Kvinnor och flickor i Darfurregionen i Sudan löper nästan konstant risk att utsättas för sexuellt våld. Det har blivit så utbrett att många människor talar om det som något oundvikligt, som om det vore en självklarhet.
– Kvinnor känner sig inte säkra någonstans. De attackeras i sina egna hem, på flykt från våld, när de skaffar mat, samlar ved eller arbetar på fälten. De berättar att de inte ser någon utväg, säger Claire San Filippo, vår akutkoordinator.
Här berättar tre kvinnor om sina upplevelser från krigets Sudan.
SAF (Sudan Armed Forces) - Sudans armé
RSF (Rapid Support Forces) - en paramilitär styrka i Sudan
al-Fashir - huvudstad i Norra Darfur
Murnei - stad i Västra Darfur
Kulbus - distrikt i Västra Darfur
27-årig flykting intervjuad i Tine, östra Tchad
– Jag förlorade min mamma och pappa i kriget och bodde hos min syster och hennes man i al-Fashir. För 33 dagar sedan lämnade jag al-Fashir på jakt efter en säker plats.
På vägen stoppades vi av RSF. De hittade mitt första hjälpen-intyg i min väska och sa “Du vill hjälpa Sudans armé, du vill ta hand om fienden!” Sen brände de mitt intyg och släpade iväg mig för att våldta mig. Jag var med några andra kvinnor i bilen, bland dem min syster, som de beordrade ner på golvet i bilen. De våldtog bara mig – på grund av intyget.
Jag vill ha skydd nu och aldrig bli våldtagen igen. Jag har inte kunnat berätta för folk eftersom det skulle dra skam över familjen, så det här är första gången jag berättar. Min familj sa åt mig att inte berätta för någon så jag har inte sökt vård förrän nu, eftersom jag var för rädd. Det gör inte ont längre, men jag har fortfarande mardrömmar.
Det är inte bara vid attacker mot städer och byar eller under resan mot säkerhet som människor våldtas och misshandlas. Begränsat humanitärt stöd tvingar människor att ta stora risker för att överleva, som att gå långa sträckor för att tillgodose nödvändiga behov och ta arbete på farliga platser.
27-årig kvinna intervjuad i Murnei, västra Darfur, Sudan
Kriget började i juni 2023 och under en månad kunde ingen gå ut i Murnei. Om du gick utomhus blev du våldtagen eller misshandlad. Sen utbröt strider på gatorna i Murnei och när mitt hus brändes ned flydde jag och min syster till Sharg Anil.
På vägen dit attackerades vi av två män. Jag hade min lille pojke i famnen och någon sa “jag ska döda din son med min kniv”. Jag började gråta och bad honom att inte döda mitt barn och han lät mig gå. Men de våldtog min syster.
När vi kom till Sharg Anil hade vi ingenstans att bo. På nätterna kom män och våldtog kvinnorna och tog allt de hade, även djur. Jag hörde hur kvinnor våldtogs om natten.
Männen gömde sig på toaletten eller andra rum som gick att låsa, som min man och mina bröder. Kvinnorna gömde sig inte eftersom det bara var misshandel och våldtäkt som väntade oss, medan männen mördades.
Det är fortfarande våldsamt utanför stan och kvinnor misshandlas och våldtas. Det är farligt att gå till fälten men trots att jag inte känner mig säker går jag ändå - tillsammans med andra kvinnor.
Många överlevande rapporterar att de har våldtagits av mer än en person. I Metché i östra Tchad attackerades 11 av 24 överlevare som fick vård mellan januari och mars 2025 av flera gärningsmän. Detta bekräftas av de erfarenheter som patienterna delar med sig av på olika platser.
17-årig kvinna intervjuad i östra Tchad
En dag när vi var hemma i Kulbus såg vi plötsligt en massa människor fly med sina barn ute på gatan. Min syster gick till marknaden och när hon kom tillbaka sa hon “RSF attackerar, alla flyr. Är ni fortfarande kvar? Fly!”.
Precis utanför Kulbus såg vi SAF på väg i motsatt riktning, mot staden, och RSF öppnade eld mot dem. Några av oss träffades av kulor, några dog. Jag såg en pojke från byn bli skjuten och dö där på vägen.
Vi har förlorat allt och här [i lägret i Tchad] är livet mycket svårt. Vi har ingen mat och inga filtar och nätterna är mycket kalla.
En dag för tre månader sedan, återvände jag till Kulbus för att träffa en släkting tillsammans med en vän. När vi kom fram såg vi en grupp kvinnor som hölls bevakade av RSF-män. Männen beordrade oss att stanna och sa till oss: ”Ni är fruar till den sudanesiska armén eller deras flickor.” De sa till en av de äldre kvinnorna: "Varför tog ni alla flickorna till Tchad? Ge oss flickorna".
Sen misshandlade de oss och våldtog oss helt öppet, mitt på vägen. Det var nio RSF-män och sju av dem våldtog mig.
Efter det ville jag bara slippa minnas.
Vill du veta mer om Läkare Utan Gränsers arbete? Fyll i formuläret för att prenumerera på vårt nyhetsbrev.
Via På plats får du våra senaste nyheter och de viktigaste berättelserna direkt till din inkorg.
