Hoppa till huvudinnehåll
Ett tåg, där patienter ligger på sängar längs väggarna.
Foto: Hussein Amri
Via Läkare Utan Gränsers evakueringståg kan patienter transporteras till sjukhus som ligger längre bort från frontlinjen.

Vår internationella ordförande på besök i Ukraina

Kära kollegor, kära vänner,

Jag heter Christos Christou och är Läkare Utan Gränsers internationella ordförande. Nyligen tillbringade jag två veckor i Ukraina.

Där träffade jag personal och patienter och besökte våra projekt. Jag ville ta mig tid att lyssna på dem som jobbar där och framföra hela organisationens stöd. Det var betydelsefullt att träffa vår personal och få bättre inblick i de utmaningar de står inför.

Läget i Ukraina är kaotisk och saker förändras snabbt. Men vi måste vara tydliga: Läkare Utan Gränser står fast vid att stötta människor i nöd, oavsett vilken sida av frontlinjen de råkar befinna sig på.

"Vi förser sjuka och skadade människor med olika former av stöd i de områden som är mest drabbade av striderna."

Vårt arbete i Ukraina började 1999 när vi jobbade med att ge vård till människor med hiv och tuberkulos. Mellan 2014 och 2019 drev vi mobila kliniker och stöttade människor som levde mitt i konflikten i Luhansk- och Donetsk-regionerna. Sedan kriget bröt ut i februari i år har vi utökat våra insatser i landet. Vi förser sjuka och skadade människor med olika former av stöd i de områden som är mest drabbade av striderna.

I östra Ukraina jobbar vi tillsammans med hälso- och sjukvårdsdepartementet och den ukrainska järnvägen med medicinsk evakuering från frontlinjerna. Vår personal ger också direkt vård till patienter, framför allt de med kroniska sjukdomar och grundläggande vårdbehov. Våra mobila team bistår även med vård vid psykisk ohälsa. De senaste veckorna har vi också börjat med ett långsiktigt rehabiliteringsprogram för de skadade.

Jag korsade den polska gränsen och kom fram till Lviv. Det är därifrån vi skickar material och personal vidare ut i landet. Sedan tog jag det medicinska tåget till Dnipro. Det är imponerande – ett tåg som brukade transportera kol, flera vagnar långt, som nu har gjorts om till vårdsalar och har en fullutrustad intensivvårdsavdelning. Det finns plats för både patienter, och deras anhöriga, och dessutom vagnar med batterier och generatorer som säkrar tillgången till el.

Medan tåget rullade mot Pokrovsk, i Donetskregionen hade jag chansen att prata med våra kollegor. En av dem var Albina som vanligtvis undervisar vid ett medicinskt universitet. I början av kriget hjälpte hon sina utländska studenter att lämna landet. Så snart de var ute ur Ukraina tog hon beslutet att själv fly. När hon kom till gränsen såg hon en av Läkare Utan Gränsers affischer som uppmanade folk att hjälpa till. Snart blev hon en del av teamet på tåget.

"Men sen såg vi rök och eld, och beskjutning vid horisonten, och till slut områdena som hade drabbats av kriget."

Nästa dag körde vi till staden Kostiantynivka, nära frontlinjen. Det var svårt att föreställa sig hur nära kriget befann sig när vi kollade ut över vackra, till synes ändlösa fält med solrosor. Men sen såg vi rök och eld, och beskjutning vid horisonten, och till slut områdena som hade drabbats av kriget.

En erfaren kirurg förklarade för mig om hur unik situationen i Ukraina är i jämförelse med många andra kontexter han har jobbat i. Ukrainska kirurger är välutbildade och behöver bara stöd inom vissa aspekter som behandling av krigsskador eller specifik kirurgi. Här kan Läkare Utan Gränser hitta fickor av behov i områden där det inte finns tillräckligt med personal och resurser.

Innan jag lämnade Ukraina tillbringade jag morgonen med att besöka tågstationen igen. Vårt tåg hade precis anlänt från en lång resa från öst med skadade och sjuka. Tankred, den medicinska koordinatorn, förklarade att den här gången hade vi evakuerat människor från äldreboenden, en grupp som ofta har ett begränsat socialt nätverk och svårigheter att fly. Efter att passagerarna gått av tåget rullade det vidare. Nästa stopp Vinnytsia, och sen Lviv…

"Vi står bakom alla dem som tvingas fatta omöjliga beslut för att ta hand om sina familjer och sig själva."

Osäkerhet dominerar situationen. Men vi står solidariska med utsatta människor, oavsett om de bor i Ukraina eller Ryssland, och med alla de som kan bli diskriminerade och är särskilt sårbara på grund av att de jobbar med oss. Vi står bakom alla dem som tvingas fatta omöjliga beslut för att ta hand om sina familjer och sig själva. Vi står upp för alla dem som påverkas av detta krig, oavsett vilken sida av frontlinjen de befinner sig på, precis som vi alltid försöker stå vid vår personals och våra patienters sida på alla de platser där vi ger medicinsk och humanitär hjälp.

Kriget i Ukraina är tyvärr inte den enda krisen som pågår just nu och vi fortsätter att ta svåra beslut för att alltid kunna vara på plats där vi behövs mest och där vi kan påverka mest. I Afghanistan kan den befintliga sjukvården fortfarande inte tillgodose invånarnas behov; Pakistan utmanas av extrema väderförhållanden; människor i Etiopien har fortfarande ingen tillgång till grundläggande sjukvård eller livsviktig medicin; Somalia och Afrikas horn brottas med extrem matosäkerhet och undernäring. Människor är fortfarande fast i jättelägren Cox’s Bazaar och Dadaab; människor fortsätter drunkna på Medelhavet, leva under inhumana förhållanden på de grekiska öarna, och sitta i förvar i Libyen.

Tack till det generösa stödet från er miljontals individer. Tack till våra kollegor vars insatser gör att vi kan utföra vårt arbete. Vi ska fortsätta utmana oss själva för att bli ännu bättre. Vi ska fortsätta hålla oss själva ansvariga för våra val, och vi ska fortsätta se över hur vi kan göra ännu mer för människor i nöd.

Man med svart hår har på sig en vit t-shirt med MSF-logga samt ett vitt munskydd.
Christos Christou

I september åkte Läkare Utan Gränsers internationella ordförande Christos Christou till Ukraina för att få större förståelse för situationen på plats. Syftet var bland annat att säkerställa att våra humanitära medicinska insatser når utsatta på båda sidor av frontlinjen. Efter sitt besök i Ukraina skrev Christos Christou brevet som du precis har läst till Läkare Utan Gränsers personal för att dela sina tankar och upplevelser med dem.