Maritza Regardiz är en läkare från Venezuela. Där arbetar hon med Läkare Utan Gränser för att förbättra tillgången till sjukvård för kvinnor och deras barn. En dag kommer en ung kvinna till kliniken och Maritza inser att teamet kommer att behöva agera snabbt för att rädda inte bara ett, utan två liv.
Kvinnan var gravid i vecka 38, kanske 39. Graviditeten var nästan helt fullgången. Hon hade sökt vård på vårdcentralen där jag arbetade, i ett avlägset område i delstaten Sucre i Venezuela.
Hon hade ont i magen och jag trodde först att förlossningen hade börjat.
Men det var något mer.
När sjuksköterskan och jag undersökte henne upptäckte vi att kvinnan hade hög feber. Hon var extremt uttorkad. Förlossningen hade definitivt startat, men det var något annat som inte stämde.
Malaria är endemiskt på många platser i Venezuela, liksom denna. Vi tog ett snabbtest. Positivt.
Malaria är ett akut hot för gravida kvinnor eftersom sjukdomen kan orsaka komplikationer hos deras nyfödda. För att minska riskerna borde kvinnan redan ha stått på malariabehandling, men detta var första gången hon kom till vårdcentralen.
Och den här bebisen skulle födas snart.
Jag kom att tänka på en annan ung kvinna med malaria, som jag hade vårdat många år tidigare.
När du tar examen från läkarutbildningen i Venezuela är ditt första jobb alltid på landsbygden, där tillgången till sjukvård generellt är dålig.
Mitt första år var i ett avlägset område i den södra delen av landet. Jag var den enda läkaren där när det var ett malariautbrott. Jag kommer från Venezuelas huvudstad Caracas, så jag hade inte så mycket erfarenhet av tropiska sjukdomar vid den tiden.
En dag kom en ung kvinna in på kliniken där jag arbetade.
Hon hade hög feber. Hon hade inte vågat ta sig till kliniken tidigare eftersom hennes pappa nyligen hade dött med liknande symtom.
Den unga kvinnan var väldigt sjuk i malaria, ett farligt tillstånd. Hon behövde intensivvård, men på den här avlägsna platsen hade jag inte resurserna för att vårda henne eller möjligheten att enkelt remittera henne vidare till ett sjukhus med mer möjligheter.
Efter en lång och jobbig natt, där jag försökte stabilisera henne med det vi hade till hands, lyckades jag äntligen ordna så hon skulle få åka till ett sjukhus.
Hon dog på vägen dit.
Det sorgliga ögonblicket förändrade mitt liv. Fram till den tidpunkten hade jag stakat ut min karriär. Jag skulle arbeta ett år på landsbygden och sedan studera vidare för att bli kirurg.
Men jag visste också att om den här kvinnan hade haft bättre tillgång till vård så hade hon kanske överlevt. Jag kunde inte sluta tänka på det. Därför gjorde jag en ny plan. Jag ville arbeta för att minska vårdklyftan för människor i hennes situation.
Efter att jag avslutat min praktik på landsbygden fortsatte jag att arbeta med befolkningsgrupper som ofta har dålig tillgång till sjukvård i Venezuela. Så småningom fick jag ett jobb med Läkare Utan Gränser.
Det var det som hade fört mig till detta ögonblick i Sucre, till en annan liten vårdcentral och en annan ung kvinna med malaria.
Men den här gången var det annorlunda. Vid det här laget har jag haft många års erfarenhet av tropiska sjukdomar. Dessutom har Läkare Utan Gränser donerat en ambulans så att vi kan remittera patienter på ett säkert sätt vid behov.
Vi samordnade snabbt med sjukhuset i staden Carúpano, som Läkare Utan Gränser stöttar.
Tack vare den remissväg som Läkare Utan Gränser har satt upp nådde ambulansen och kvinnan sjukhuset i tid.
Det uppstod komplikationer med barnet vid förlossningen och barnet fick tillbringa en tid på intensivvårdsavdelningen, men till slut fick en frisk mamma och en frisk bebis åka hem tillsammans.
Läkare Utan Gränsers projekt i Sucre fokuserar på reproduktiv och sexuell hälsa med målet att minska antalet dödsfall hos mödrar och nyfödda. Tidigare arbetade Läkare Utan Gränser specifikt med malaria och vi donerar fortfarande malariabehandlingar till den venezuelanska sjukvården i området.
Om vi inte hade varit där för den här kvinnan, eller om ambulansen inte hade varit där, eller om sjukhuset inte hade haft resurserna, skulle bebisen troligen ha dött innan de nådde sjukhuset och mamman skulle ha drabbats av livshotande komplikationer.
Det kan låta som små saker – en dos malariabehandling eller en förbättrad process för remisser – men det visade mig verkligen den enorma inverkan som små saker kan ha i livet.
