Cancer: Lång väg till vård

– Sedan den dagen har mitt liv bara innehållit lidande och kostnader.

Så beskriver 40-åriga Hawa sin medicinska resa. Den resa som tog henne från hemstaden Timbuktu i Mali till huvudstaden Bamako och, många år senare, till en cancerdiagnos. 

Provtagningar, biopsier och kirurgiska ingrepp hade dominerat hennes tillvaro sedan 2009. Alla besök hos läkare och på sjukhus innebar ett oavbrutet resande mellan Bamako och Timbuktu, vilket inte varit helt enkelt med tanke på att de båda städerna ligger drygt hundra mil från varandra och att tillvaron i Timbuktu på senare år präglats av strider och oro. 

– Jag har tillbringat så mycket tid i väntrum på kliniker och sjukhus. Alltid har jag fått höra att mina provsvar var negativa och att de inte hittade något fel. Så när jag äntligen fick veta att det var en tumör så var jag helt slut, säger Hawa. 

Idag får hon palliativ vård och stöd av Läkare Utan Gränsers team i Bamako. Det är en del av ett projekt som startade i slutet av 2018 tillsammans med landets hälso- och sjukvårdsmyndigheter på Point Gsjukhuset, det enda sjukhus i Mali som har personal och utrustning för att ge vård till patienter med mer framskriden cancer. 

Dubbel börda 

Hawas situation och hennes långa kamp för att få hjälp är långt ifrån unik. Enligt beräkningar av världshälsoorganisationen WHO drabbades fler än en miljon människor i Afrika av cancer under 2018. Och de närmaste åren finns mycket som tyder på att icke smittsamma sjukdomar – framför allt cancer – blir en av de vanligaste dödsorsakerna på kontinenten. Denna utveckling sker parallellt med att många afrikanska länder fortfarande kämpar för att kunna ta hand om infektionssjukdomar som malaria, tuberkulos, hiv och aids. 

– Det är en dubbel börda, säger Amulya Reddy, läkare och specialist inom internmedicin. I många afrikanska länder är infektionssjukdomar fortfarande det stora gisslet. Samtidigt blir befolkningen äldre och allt fler får cancer och andra sjukdomar som ofta uppträder i högre ålder. Även om förekomsten av cancer fortfarande är lägre i låg- och medelinkomstländer så är dödligheten högre, vilket beror på bristande tillgång till diagnos och behandling. 

Amulya Reddy är knuten till Manson Unit i Storbritannien, en avdelning inom Läkare Utan Gränser som jobbar för att förbättra den medicinska kvaliteten inom våra projekt. I många år har hon noterat hur cancer, diabetes, högt blodtryck och hjärt-/kärlsjukdomar blir allt vanligare i de länder där Läkare Utan Gränser arbetar – och hur komplicerat det varit för en humanitär organisation att förhålla sig till denna utveckling. 

– Det är omöjligt för oss att ta hand om alla kroniska sjukdomar i världen, då skulle vi ju i princip behöva ta över sjukvården helt i länderna där vi jobbar. Därför har det länge funnits en viss skepsis inom organisationen till att vi ska ta oss an detta. 

– Men i och med kriget i Syrien fick vi den här typen av icke smittsamma sjukdomar mer eller mindre på halsen, fortsätter hon. De är väldigt vanligt förekommande i regionen och många av de syriska flyktingar som kom till våra kliniker i Jordanien och andra grannländer hade redan en diagnos. De kom till oss för att fortsätta den behandling de hade påbörjat i Syrien och då var vi ju tvungna att hjälpa dem. 

Bättre förebygga 

Den globala bördan av icke smittsamma sjukdomar växer. Det gör även Läkare Utan Gränsers insatser inom området. Samtidigt måste vi vara realistiska, poängterar Amulya Reddy. 

