Hoppa till huvudinnehåll

"VI VANDRADE I FYRA MÅNADER"

Publicerad 11 juli 2012

Sheik Osman är 55 år, pappa till sju barn och ledare för en by med 500 invånare. Han flydde från sin by Kwaimol i september och har bott i flyktinglägret Jamam sedan i december. Här är hans berättelse:

”I september började bombningen av vår by. Planen släppte bomber som brände ner allt. De kom under natten, men ibland även under dagtid. Då kunde de bomba hela dagen. När ett plan var klart så kom ett annat för att ta över bombningen.
 
Vi sprang och sprang. En man bar tre barn på ryggen. Jag bar två av mina. Jag har sju barn, men bara fem av dem följde med till Jamam. De andra två försvann i september när de vaktade boskapen och jag vet inte om de är vid liv. Vi sprang för att gömma oss och vila, men bombplanen återkom och vi fortsatte fly.

Lämnade allt

I vår hemby Kwaimol var livet bra. När vi flydde lämnade vi allt – alla våra ägodelar, vår boskap, våra höns och grödor. När vi anlände var allt vi hade kvar kläderna på våra kroppar. Det är vad jag har haft på mig sedan dess - skorna är samma som jag hade på mig när jag flydde.
 
Vi vandrade i fyra månader och till slut kom vi fram till El Fuj (gränsövergången) i slutet av december. I El Fuj vilade vi, men sen kom bombplanen dit också. När vi anlände till Jamam var jag lättad över att komma till ett säkert ställe. Vi fick mat så att barnen kunde äta.

Barnen blev sjuka

Men vatten är ett problem. Vanligtvis tar vattnet slut runt klockan fyra och ibland finns det inte tillräckligt för matlagning, då sparar vi det till att dricka. Efter att vi nått Jamam har många blivit sjuka. Vi gick en lång sträcka och många hade ledvärk och diarré.
 
När det regnade förra veckan föll en del tält ihop på grund av vattnet. Tälten översvämmades och allt blev blött. Barnen sov ovanför marken på sängar, men marken var täckt av vatten. Barnen blev sjuka på grund av kylan. Några fick hosta och hade feber, vi tog med dem till kliniken och där blev de bättre.
 
Jag tänker tillbaka på mitt hem och vill tillbaka dit. Men vi vågar bara återvända om vi är säkra där. Kriget tvingar oss att stanna här”. 

Aktuellt om Sydsudan

Nantiek och hennes familj befinner sig i flyktinglägret i Bentiu i Sydsudan.
Nyheter från fältet

”Här kommer de i alla fall inte att döda oss”

Nantiek står med sitt barnbarn i famnen. I flera månader har de befunnit sig i flyktinglägret i Bentiu, Sydsudan. Helst av allt vill hon återvända hem, men kriget gör att det inte går.

Femåriga Nyajuba, i Sydsudan, fick amputera sin arm efter att ha träffats av en kula.
Nyheter från fältet

Skottet träffade mitt i leken

Nyajuba leker med sin syster i närheten av deras hem när de hör skotten. En kula träffar Nyajubas högra arm. Mitt i all panik blir hon ensam kvar, blödande, tills hon slutligen blir medvetslös.

Vår klinik i Leer, Sydsudan, efter plundringen.
Nyheter från fältet

Ökat våld stryper tillgången till sjukvård i Sydsudan

Vi är djupt oroade över den fortgående bristen på tillgång till sjukvård och humanitär hjälp för tiotusentals människor som befinner sig på flykt över hela Sydsudan. 

En man som kommit från Mayom, med misstänkt kolera, får hjälp på sjukhuset i Agok, Sydsudan.
Nyheter från fältet

Min första kyss

"Samtidigt som vi kör mot Mayom har två fordon lämnat Mayom för att köra åt vårt håll, och till slut möts vi någonstans i mitten."
- Mara Evans, barnmorska, Sydsudan. 

I fokus

Athmahlägret i norra Syrien. En pojke får sin brännskada omlagd.

Syrien

Varför arbetar vi i Syrien?

  • Väpnad konflikt 
  • Flyktingar
Människor på flykt undan våld i Kongo-Kinshasa. Läkare Utan Gränser gör ofta insatser i flyktingkriser.

Flyktingar

Vi arbetar världen över för att bistå flyktingar och internflyktingar med allt från psykologisk vård till livsviktig näringsersättning.

Ett av våra räddningsteam närmar sig en flyktingbåt för att ta personerna till räddningsfartyget MY Phoenix.

Medelhavet

Tiotusentals människor flyr från våld och oroligheter i sina hemländer och beger sig iväg på en farlig resa över Medelhavet till Europa.