Hoppa till huvudinnehåll

"VI VANDRADE I FYRA MÅNADER"

Publicerad 11 juli 2012

Sheik Osman är 55 år, pappa till sju barn och ledare för en by med 500 invånare. Han flydde från sin by Kwaimol i september och har bott i flyktinglägret Jamam sedan i december. Här är hans berättelse:

”I september började bombningen av vår by. Planen släppte bomber som brände ner allt. De kom under natten, men ibland även under dagtid. Då kunde de bomba hela dagen. När ett plan var klart så kom ett annat för att ta över bombningen.
 
Vi sprang och sprang. En man bar tre barn på ryggen. Jag bar två av mina. Jag har sju barn, men bara fem av dem följde med till Jamam. De andra två försvann i september när de vaktade boskapen och jag vet inte om de är vid liv. Vi sprang för att gömma oss och vila, men bombplanen återkom och vi fortsatte fly.

Lämnade allt

I vår hemby Kwaimol var livet bra. När vi flydde lämnade vi allt – alla våra ägodelar, vår boskap, våra höns och grödor. När vi anlände var allt vi hade kvar kläderna på våra kroppar. Det är vad jag har haft på mig sedan dess - skorna är samma som jag hade på mig när jag flydde.
 
Vi vandrade i fyra månader och till slut kom vi fram till El Fuj (gränsövergången) i slutet av december. I El Fuj vilade vi, men sen kom bombplanen dit också. När vi anlände till Jamam var jag lättad över att komma till ett säkert ställe. Vi fick mat så att barnen kunde äta.

Barnen blev sjuka

Men vatten är ett problem. Vanligtvis tar vattnet slut runt klockan fyra och ibland finns det inte tillräckligt för matlagning, då sparar vi det till att dricka. Efter att vi nått Jamam har många blivit sjuka. Vi gick en lång sträcka och många hade ledvärk och diarré.
 
När det regnade förra veckan föll en del tält ihop på grund av vattnet. Tälten översvämmades och allt blev blött. Barnen sov ovanför marken på sängar, men marken var täckt av vatten. Barnen blev sjuka på grund av kylan. Några fick hosta och hade feber, vi tog med dem till kliniken och där blev de bättre.
 
Jag tänker tillbaka på mitt hem och vill tillbaka dit. Men vi vågar bara återvända om vi är säkra där. Kriget tvingar oss att stanna här”. 

Relaterade nyheter

Det nya sjukhuset i Doro, Sydsudan.
Sydsudan

Att bygga ett sjukhus på tre månader

Vi arbetar ofta på avlägsna platser under extrema väderförhållanden där förutsättningarna är långt ifrån perfekta. Byggspecialisten Carlos Cortez berättar om ett nytt projekt som syftar till att förändra den saken till det bättre.

Läkaren Irena Novotna undersöker ett barn i flyktinglägret Yida i Sydsudan.
Sydsudan

"Vi bevittnar många mirakel här"

"Vi hade fått in en flicka med kramper, hon svarade enbart på smärta men hon hade i alla fall puls och andades. Strax efter att vi vänt henne på sidan började hon plötsligt att kräkas." 
– Läkaren Irena Novotna i Sydsudan.

En gravid kvinna på sjukhuset i Aweil, där Robert Crumb jobbade.
Sydsudan

”Både jag och mamman grät”

"Det mörka vätskefyllda huvudet skvallrade om diagnosen - hydrocefalus."

Läkaren Robert Crumb berättar om en svår förlossning under sitt uppdrag i Sydsudan. Och om ett beslut på liv och död.

Fram till februari i år bodde William Nyuon Kuolangi Yuai när han tvingades fly.
Sydsudan

”Han hette Nyadel och blev bara fem år”

"Livet i Yuai före striderna var bra. Men när de attackerade staden tog de all medicin och alla kläder. De brände ner husen, tog boskapen och förstörde till och med brunnarna."
- William Nyuon Kuolang.