Hoppa till huvudinnehåll

Vittnesmål: "Jag gjorde resan för mina barns skull"

Publicerad 22 september 2015

Bildspel

Bildspel i fullskärm
En flyktingkvinna på Kos tvättar kläder i havet i gryningen.

En flyktingkvinna på Kos tvättar kläder i havet i gryningen. 

Yana*, 25, från Syrien, är mamma till två små barn, en pojke på 11 år och en flicka på 16 månader. I flera dagar har de sovit i ett tält vid en vägkant i semesterstaden Kos, tillsammans med Yanas man och kusin. 

Yanas lilla dotter håller på att få tänder och till ljudet av hennes skrik beskriver Yana vad som förde dem hit:

”Vi är flyktingar. Vi bodde i staden Deir Azzor. Hemma är det krig - raketer och flygplansbomber.

I Syrien fanns det ingen som försvarade oss mot striderna och det fanns inget skydd. Vi kunde inte tända ljuset på kvällarna för då kunde militärens flygplan och helikoptrar ovan se och bomba oss.

Så en dag träffades vårt hus av raketer. Vi hann undan, men min far blev skjuten under flykten.

Vi lämnade Syrien och reste till Turkiet där vi stannade i en månad och 10 dagar. Sedan tog vi en överfull båt från Bodrum på den turkiska kusten till Kos.

Flyktingar sover under bar himmel i hamnen på Kos.

Som om jag såg döden

Ombord på båten fanns 60 personer, trots att den var byggd för max 15 passagerare. De åtta barnen satt i mitten av båten, med de vuxna runt sidorna. Båten var så överfull att det var svårt för min lilla dotter att andas.

Resan tog 40 minuter och det var en 40 minuter lång mardröm. Jag var så rädd, det var som om jag såg döden. Jag var tvungen att blunda. Vatten kom in i båten och alla blev blöta, barnen också.

När vi kom till Kos hade vi bara våra genomblöta kläder på kroppen. Allt bagage hade vi kastat i havet för att göra mer plats på båten.

Jag skulle inte göra den resan igen - aldrig. Nej, nej, nej.

Ingen framtid i Syrien

Vi gjorde denna fasansfulla, farliga resa eftersom vi ville göra våra barns liv säkrare och bättre. Det finns ingen framtid i Syrien för våra barn.

Jag har fortfarande familj kvar i Syrien: min mor, min bror och syster är där. De kan inte undkomma kriget eftersom de inte har råd. Att resa olagligt på detta sätt kostar mycket pengar. Vi betalade 3000 euro för fyra personer. Men vi hoppas att min mor, bror och syster också lyckas fly en dag och att vi kan återförenas.

under islamiska statens kontroll

Vi har kontaktat vår familj i Syrien med WhatsApp, trots att det är väldigt farligt att använda internet där. Islamiska staten har stoppat all tillgång till internet. Men det finns några hemliga platser där man kan koppla upp sig och min bror lyckades ta sig dit för att få veta att vi hade klarat resan till Grekland.

Islamiska staten har total kontroll över staden Deir Azzor. De tar våra hus, de tar böndernas mark, och de säger att de är staten nu. De är inte muslimer utan terrorister. Min bror berättade att de har befallt alla kvinnor att stanna inne i sina hus och inte gå ut.

Eftersom vi kom till Kos utan någonting har vi varit tvungna att köpa allt här - tältet, som kostade 50 Euro, kläder till barnen, blöjor - allt vi behöver.

Några flyktingpojkar sitter utanför det tält som är deras hem på Kos sedan flera dagar.

smutsigt och varmt

Min dotter har utslag i ansiktet på grund av de smutsiga förhållandena. Det ligger skräp överallt och det är väldigt varmt. Vi kommer att besöka läkaren (på Läkare Utan Gränsers mobila klinik) på morgonen.

Ikväll kommer vi att ta färjan till Aten, eftersom vi har lyckats få våra registreringspapper. Vi hoppas kunna resa vidare till Tyskland. Vi hoppas hitta arbete där och ett tryggt hem. Allt vi har gjort har varit för våra barn.

Hälsoinformatören Dora hjälper flyktingar hitta till Läkare Utan Gränsers mobila klinik i en skåpbil.

Men när kriget är över vill jag tillbaka till Damaskus - det är vackert där. Vi har sett Turkiet, vi har sett Grekland, vi är på väg till Tyskland, men jag vill inte bo på någon av dessa platser för alltid. Jag vill återvända till mitt Syrien. I mitt huvud lever alla mina minnen av livet i Syrien - det var det bästa livet någonsin.”

* Inte hennes riktiga namn

Relaterade nyheter

En ambulans som förstörts i bombattacken mot sjukhuset Hama Central/Sham, Syrien.
Syrien

Stridande parter måste sluta bomba sjukhus i Syrien

Sjukhuset Hama Central/Sham, som vi stödjer, utsattes i tisdags för ett bombanfall och tvingades ur drift. Nu står människor utan alternativ till livräddande sjukvård när de behöver den som mest. Vi kräver att alla stridande parter slutar bomba sjukhus. 

Libyen

Godtyckligt fängslande i Libyen måste upphöra

Vi kräver ett slut på den godtyckliga interneringen av flyktingar, asylsökande och migranter i Libyen. Vi tillhandahåller sjukvård till människor i interneringsläger i Tripoli under omänskliga och ovärdiga förhållanden.

En operationssal på Tal Abyad-sjukhuset i Syrien strax söder om den turkiska gränsen.
Syrien

Det tysta kriget

"I vissa delar av Syrien kan du se och höra kriget. Andra områden är tysta, det finns inga ljud som vittnar om det pågående kriget. Men lidandet är fortfarande stort och traumatiska händelser sker dagligen."
– Diala Ghassan, som besökt Tal Abyad-sjukhuset i Syrien.

Ambulans utanför sjukhuset i Tal Abyad, Syrien.
Syrien

Skadade syrier får inte sjukvård i Raqqa

Striderna kring den syriska staden Raqqa leder till att sjuka och skadade har mycket svårt att få akut livräddande sjukvård. Det är nästan omöjligt för människor att fly ut ur staden. Många krigsskador blir allvarligt infekterade och människor dör innan de får vård.