De åkte båt och klättrade i berg. I ryggsäcken låg 40 kg tvål. Vaccinationskampanjen i östra Kongo var en extrem utmaning, men samtidigt väldigt viktig - av de barn i världen som dör före fem års ålder, så dör vart femte barn av sjukdomar som kan förebyggas med hjälp av vaccin.
Det finns inga kartor över Ubwari. I alla fall inga som visar varenda liten by på den svårtillgängliga halvön i Tanganyikasjön, allra längst österut i Kongo-Kinshasa. Men i byarna bland bergen lever 15 000 barn och precis som alla andra barn behöver de bli vaccinerade. Inte minst mot mässlingen, ett ständigt gissel i Kongo-Kinshasa och potentiellt en dödlig sjukdom.
När sjuksköterskan Jon Gunnarsson Ruthman kom till trakten i våras för att delta i en vaccinationskampanj, som Läkare Utan Gränser genomförde i samarbete med hälsomyndigheterna, hade han ett uttalat mål: så många barn som möjligt i upptagningsområdet skulle bli vaccinerade, även de på Ubwari.
– Det hade inte gjorts några vaccinationer där över huvud taget tidigare. För myndigheterna var det helt enkelt inte värt resurserna. Men ska man göra något så ska man göra det ordentligt, tycker jag. Och för att undvika epidemier måste minst 90 procent av alla barn under fem år vara vaccinerade, Men det var en sann utmaning, inte minst eftersom den logistiker som skulle ha varit med blev sjuk och fick åka hem. Så jag fick göra hans jobb också.
Hitta karta
I brist på bättre laddade Jon och hans kollegor ner en karta från google earth där även de allra minsta byarna syntes. De mätte distansen mellan dem och försökte beräkna var de skulle lägga vaccinationsplatserna. Samtidigt åkte några lokalanställda runt i området och med hjälp av megafoner informerade de befolkningen om att kampanjen var på gång, och när familjerna kunde få sina barn vaccinerade. Samma information sändes också på lokalradion.
– Kongo-Kinshasa har en lång tradition av vaccinationer och folk vill gärna ge sina barn det här skyddet. Men man måste ändå locka med någonting. Det tar ju ofta ganska lång tid i anspråk, även om vi försökte planera resrutten så att ingen by skulle ha mer än fem kilometer till närmaste vaccinationsplats. Så därför sa vi att alla barn som blev vaccinerade skulle få varsin tvål.
På Ubwari finns inga vägar. Istället färdades de med båt längs kusten. Vaccinet hade de i kylboxar med kylklampar som höll temperaturen mellan 2 och 8 grader. Ibland gick de iland och vaccinerade barn som bodde nära kusten. Andra gånger var det lite mer komplicerat. På halvön finns ett 1 400 m högt berg, säger Jon. Och han vet vad han talar om. Han har nämligen klättrat upp och ned för det berget många gånger. Med 40 kg tvål i ryggsäcken.
– Det var absolut det jobbigaste jag har varit med om. De där tvålbitarna höll på att ta knäcken på mig. Vi åt en gång om dagen och på en månad gick jag ner 10 kilo. Men det var samtidigt det häftigaste jag har gjort, att komma till en by och vara den första vita personen människorna där ser i sitt liv. De flesta hade aldrig lämnat byn, eller i alla fall inte halvön.
Vaccinet förebygger
Runt om i världen saknar vart femte barn under ett år fullgott vaccinationsskydd. Det är drygt 22 miljoner barn. Hur många lite äldre barn som inte heller blivit vaccinerade finns det ingen statistik över. Vad man däremot vet är att 2,5 miljoner barn överlever varje år tack vare grundvaccinationerna, och att av de barn som dör före fem års ålder dör vart femte av sjukdomar som kan förebyggas med hjälp av vaccin.
Och, det vet man också, så här har det sett ut länge. Problemen med de vaccin som finns på marknaden i dag är gamla: de tål varken för mycket kyla eller värme och är därför svåra att använda i
länder där temperaturen kan krypa upp över 40-gradersstrecket och elektriciteten till kylskåpen i bästa fall kommer och går, i värsta fall saknas helt. De flesta vaccin måste också ges i form av en injektion vilket kräver utbildad hälso- och sjukvårdspersonal, en bristvara framför allt på den afrikanska landsbygden. Till råga på allt är vaccinpaketen ofta för dyra för fattiga länder med ett brett sjukdomspanorama där kampen om resurserna, inte minst inom hälsosektorn, är stenhård.
