De humanitära behoven fortsatt akuta i Goma

Läkare Utan Gränser har varit fortsatt verksamma i Goma i Kongo-Kinshasa sedan förra torsdagen. Det finns nu tecken på att säkerhetssituationen håller på att stabiliseras, även om det fortfarande rapporteras om sammandrabbningar i vissa delar av staden.
Här berättar Natalia Torrent, ansvarig för Läkare Utan Gränsers insats i Nordkivu, om situationen i Goma:

Vi fortsätter vårt arbete på Kyeshero-sjukhuset, som enligt de senaste siffrorna har tagit emot 142 skadade patienter. Under de senaste dagarna har det varit ungefär hälften militär personal och hälften civila, främst kvinnor.

Just nu, och särskilt idag, verkar det som att lugnet börjat återvända och vi har fått vissa garantier för att kunna röra oss i staden. Vi har börjat återvända till våra baser och lager för att bedöma situationen, särskilt på de ställen där människor har eller försökt plundra under de senaste dagarna.

Vi har inlett kontakt med alla sjukhus för att skapa oss en bild av deras kapacitet och ta reda på hur vi kan bistå dem. Vi utvärderar även vattensituationen i staden eftersom vattenförsörjningen inte fungerat som den ska, framför allt på grund av strömavbrott.

Vi är oroade över att kolera snart kan bryta ut. Vi försöker undersöka hur vattenförsörjningen fungerar i stadskärnan. I lägret fungerar den fortfarande tack vare den pumpstation vi installerade tidigare.

Människor på flykt som bär sina tillhörigheter på en gata i Goma — Människor från Kibati, Kihisi and Buhene, byar i närheten, kommer till Goma efter att ha flytt striderna i området. Foto: Jospin Mwisha

Samtidigt som vi bedömer situationen i Goma, har vi också börjat fundera på hur vi kan fortsätta stödja de projekt vi har på andra håll i Nordkivu, eftersom vi driver flera sjukhus och vårdcentraler i området. Just nu finns ingen möjlighet att ta oss ut ur staden, så vi kan inte transportera medicinska förnödenheter eller bränsle dit.

Vi försöker också ta reda på var människorna som lämnat lägren befinner sig nu, för informationen är fortfarande oklar. Vi är oroade och vill verkligen förstå var alla människor har tagit vägen, för att kunna utvärdera deras främsta och mest akuta behov.

Idag var också en dag då vi återigen fick möjlighet att träffa några av våra kollegor som vi bara haft telefonkontakt med de senaste dagarna – att se dem öga mot öga. Men det var också dagen då vi fick veta att vissa av våra kollegor drabbats personligen. Det är med stor sorg vi måste meddela att en kollega, som arbetade i ett av våra akuta team, har dödats av en förlupen kula. Även en kollegas son, som arbetar i ett av våra projekt, har träffats av en kula.

Steg för steg försöker vi återuppta kontakten med alla, och vi vet att vi förmodligen kommer att få höra om fler sådana tragiska händelser.