Hoppa till huvudinnehåll

”Alejandra! Du har en patient - det är ett barn”

Två barnhänder med tydliga ärr efter sjukdomen skabb.
Mandros händer efter att han fått vård på Drodro-sjukhuset i Kongo-Kinshasa.
Foto: Läkare Utan Gränser

Läkare Utan Gränsers boende i Bunia har blivit en samlingsplats för fältarbetare som arbetar på avlägsna platser i östra Kongo-Kinshasa. Detta innebär att du som besökare har en stor chans att få ta del av häpnadsväckande berättelser från våra insatser i området. En av dessa handlar om pojken Mandro.

Antingen så är fältarbetarna här för att de har några lediga dagar eller så har de nyss avslutat sina uppdrag och är på väg hem. Själv är jag här och arbetar som kommunikatör för Läkare Utan Gränser. Under frukosten börjar jag prata med Alejandra Garcia Naranjo.

Det är en liten kvinna med långt, lockigt hår och ett leende som kan lysa upp även den mörkaste arbetsdagen. Alejandra arbetar som läkare på de sjukhus och kliniker som vi stödjer i området. Hon har arbetat för oss i nästan tio år nu.

När Alejandra sippar på sitt kaffe klagar jag över bristen på sol och konstaterar att vi går ännu en dyster dag till mötes under den pågående regnperioden. Då börjar hon berätta om en liten pojke som heter Mandro*. Pojken kommer från Drodro, ett område som har drabbats hårt av en långvarig etnisk konflikt och som inte ligger så långt från där vi nu befinner oss. 

Hans kropp var täckt av infekterade ärr

Hon visar mig en bild på Mandro före och efter att han blivit behandlad för sina fruktansvärda sår och jag tittar förvånat på henne. Jag förstår inte riktigt vad som har hänt mellan det att pojken kom till sjukhuset och att han fick behandling.

Jag ber Alejandra berätta mer. 

– När jag var på väg till sjukhuset i Drodro ringde Diakaridia Sanogo, som är ansvarig för vårt hälsofrämjande arbete. Han var entusiastisk. Jag har en patient till dig, det är ett barn! Det jag inte visste då att det här barnet skulle vara ett av de värsta fall av skabb jag sett under hela min medicinska karriär. 

Alejandra pausar.

– Diakaridia tog barnet till Drodro-sjukhuset. När jag såg honom fick jag en chock. Hans händer, armar, nacke, ja hela kroppen - från topp till tå - var täckt av kraftigt infekterade sår. De kom från en svår form av skabb och fanns precis överallt! Hans händer var en fruktansvärd syn… där var det enkelt att klia sig, inte minst för ett litet barn.

Alejandra visar mig bilden igen.

Mandro hade tur

Skabb finns med på listan över försummade tropiska sjukdomar, och finns sorgligt nog fortfarande i flera länder. Sjukdomen är smittsam men kan lätt behandlas med billiga eller kostnadsfria läkemedel. Men medicinen är bara en del av lösningen. Den större utmaningen är att man behöver rengöra precis allt därhemma när skabb väl har konstaterats.

Det är en svår uppgift och familjerna uppmanas att tvätta alla sina kläder, sängkläder och ibland också madrasserna så att skabbparasiterna dör. Särskilt svårt är det för alla hundratusentals människor på flykt som lever under svåra levnadsförhållanden och knappt har vatten att dricka - än mindre att tvätta kläder med. 

– Mandro hade tur. Diakaridia hittade honom och tog med honom till sjukhuset. Han hade svåra sår från det ständiga kliandet som sjukdomen orsakar. Hans händer var täckta av skabb och så infekterade att han inte kunde röra dem.

– Vi gav honom genast medicin och kräm för såren, slängde hans kläder och gav honom nya. Det är extremt sällsynt att skabb leder till att man måste läggas in på sjukhus, men det här barnet var ett undantag. Lyckligtvis återhämtade han sig och ett par dagar senare kunde han lämna sjukhuset. Vilket otroligt livligt barn han var, minns Alejandra.

Jag har arbetat i glömda kriser under en lång period, som här i Ituri där nästan en miljon människor på flykt bor. Jag hittar inte ord som kan beskriva deras levnadsvillkor. Ändå blir jag tagen när en barnläkare som är så erfaren djupt berörs av befolkningens situation och patienternas öden. 

När inte ens läkarna slutar att förundras av nya patientfall, som lilla Mandro i Drodro, så får vi hoppas att mer görs för att förbättra levnadsförhållandena och hälsan hos de flyktingar som lever i kriser som alltför ofta hamnar i skuggan och glöms bort. 

- Avra Fialas, kommunikatör i Ituri, Kongo-Kinshasa.

* Pojkens namn har ändrats

En hälsoinformatör från Läkare Utan Gränser talar med en grupp människor i Hong Kong om hur de kan skydda sig mot det nya coronaviruset. Februari 2020.

Tillsammans mot covid-19

Virus känner inga gränser. Det gör inte vårt arbete heller. Med 50 års erfarenhet av kriser och epidemier gör vi nu allt vi kan för att bekämpa det nya coronaviruset.

Var med oss i kampen mot covid-19!
Ge en gåva