Ja, problemen är tydliga men lösningarna komplexa. Det konstaterar Pieter-Jan van Eggermont, humanitär rådgivare på Läkare Utan Gränser.
– I grunden är det samma problem som när det gäller mediciner, det vill säga många av de nyare vaccin som finns på marknaden är utvecklade för att användas i rika länder som kan och vill betala för sig och som har en fungerande infrastruktur. Men för att nå den sista femtedelen barn måste tillverkningen också anpassas efter behoven, det vill säga efter de villkor som råder i låginkomstländer.
– Vaccination hör till de bästa livförsäkringar man kan ge sina barn, fortsätter han, det är ingen lyxvara som man kan ha eller vara utan. De stora vaccinationsprogrammen är en av de största framgångarna för folkhälsan någonsin. Och när man räddar sina barns liv lägger man samtidigt grunden till ekonomisk utveckling.
Dolda i statistiken
Länge gick också utvecklingen framåt. I mitten på 1970-talet, när Världshälsoorganisationen WHO lanserade vaccinationsprogrammet mot tuberkulos, polio, difteri, kikhosta, stelkramp och mässling, var det färre än fem procent av barnen i låginkomstländer som blev vaccinerade. Men tack vare den stora satsningen vände trenden och för varje år överlevde allt fler barn. Kring 1990 nåddes 80 procent av världens barn av dessa livsviktiga vaccinationer. Men så strax före millennieskiftet avstannade utvecklingen, det var som om en gräns var nådd. På många håll i världen var det fortfarande 80 procent av barnen som nåddes av vaccinationerna. Men gömda i statistiken fanns länder, och områden, där det var 60, 50 eller till och med bara 25 procent.
Trots att vaccinationsinsatser är förhållandevis billiga är pengar ett annat stort hinder för att nå fram. På tio år har kostnaden för ett fullt vaccinationspaket ökat med 2 700 procent, från runt 9 kronor per barn till 248 kronor. I vissa länder är det mer än den totala hälsobudgeten per person. Denna ökning beror på att två nya vaccin lagts till i grundpaketet, mot pneumokocker som orsakar lungsjukdomar och rotavirus som ger diarrésjukdomar. De båda nya vaccinerna står tillsammans för runt 75 procent av kostnaden för grundpaketet. Eftersom de är patentskyddade med endast ett fåtal tillverkare finns ingen riktig konkurrens på marknaden som kan pressa priset, förklarar Pieter-Jan van Eggermont.
– Miljontals barn dör varje år i lung- och diarrésjukdomar så de här vaccinen behövdes verkligen. Men ju dyrare paketet är, desto färre köper det och desto färre barn blir vaccinerade.
För att hjälpa de fattigaste länderna att genomföra basprogrammen bildades år 2000 vaccinalliansen GAVI. Det är världens största uppköpare av vaccin och i kraft av sin storlek kan man förhandla sig till förmånligare priser från vaccintillverkarna. Låginkomstländer får sedan köpa in vaccin till detta låga pris, i takt med att ekonomin växer betalar landet allt större del själv och tanken är att det så småningom ska ta över hela kostnaden. Gränsen för att över huvud taget vara berättigad till GAVI-stöd går vid en BNP på knappt 10 000 kronor.
Populära tvålar
Jon Gunnarsson Ruthman och hans kollegor stannade på halvön i tio dagar. Två gånger under den perioden satte sig Jon i motorbåten med kylklamparna som hade tinat, körde till basen i Baraka, fyllde på med nya kylklampar och så tillbaka till Ubwari igen.
I samband med vaccinationen passade de också på att screena för undernäring och att dela ut medicin mot mask och vitamin A-droppar som är bra för synen.
– När 300 personer står i den där kön är det ju ett enormt tillfälle att prata med dem för att få höra hur de mår, berätta om hur de skyddar sig mot kolera och andra sjukdomar som också är vanliga i trakten. Det är något som man borde göra oftare, säger Jon.
Och tvålarna då? Jo, barnen gladde sig över dem. De blev till och med så glada att Jon och hans team införde ett system där barnen fick doppa sitt lillfinger i färg när de blivit vaccinerade och fått sin tvålbit. Annars var risken överhängande att de skulle ställa sig sist i kön igen…
Texten är skriven av Åsa Nyquist Brandt och är hämtad ur vår tidning Direkt som går ut till alla månadsgivare. Vill du bli månadsgivare och möjliggöra vårt arbete?
