartiskhet håller nämligen också på att bli det normala i krigföring. Men militära aktioner måste balanseras mot humanitära behov.

Att attackera sjukhus och sjukvårdspersonal är en gräns som inte får överskridas och som inte kan förhandlas bort. Denna gräns måste ingå, i tydliga och enkla termer, i alla militära manualer, insatsregler och standardförfaranden.

Allt för ofta är obekräftad information eller dunkla påståenden om att ett sjukhus är ett ”lednings- och kontrollcenter” skäl nog för en attack.

För att få stopp på detta måste ansvars utkrävas.

Trovärdiga utredningar måste utföras.

Och inte bara av förövarna.

Jag förmedlar detta budskap nästan ett år efter den dag då amerikanska styrkor förstörde Läkare Utan Gränsers sjukhus i Kunduz, Afghanistan. Vi väntar fortfarande på en oberoende utredning i hur 42 patienter, sjukhusanställda och anhöriga kunde dödas när allt de gjorde var att ge eller få sjukvård.

Vi vädjar till er att omedelbart skriva under och implementera Generalsekreterarens rekommendationer – framförallt uppmaningen till oberoende och effektiva utredningar.

Vi anhåller också om att Generalsekreteraren tillsätter ett särskilt sändebud med mandatet att dokumentera och rapportera attacker mot medicinska inrättningar, sjukvårdspersonal och patienter.

Straffriheten måste upphöra. Endast politiska påtryckningar och ansvarsutkrävande kan få det att ske.

I korthet, gör er resolution operativ.

Sluta bomba sjukhus.

Sluta bomba hälso- och sjukvårdspersonal.

Sluta bomba patienter.

Tack."