Glädjen av en fungerande luftkonditionering
Något man kanske tycker är självklart när man åker till vissa delar av Afrika är att skydda sig mot malaria. Ett av sättet är att använda myggnät när man sover. Jag använder mig av ett myggnät som mer påminner om ett tält.
Men en sak jag inte funderat på tidigare är att man också ska skydda själva myggan från malaria. Det är nämligen så att myggor inte har malaria från början utan får det från sjuka personer när de suger blod. Sedan sprider myggan sjukdomen vidare vid sin nästa ”måltid”. Då blir myggnätet faktiskt ett verktyg att stoppa spridningen.
Annars har jag drunknat i stress och arbete de senaste dagarna. Arbetet här är annorlunda från vad jag är van vid.
I Sverige handlar man på 10-15 minuter. Här tar det två timmar att hitta rätt. Sedan behöver jag pruta på priset också. Under tiden känner jag stressen, jag borde vara tillbaka och arbeta med installationer. Efter att ha besökt två olika marknader var jag äntligen klar.
Deras choklad gjorde ingen besviken.
Men väl tillbaka inser jag hur mycket jobb som finns framför mig fram tills ikväll. Jag måste flytta in i ett rum ikväll som inte har ström. Samtidigt är det är typ 35 grader i huset! Efter två timmars kabeldragning, skruvar vi av de falska el komponenterna från väggarna och gör ordentliga kopplingar. När jag är på väg att tappa hoppet och ge upp sätter vi upp säkerhetsbrytare och testar att slå på strömmen. Fläkten knakar till och startar!
Glädjen är total! Här kommer jag att sova gott.
Efter några justering vid elcentralen åker vi till marknaden. Där går det smidigare än det brukar, antar att jag börjar komma in i rytmen och förstå mentaliteten.
Efter hemkomsten är det snabba ryck som gäller. Vi ska sätta upp ett eluttag för tvättmaskinen. Städerskan är så glad. Hon ska använda tvättmaskin för första gången och ber om hjälp att förstå hur den funkar. Ibland kan små saker göra stora intryck.
Det gäller oss alla! Dagens höjdare är våra besökare från Bryssels huvudkontor. Deras choklad gjorde ingen besviken. Dessutom hade de med sig pussel som vi la under kvällen. 500 låter kanske inte som mycket, men vi satt två timmar efter middagen och klurade. Till slut så lät vi pusslet ligga halvfärdig på bordet till nästa dag.
Även vi blir glada för det lilla.
