Att leta efter mässling

Utslagen kliar inte. Han har haft feber och torr hosta. Det har runnit ur näsan, men det har inte varit några problem med ögonen. Den här pojken har klassiska tecken på mässling

Vi står på en vårdcentral i Kapanga längst i nordväst i Katangaprovinsen, där mässlingsepidemin har pågått sedan i mars. Vi är nära gränsen till Angola. Det småböljande, frodiga savann- och skogslandskapet är grönt. Mangosäsongen är nästan slut. Man ser inte många barn som äter mango längre. Istället har avokadon blivit mogen, så nu är det den som används som tillägg till kassavan. Regnsäsongen har kopplat ett rejält grepp. Det regnar och åskar nästan varje dag. Regnet behövs, men samtidigt vet i att ju längre in i regnsäsongen vi kommer, desto svårare kommer det att vara att nå ut till alla barn i de små byarna.

Under den första veckan har det varit svårt att hitta några säkra fall av mässling här. Vi har fått rapporter om fall, men när vi har försökt verifiera dessa har det varit svårt. Nu letar vi aktivt varje dag. Vi åker bil, motorcykel, båt för att komma till byarna. Det står redan klart för oss att mässlingsepidemin här ligger i sin linda. Vi är i en situation är det är väldigt viktigt att kunna konfirmera om det är så att det finns mässlingsfall i området eller inte. Det är mer en fråga om vi ska vaccinera alla barn eller inte.

Det är mörkt i rummet på vårdcentralen. I väntrummet intill sitter patienter längs tegelväggarna och väntar på att få träffa sjuksköterskan eller hans assistent. Jag ser att ingen har prickiga utslag. Vi har gått vidare in till ett avskilt rum. Där sitter en mamma på en enkel trästol med sin pojke i famnen. Hon söker för att pojken har haft feber och utslag. Människor här vet att man bör söka vård om ens barn får feber. Det kan vara malaria. Men malariatestet för pojken var negativt. De kliniska tecknen, berättelsen och pojkens tillstånd stämmer med mässling. Han är det första säkra fallet som vi har hittat här.

Den kommande veckan hittar vi fler och fler fall som pojken. Vi tar blodprover på barnen för att laboratoriemässigt säkerställa att det är mässling som orsaker prickarna. Proverna måste hållas kalla och skickas till huvudstaden för att analyseras. Vi skickar även några prover till ett laboratorium i Europa. Sammantaget är det inte många fall av mässling, och ännu så länge har vi inte funnit några allvarliga, komplicerade fall som behöver sjukhusvård.

Att arbeta tillsammans med vårdcentralerna och sjukstugorna är en viktiga del i vårt arbete här. Det är sjuksköterskorna på dessa ställen som arbetar närmast befolkningen. Vi utbildar och informerar de som arbetar på vårdcentralerna om mässling. Vi förklarar de viktiga aspekterna av behandling och handläggning. Det svåraste är att begränsa smittspridningen. Smittsamheten börjar fyra dagar innan utslagen kommer, och då är det inte lätt att förstå att det är den extremt smittsamma mässlingen det rör sig om. Barnen lekar med varandra, även när de är sjuka och i de trånga väntrummen är det svårt att hålla ett säkert avstånd. Det är därför information är viktigt. Och det är därför det här en hörnsten i vårt arbete.