Även när bomberna faller över östra Aleppo föds barn i den belägrade staden. För mödrarna är en graviditet och förlossning i sådana desperata förhållanden extremt påfrestande, både fysiskt och psykiskt.
Belägringen av staden har lett till allvarlig brist på mat vilket gör att många gravida kvinnor är undernärda, vilket kan leda till allvarlig blodbrist och andra hälsoproblem. Dessutom är flera barn underviktiga när de föds. Stressen av att leva under belägring och bombardemang har också lett till en ökning av barn som föds för tidigt.
Nu har sjukhus, återigen, utsatts för flygattacker – däribland det enda barnsjukhuset i östra Aleppo, det största allmänna sjukhuset och tre kirurgiska sjukhus. Alla dessa sjukhus förstördes av bomberna.
Umm Leen födde nyligen sitt sjunde barn i östra Aleppo:
"Belägringen har varit jobbig, men vi fruktar den inte lika mycket som vi fruktar bomberna.
Mitt yngsta barn är en pojke. Han föddes under belägringen.
Jag födde en månad för tidigt, på grund av panikattacker och den tunga beskjutningen.
När det var dags att föda fanns det ingen som kunde ta mig till sjukhuset. Vi kunde inte ringa en ambulans – det finns så lite bränsle att ambulanser bara kan komma till de mest kritiska fallen. Så min man stoppade en bil på vägen och bad föraren att ta oss till ett sjukhus.
Det var en intensiv beskjutning så föraren fick köra otroligt fort. Jag var mycket rädd att vi skulle få slut på bränsle mitt på vägen när bomberna regnade ner omkring oss.
Men efter förlossningen fick jag blödningar.
Fem timmar senare födde jag. Men efter förlossningen fick jag blödningar. Och jag gjorde mitt bästa för att amma barnet, trots att jag inte hade haft något att äta och var undernärd.
Jag blev utskriven från sjukhuset samma dag, eftersom beskjutningen var så intensiv och sjukhuset inte ansågs säkert. Efter att jag lämnat sjukhuset exploderade fyra missiler precis framför byggnaden.
Mitt barn fick stanna på sjukhuset i ytterligare 15 dagar. Han vägde bara 1,2 kilo och jag trodde inte att han skulle överleva. Men han klarade sig.
Nu har jag ingen mjölk att ge min bebis.
För några månader sedan gick det fortfarande att få tag på mjölkersättning. Då kunde jag mata honom. Men nu har jag ingen mjölk att ge min bebis utan jag maler ner ris och matar honom med det. Men han går ned i vikt och är mycket svag.
Ska jag bara titta på när han dör framför mina ögon? Mina andra barn är otroligt smala eftersom vi nästan inte har något att äta.
Vi har inte haft några blöjor på tre månader utan använder trasor i stället. Men det ger utslag. Min dotter hostar, men barnsjukhuset har bombats och jag vet inte vart jag ska ta henne. Min bebis har svårt att andas men vi kan inte få ut honom ut ur östra Aleppo. Vi väntar bara på att våra barn ska dö.
Vill jag ge honom ett liv som detta?
Efter min förlossning kände jag mig så ledsen. Vill jag ge honom ett liv som detta? Jag vet inte ens om vi kommer att överleva. Barnen blir så rädda när de hör ett flygplan. Det krossar mitt hjärta.
Jag hoppas bara att mina barn inte skadas. Det finns inte några sjukhus att ta dem till och jag kan inte se mina barn dö framför mina ögon.”
