En femårig pojke får en infektion i tandköttet. Han får ingen läkarvård och två veckor senare dör han. Detta händer nio av tio personer som drabbas av sjukdomen noma, men varken världshälsoorganisationen WHO eller Sverige gör tillräckligt för att förhindra det.
Sveriges insatser för global hälsa är i allmänhet väl mottagna både internationellt och nationellt. Politiken vägleds av FN:s mål för hållbar utveckling, där en av huvudprinciperna är att "ingen ska lämnas utanför".
Samtidigt behandlar Läkare Utan Gränser många patienter som Sverige och ett antal andra länder utelämnar: de som har drabbats av noma.
Denna sjukdom är så försummad att världshälsoorganisationen WHO inte ens har med den på sin lista över försummade tropiska sjukdomar. Den är också så försummad att det har gått 25 år sedan WHO senast uppskattade hur många människor som är drabbade. Då var siffran 140 000 personer per år.
Samtidigt är den så dödlig att 90 procent av de som inte får behandling dör inom två veckor.
Äter sig in i ansiktet
En person som drabbas av noma får först inflammation och blödningar i tandköttet, och sedan sprider sig sjukdomen och äter sig in i ansiktets hudvävnad och benstomme. Infektionen förstör snabbt käken, läpparna, kinderna, näsan eller ögonen, beroende på var infektionen startade.
De som överlever den smärtsamma sjukdomen har ofta stora missbildningar som kan göra det svårt att äta, tala, se eller andas. Många upplever också stigmatisering och kämpar psykologiskt efteråt. De allra flesta som drabbas är barn under sju år som bor i Afrika och Asien, i fattiga och isolerade områden där sjukvård och tandvård är nästan obefintlig.
Vi har sedan i våras försökt få Sverige stötta förslaget om att noma ska tas upp på WHO:s lista. Vi har fått veta att ärendet förbereds, men beskedet drar ut på tiden. Att bli inkluderad på listan innebär ökad uppmärksamhet och prioritering, och det kan innebära att insatserna för att förebygga och behandla sjukdomen intensifieras. I slutändan kan sjukdomen utrotas.
Din signatur kan hjälpa
Det är ett ofattbart faktum: att noma kan förebyggas, behandlas och i slutändan utrotas, men att den är mer bortglömd än någon annan försummad sjukdom.
Som sjuksköterska och medicinsk humanitär rådgivare för Läkare Utan Gränser har jag därför en utmaning till dig som läsare: Skriv under vår namninsamling och kräv tillsammans med oss och över 12 000 andra att Sverige sätter press på WHO att ta med noma på listan över försummade tropiska sjukdomar. Tillsammans kan vi rädda fler liv.
Mia Hejdenberg, medicinsk humanitär rådgivare, Läkare Utan Gränser
----------------------
Det här är en debattartikel som skickats ut brett genom ViaTT, som går bra att publicera i sin helhet. Om ni har några frågor eller vill göra justeringar, kontakta Sanna Gustafsson.