Under mina sju veckor i Aden mötte jag många svårt skadade människor. Majoriteten av patienterna hade råkat ut för skottskador eller trafikolyckor men även patienter med skador efter granatattacker, sprängningar av bomber, explosioner, fallskador samt knivskärningar togs om hand på sjukhuset.
Jag minns en 30-årig kvinna som kom till oss efter att ha trampat på en landmina när hon var ute och samlade mat till sina får. Hennes högra underben skadades svårt och amputerades strax nedanför knäleden. Hon led i efterförloppet av svåra smärtor i benet men även av psykisk smärta till följd av amputationen. Hon grät varje dag.
Hennes mamma vakade vid hennes sida dygn efter dygn. Vi vårdade henne på intensiven för att på olika sätt lindra hennes svåra smärta och nedstämdhet men trots detta mådde hon mycket dåligt. Tyvärr fick hon en svår infektion i vävnaden runt benstumpen. För att få kontroll över infektionen var vi tvungna att operera henne flera gånger och under flera veckor behandla med olika sorters bred antibiotika.