– Att behandla långt framskriden cancer är dyrt, det kräver avancerad vård och specialistutbildad personal. Vad vi kan göra är framför allt att försöka hitta modeller som länderna själva har kapacitet att ta över och som utgår från de resurser som finns i varje land. 

En framkomlig väg är att satsa på att förebygga cancer, exempelvis genom HPV-vaccinering mot livmoderhalscancer. Eller genom tidig upptäckt och behandling, det vill säga samma sak som man länge gjort i västvärlden där generationer av kvinnor har letat efter knölar i bröstet. 

Problemet på många platser där Läkare Utan Gränser jobbar är att folk i allmänhet inte känner till hur cancer kan förebyggas eller upptäckas i ett tidigt stadium. Och att vägen till vård kan vara så lång att när den drabbade äntligen får sin diagnos kan det vara för sent. 

För dyrt med vård 

På bambara, som är det vanligaste språket i Mali, heter cancer »bô«. Det är samma ord som för en förbannelse av det slag som någon kan kasta över en. Traditionella synsätt är djupt rotade i Mali och också anledningen till att många, när de får veta att de har cancer, vänder sig till traditionella helare eller till religiösa ledare, så kallade marabouter. Men det är inte bara sociokulturella faktorer och bristande kunskap som styr människors val av vård och som gör att cancern ofta är obotlig när de väl kommer till kliniken. Mali är ett av världens fattigaste länder och brist på pengar spelar en avgörande roll för människors möjlighet att välja sjukvård. 

Att vända sig till ett sjukhus kan helt enkelt vara för dyrt. Vissa cancerläkemedel, liksom behandling med kemoterapi och strålbehandling, tillhandahålls kostnadsfritt av den offentliga vården i Mali. Men allt annat – röntgen, biopsier, läkarbesök, kontroller, smärtlindring och många mediciner – får patienten betala själv. Alla dessa hinder kan vara för många och för svåra att ta sig över. Det enda som återstår är då smärtlindring och psykosocialt stöd, det vill säga den typ av insatser som ryms inom den palliativa vården. Det var också för att bistå med just palliativ vård, både på sjukhuset och i hemmet för de svårast sjuka, som Läkare Utan Gränser startade sitt projekt i Bamako. 

Kunde inte tala 

En av patienterna som har fått hjälp av Läkare Utan Gränser är 77-åriga Bambi. Hon har bröstcancer och första gången teamet kom hem till henne hade hon så svåra smärtor att hon inte kunde prata. Idag mår hon mycket bättre. Förutom smärtlindring får hon behandling för biverkningarna av strålbehandlingen. Dessutom har hon fått behandling för de sår som tumörerna har lett till. Sår som ofta är stora, infekterade, illaluktande – och en starkt bidragande orsak till att cancerpatienter blir isolerade och socialt utstötta. 

Ibland vill inte ens den egna familjen veta av dem längre. Men genom omvårdnad och sårvård kan såren hållas rena och minska i storlek, vilket kan ha stor betydelse för patienternas liv.

Familjen ville inte träffas

En annan av patienterna är Maady som har muncancer. När teamet kom hem till honom första gången kunde han inte äta och hans familj ville inte besöka honom eftersom anblicken av såren var så motbjudande. Men även han mår bättre nu, han kan äta igen och bäst av allt – han har återfått kontakten med sin familj. 

– Att rädda liv är det främsta syftet med Läkare Utan Gränsers arbete, säger Amulya Reddy. Samtidigt måste vi också ge palliativ vård till människor med kroniska sjukdomar, för att minska deras lidande och hjälpa dem att få ett värdigt liv.

Här jobbar vi med cancer 

Vid sidan av projektet i Mali har Läkare Utan Gränser projekt för att förebygga och behandla tidiga stadier av livmoderhalscancer i fem länder: Zimbabwe, Filippinerna, Swaziland samt i Mali och Malawi där vi även hjälper kvinnor med bröstcancer.

Den här texten publicerades först i vår tidning Direkt #3, 2020.