Att bistå utsatta människor är det viktigaste Mikael kan tänka sig. Bilden kommer från översvämningdrabbade Pakistan 2022.
Egentligen har Mikael inte någon närmare relation till just Läkare utan Gränser. Men organisationen har funnits där i bakgrunden under lång tid.
— Som ung hörde jag förstås om Läkare Utan Gränser i nyhetsrapporteringen från krig och katastrofer. Under läkarutbildningen och sedermera läkarkarriären har mitt intresse växt successivt i takt med att jag lärt mig mer från föreläsningar, podcasts, intervjuer och böcker som på ett eller annat sätt berört Läkare Utan Gränser.
Det var när Mikaels mamma gick bort som han började fundera över det egna eftermälet, berättar han.
— Jag har inga egna barn och är mån om att det jag lämnar efter mig används på ett så bra sätt som möjligt. Jag tror inte att det finns något finare och viktigare än att arbeta för att hjälpa de människor som drabbats allra hårdast av livets orättvisor i form av sjukdom, sorg, krig och katastrofer. Därför valde jag att testamentera till Läkare Utan Gränser.
Det är egentligen ingen särskild del av organisationens arbete som engagerar honom mer än resten av det. Måste han välja skulle det vara arbetet för barn, men han vill inte påverka vad pengarna används till.
— Jag har fullt förtroende för att Läkare Utan Gränser förvaltar mitt arv på bästa möjliga sätt , säger Mikael.
Mikael valde att använda den digitala tjänsen på Läkare Utan Gränsers hemsida för att upprätta testamentet direkt där. Det var smidigt och ernkelt, berättar han.
På frågan om han skulle rekomendera andra att testamentera till Läkare Utan Gränser är svaret enkelt:
— Självklart! Finns det något finare och viktigare än att hjälpa planetens mest utsatta? Jag tycker inte det!
