Den amerikanska regeringens beslut att tillfälligt frysa finansieringen av PEPFAR, ett regeringsprogram för den globala kampen mot hiv, har redan fått effekter för människor som lever med viruset, enligt Läkare Utan Gränser. Sedan beslutet tillkännagavs har regeringen klargjort att vissa delar av programmet kan fortsätta åtminstone till april. Men andra viktiga delar kommer inte att få stöd under en period av 90 dagar.
– Det har gått mer än tre veckor sedan USA:s regering drog in finansieringen till PEPFAR, men det finns fortfarande en utbredd förvirring och osäkerhet kring huruvida denna livlina för miljontals människor har blivit avskuren eller inte, säger Avril Benoît, generalsekreterare för Läkare Utan Gränser i USA.
– Det undantag som innebär att vissa delar av programmet trots allt får stöd är begränsat. I många av de länder där vi arbetar ser våra team att människor redan har förlorat tillgången till livräddande vård. De har heller ingen aning när, eller om, deras möjlighet att få behandling kommer att återupptas. Inom Läkare Utan Gränser uppmanar vi nu USA:s regering att omedelbart återuppta finansieringen till alla PEPFAR-stödda projekt och till allt annat viktigt hälsobistånd och humanitärt stöd.
Efter över en vecka av kaos utfärdade den amerikanska regeringen den 1 februari ett begränsat undantag som gjorde det möjligt att återuppta vissa hivprogram. Men riktlinjerna var otydliga och nådde inte omedelbart fram till lokala PEPFAR-kontor. Läkare Utan Gränser såg till exempel inte en enda organisation som kunde återuppta arbetet efter att undantaget kungjordes. Den 6 februari utfärdade den amerikanska regeringen så förtydligade riktlinjer gällande hivvård samt projekt för att förebygga överföring av hiv från mor till barn.
Vi är emellertid fortfarande oroade över att viktiga områden kring hivprevention, behandling, vård och stöd inte ingår i dessa riktlinjer. Det handlar till exempel om förebyggande behandling (PrEP) som riktar sig särskilt utsatta grupper och om specifika insatser för tonårsflickor och unga kvinnor i högriskländer.
Riskerar att utveckla resistens
Även om Läkare Utan Gränser inte tar emot statlig finansiering från USA, och inte direkt påverkas av nedskärningar eller stoppat stöd till PEPFAR, är många av våra insatser beroende av de program som nu har avbrutits. Vi har blivit tvungna att anpassa och förändra våra insatser på flera håll och dessutom har de indirekta konsekvenserna av det neddragna stödet redan märkts i våra projekt i olika delar av världen.
Det gäller inte minst i Afrika söder om Sahara, där Läkare Utan Gränser driver flera hiv- och aidsprojekt. I till exempel Sydafrika har många kliniker som tillhandahåller hivvård, testning, behandling och PrEP genom PEPFAR-finansierade organisationer tvingats stänga. Detta har lett till att människor blivit oroliga över hur de ska kunna få tillgång till sin viktiga medicin.
– För en person som lever med hiv är varje avbrott i vården och behandlingen väldigt påfrestande, säger Tom Ellman, chef för den medicinska avdelningen på Läkare Utan Gränsers sektion i södra Afrika. När det gäller hiv kan det ju dessutom bli en akutsituation. Hivläkemedel måste tas dagligen annars riskerar människor att utveckla resistens eller drabbas av komplikationer som kan vara dödliga.
Under de senaste 20 åren har de PEPFAR-stödda projekten varit integrerade i viktiga delar av hälso- och sjukvårdssystemen i partnerländerna. Därför blir konsekvenserna av det indragna stödet ännu mer långtgående och påverkar fler aspekter än enbart behandling och förebyggande av hiv. Ett exempel är i Uganda där projekt för övervakning och respons på infektionssjukdomar, som ebola, har haft PEPFAR-finansiering och därför stoppats.
”Varje diagnos kändes som en dödsdom”
– När Läkare Utan Gränser för 25 år sedan började vårda människor med hiv och aids i Sydafrika fanns det inga hivläkemedel på hyllorna, säger Tom Ellman. Varje diagnos kändes som en dödsdom och alla försökte desperat hindra viruset från att spridas.
Sedan dess har stödet från PEPFAR hjälpt till att rädda fler än 25 miljoner liv och bidragit till att kampen mot hiv numera förs på en global nivå. Men en fortsatt framgång är beroende av tillgång till hela paletten av hivrelaterat stöd, däribland preventiva insatser, vård och behandling, riktade program och projekt vid könsbaserat våld.
Som vårdgivare är vi djupt oroade över konsekvenserna av det indragna stödet till detta livsviktiga program.
