Den nya regeringen måste stå upp för humaniteten

Det uppstår ibland förvirring kring vad humanitära principer som neutralitet och oberoende innebär när det gäller vår syn på politik. En del röster har genom åren hävdat att det till exempel inte går ihop att vara neutral och samtidigt uttrycka åsikter om migrationspolitik, kriget i Gaza eller andra kriser där debatten om orsaker och lösningar är starkt polariserad. Att jobba utifrån principen om neutralitet betyder att vi som organisation inte behandlar patienter utifrån deras politiska lojaliteter, och inte heller styrs av hänsynstaganden till vad politiska institutioner tycker och tänker kring en humanitär kris.

Det är och har alltid varit enbart de medicinska behoven som styr våra insatser, oavsett vem som styr eller kontrollerar ett område. Däremot kan vi, om vi bedömer att det är relevant, uttala oss om de medicinska konsekvenserna av vissa beslut eller handlingar och även namnge de ansvariga. Detta är en central del i det vi kallar ”témoignage”, franska för vittnesmål, det vill säga att berätta om vad vi ser och upplever på plats. Det var också en av de grundläggande principerna i samband med att Läkare Utan Gränser bildades för drygt 50 år sedan.

Svensk biståndsdebatt har länge i hög grad handlat om utgiftsmålet på minst 1 procent av BNP. Hur viktig den diskussionen än må vara ser vi det inte som vår uppgift att ha en föreskrivande roll gentemot regeringen hur mycket skattepengar som bör gå till biståndet, varav en stor del kanaliseras via FN-systemet. Det som är mest angeläget för oss är att fortsätta trycka på för att eventuella nedskärningar inte sker på bekostnad av effektiva humanitära insatser på marken.

Att hjälpen i så hög grad som möjligt når de behövande på plats är den viktigaste frågan för Läkare Utan Gränser, oavsett regering. Och när detta inte sker, som till exempel i Sydsudan där vårdcentraler långt ute på landsbygden tvingas stänga på grund av nedskärningar i det brittiska biståndet som landet är så beroende av, ja då är det något som är allvarligt fel med prioriteringarna. Ett annat område som är livsviktigt för våra patienter är det mer långsiktiga hälsobiståndet. Efter den stora hivepidemin på 90-talet har ett antal finansieringsmekanismer för låginkomstländer skapats, bland annat Globala Fonden och vaccinalliansen Gavi. Sverige har varit en stor givare och aktiv röst i den typen av organ, och utfallet av satsningarna är miljontals vaccinerade barn och räddade liv i låg- och medelinkomstländer. Detta engagemang är något som den nya svenska regeringen bör fortsätta prioritera.

När det gäller våra insatser för migranter och flyktingar runt om i världen har mycket av de politiska kontroverserna kretsat kring två saker: vårt sök- och räddningsfartyg på Medelhavet samt vår kritik av EU:s uppgörelse med Turkiet 2015 för att stoppa migranter från att söka sig till Europa. Sedan dess har den politiska dagordningen i hela Europa blivit mycket mer restriktiv när det gäller utomeuropeisk migration överlag.

Det är sorgligt för oss som organisation, som har bistått människor på flykt i 50 år, att bevittna hur det även inträffat en moralisk förflyttning. För hur kan man annars förklara att man numera har accepterat att människor hålls inlåsta under vidriga förhållanden i Libyen? Och att EU accepterar att kustbevakningar skickar tillbaka båtar med flyende människor till Libyen, trots att man vet att människorna kommer att behandlas mycket illa där? Eller de gigantiska uppsamlingsplatserna i Grekland som upprättades efter 2015 och där Läkare Utan Gränser fått behandla barn som gjort suicidförsök till följd av ovissheten och förhållandena i lägren?

Vi vill bestämt hävda att alla politiska partier, inklusive de som står för en restriktiv syn på migration eller asylmottagning i övrigt, bör kunna upprätthålla grundläggande humanitet och bidra till att minimera mänskligt lidande. Att medvetet orsaka psykiskt och fysiskt lidande för utsatta människor på flykt är något som är oacceptabelt för oss som humanitär organisation, och det kommer vi fortsätta att markera emot.

Kriget i Ukraina, men även situationen i länder som Afghanistan, Jemen eller Etiopien, har på olika sätt belyst utmaningen med att jobba humanitärt, att förhandla om tillträde och att ge sjukvård till alla, oavsett vilken sida de råkar befinna sig på i en väpnad konflikt. Inför EU-ordförandeskapet 2023 har den nya regeringen en viktig uppgift att värna utrymmet för humanitet, och visa att man står upp för mänsklighet och humanitära principer bortom alla politiska hänsynstaganden eller mål. Läkare Utan Gränser kommer fortsätta att höja rösten angående detta, och dela med oss av våra patienters vittnesmål. Precis som vi har gjort i 50 år.

Den här texten publicerades i vår tidning Direkt, nummer 3, 2022.