Att rädda liv med ord

Han är så utmattad att benen nästan ger vika och i hans ögon ser jag avgrundsdjup smärta. Han berättar för mig att han inte kan sova. Varje gång han sluter ögonen kommer det som hände honom tillbaka.

Han äter inte, känner sig orkeslös och bråkar med sin fru. Men framför allt är han rädd. Han kan inte sluta tänka på att de kan komma tillbaka för att döda hans barn. Varför kan jag inte berätta på grund av patientsekretess, men konflikter mellan bosättare och palestinier tillhör livet här.

Ahmad, som jag väljer att kalla honom, kommer till vår psykiatriska klinik i Nablus på Västbanken i Palestina och ber om hjälp. Som tur är förstår han att det är just hjälp han behöver - och att det inte är något att skämmas över.

Ahmad är en tyst man som bor i en liten by utanför stan. Han brukade ha ett jobb som han älskade, och han var tillfreds och stolt. Nu kan han inte arbeta. Han säger att det är till följd av bosättare som han inte längre har någon möjlighet att få in pengar. Det innebär att han inte kan köpa mat till sin familj. På nätterna grubblar han och ser framför sig hur livet faller i bitar. Men han kom hit idag. Det betyder att han vägrar ge upp.

Det tysta kriget

För mig som psykolog är det smärtsamt tydligt. När människor år efter år tvingas leva under svår stress i en ohälsosam miljö leder det ofta till psykisk ohälsa. Det onormala blir normalt - vilket har en allvarlig inverkan på människors mående. 

I Nablus finns övervakningskameror i vartenda gathörn. Jag blir bemött med leenden, människor är varma och vänliga. Men jag känner mig fången. De människor jag möter lever hela sina liv innanför dessa höga murar, med militärkontroller och attacker. Det är de som verkligen är fast. Det tysta kriget som pågår här på Västbanken bryter ner allt hopp

Att hitta sin styrka

Den starkaste och mest hälsosamma överlevnadsstrategin är paradoxalt nog att be om hjälp och tillåta sig själv att känna smärta. Inte bara här på Västbanken, utan överallt. Det gör att Ahmad blir medveten om hur mycket han har lidit och hur han kan göra för att orka överleva. Nu kan han själv se hur stark han är.

På vår psykiatriska klinik bistår vi med psykosocialt stöd och psykoterapi. Ett engagerat team av lokalanställda har skapat en trygg plats där människor som Ahmad kan dela sin smärta och bli förstådda.

Ahmad, och våra andra patienter, får hjälp att utveckla verktyg för att hantera vardagen och hitta sin mentala styrka. För människor som mår dåligt, oavsett var i världen och varför, är det ett sätt att stå stadigt när livet känns mörkt.

Ahmad sitter på en ranglig stol mitt emot mig. När jag försöker visa att jag bryr mig genom att presentera mig på arabiska så spricker hans ansikte upp i ett försök till ett leende. Han är helt slut, både psykiskt och fysiskt. Han försöker hålla sina ögon öppna medan han lågmält berättar att han gjort otaliga försök att må bättre på egen hand, men inte lyckats. Jag ser rädslan i hans ögon men jag tänker att det trots allt finns hopp. Han är här nu, och vi ska göra allt vi kan för att ge honom det stöd han behöver.

Fyra månader senare berättar han att det var första gången som någon verkligen lyssnade och var beredd att hjälpa honom.

För mig är det glasklart. Vi arbetar här för att bistå människor med vad de verkligen behöver. Jag har med egna ögon sett hur våra insatser får människor att börja klara av att hantera den svåra situation de lever i - och hitta sin inre styrka.

Det här gör vi på plats

På Västbanken har den pågående ockupationen, våld och en socioekonomisk osäkerhet resulterat i en ökad psykisk ohälsa. Många av våra patienter har fått sina hem plundrade av beväpnade styrkor. Familjemedlemmar har arresterats, skadats eller dödats. I städer och byar i distrikten Nablus och Qalqilya men också i Hebron, hjälper vi människor med olika former av psykisk ohälsa.

I fjol genomförde vi totalt 5 240 konsultationer och 2 398 patienter fick psykosocialt stöd. Vanligaste diagnoserna är måttlig eller svår depression.