Civilsamhället kämpar för att hjälpa i Ukraina

Dmitry Zakharov ägde en grillrestaurang och en biltvätt i Charkiv när kriget bröt ut i Ukraina, men konflikten gjorde att han ändrade riktning. 

– Jag började fundera på vad jag kunde göra för att hjälpa. 

Dmitry Zakharov gick till matbutiken, efter att han hörde de första explosionerna, för att köpa mat till sin familj. 

– Jag såg en lång kö av människor som väntade på att köpa dricksvatten, men det fanns inte vatten åt alla, berättar Dmitry Zakharov. 

Hans restaurang hade sitt eget dricksvatten, så han började ge bort det gratis. När en köttfabrik i området skadades av striderna och behövde stänga ner, tog han tillvara på köttet och gav bort det som var ätbart. Så småningom förvandlades hans restaurang till en humanitär inrättning där den som behöver kan få kostnadsfri sjukvård. I grannbyggnaden, där en stor skylt gör reklam för biltvätten, rör sig volontärer och serverar näringsrika och gratis luncher till samhället.

När våra team började undersöka de humanitära behoven i Ukraina och hur vi kan bemöta dem, stod något anmärkningsvärt ut – antalet ukrainska volontärnätverk, ideella organisationer och civilsamhällesgrupper som snabbt hade organiserat sig. De drivs av personer som var och är direkt påverkade av kriget och de levererar humanitärt stöd till människor som behöver det.

– Vi ville stärka det som de redan byggt upp, säger Barbara Hessel, Läkare Utan Gränsers projektkoordinator i Charkiv.

Fram till i dag är det de här grupperna som har bistått med den största delen av det humanitära stödet i Ukraina.

Dimitry Zakharov har fortsatt att följa behoven i närsamhället. Nu när Läkare Utan Gränser bedömer att området är tillräckligt säkert, erbjuder en läkare och en psykolog deras tjänster i restaurangens lokaler. Samtidigt ger frivilliga sjuksköterskor dropp till cancerpatienter i ett rum på ovanvåningen och andra frivilliga lagar mat till omkring 1 200 människor varje dag i köket. I Ukraina jobbar vi med ett dussintal lokala grupper - från volontärer som kör ut läkemedel och matlådor, till järnvägsmyndigheterna som har gett tillgång till de tåg som vi använder för att evakuera patienter. 

– De här är de rätta personerna att ge hjälp till samhället. De har varit här och kommer fortsätta vara här efter att vi åkt, men de behöver stöd, säger Barbara Hessel.

Att nå de som inte har tillgång till stöd  

Yana Biletskaya började organisera humanitärt arbete med några vänner så fort kriget började. Deras mål var att nå personer som var helt avskärmade från hjälp, som boende i den myriad av byar som ligger långt utanför Charkiv. Ett enormt lager är fyllt med donationer från stora och små organisationer, allt från slitna bruna lådor med konserverad mat från en skola i England, till välmarkerade lådor från en av de största internationella ideella organisationerna. Gruppen packar donationer direkt på tåg som kör ut på landsbygden där omkring 100 olika grupper hämtar dem och delar ut dem till boende, som ofta är äldre.  

– Vi började med 50 personer här på stationen och nu är vi 20. Men vi är också mycket effektivare nu än i början. Vi gick från att jobba 24 timmar varje dag till att jobba färre timmar och organisera vår tid bättre. Vårt problem nu är drivmedel, det är väldigt svårt för våra volontärer att få tag på drivmedel så att vi kan köra ut, säger Yana Biletskaya.  

Läkare Utan Gränser har bistått med tusentals matlådor och hygienkit. En låda innehåller mat till en familj i tre till fyra veckor och hygienkiten innehåller toalettpapper, tvål, tandkräm och andra förnödenheter. Matlådorna delas ut i Charkiv och i regionen i samarbete med volontärnätverk som Biletskayas.  

Att samarbeta med grupper och individer på det här sättet gör att vi kan nå mycket fler människor än vad vi annars hade gjort. 

– Tillsammans kan vi göra så mycket mer. De har kapaciteten att leverera 3 000 måltider om dagen, deras nätverk är så välorganiserade, säger Barbara Hessel.  

Grupperna är också i kontakt med varandra och kan berätta för Läkare Utan Gränser och andra ideella organisationer var behoven finns.  

Att finna mening i att hjälpa  

Som många av volontärerna hon jobbar med och hennes ukrainska kollegor vid Läkare Utan Gränser, var Daria Samoilova på ett helt annat spår innan kriget tog över hennes liv.   

– Jag jobbade som advokat. Jag hade ett bra liv, jag har rest i 38 länder. 

I dag är hon Läkare Utan Gränsers kontaktperson för volontärer i Charkiv. När kriget började visste hon att allt skulle förändras.  

– Det var möjligt att mitt liv skulle förstöras, att jag skulle kunna dö.  

Sju dagar in i kriget sprängdes en stor byggnad nära hennes mammas hem. De packade och gav sig av till en annan del av landet. Men Daria Samoilova hade tappat sin reslust och ville komma hem.  

– Jag behövde starta ett nytt liv.  

Samoilova började jobba för Läkare Utan Gränser, först som översättare och sedan i hennes nuvarande roll som kontaktperson för volontärgrupper och ansvarig för samarbeten mellan lokala grupper och Läkare Utan Gränser.  

– Jag fick en insikt. Jag kände mig glad. Jag gjorde något bra och gott och alla jag jobbade med hade samma tanke – att hjälpa. 

Att inte sakta ner 

Även när kriget fortsätter och orsakar mer död, tvingar personer på flykt, och påverkar psykologiskt, såväl som ekonomiskt, visar lokala volontärer och organisationer inga tecken på att sakta ner. Zakharov, Biletskaya och andra säger att de vill göra mer, inte mindre. Barbara Hessel konstaterar att hur inspirerande det än är, så väcker det också frågor.  

– Många har inte längre en inkomst, hur länge kan det fortsätta? När når de sin gräns? Många jobbar dygnet runt och det de ser och upplever är känslomässigt dränerande, säger hon.  

För att bemöta detta i Charkiv har Läkare Utan Gränser börjat stötta volontärer och ledare genom att hjälpa dem att utveckla strategier för att ta hand om sig själva och hantera stress.  

– De förtjänar ett erkännande för jobbet de gör. Mer än något vill vi ge dem kontinuerligt stöd så att de kan fortsätta hjälpa sina medmänniskor i nöd, säger Camilo Garcia, Läkare Utan Gränsers ansvariga för psykisk hälsa.