Hoppa till huvudinnehåll

Hur hanterar man moralisk stress?

Publicerad 21 juli 2020
Martina Gustavsson tillsammans med sina kollegor i Kongo-Kinshasa
Foto: Privat
Martina och teamet vid ebolacentret i Mambasa, Kongo-Kinshasa.

I sitt arbete som sjuksköterska har Martina Gustavsson varit i situationer då svåra beslut måste tas och tillfällen då man inte kan göra det bästa för patienterna. I dag forskar hon om moralisk stress som blivit än mer aktuellt nu under coronakrisen.

"Du tvingas motarbeta dina medmänskliga instinkter, och det kan vara väldigt tärande"

Du forskar om moralisk stress bland insatspersonal i katastrofer. Vad är det egentligen?

– Det är en typ av stress som uppstår i situationer där man av olika skäl förhindras att följa sin moraliska kompass. Att inte kunna göra det som känns rätt leder till frustration, sorg, ilska och maktlöshet. Även om det forskats en del på ämnet så är den här studien, som jag doktorerar i nu, en av de första kring moralisk stress i katastrofer.

Du har själv gjort flera uppdrag för Läkare Utan Gränser. Vad tycker du är den största utmaningen?

– Att man behöver ta svåra beslut och ställs inför utmaningar som det inte finns en solklar lösning på. Stora behov i kombination med brist på resurser gör ju att sådana situationer uppstår oftare. Att jobba tätt tillsammans med lokala kollegor kan därför vara lite av en nyckel, samtidigt som det är det roligaste och ger så mycket både personligt och professionellt. Sedan lever man ju ihop med teamet dygnet runt och då gäller det att dynamiken där fungerar.

Du har nyligen varit i fält igen?

– Ja, jag var på två ebolauppdrag i Kongo-Kinshasa förra året. Det var tufft, vi hade brist på resurser och det ledde till att vi varje dag fick ta svåra beslut och göra prioriteringar. Många av kollegorna var utarbetade. Men forskningen hjälpte mig på något vis faktiskt. När man har kunskapen så kan man förstå att "okej, det där är moralisk stress som visar sig på det här sättet".

OM FORSKNINGEN

Studien inleddes 2017 vid Karolinska Institutet. En publikation om vad moralisk stress egentligen handlar om publicerades i mars. Vi jobbar vidare på fler publikationer inom ämnet.

OM ATT STRESSA NED

Jag springer! I Kongo kunde jag inte springa utomhus så det fick bli på löpband, men det var lite riskabelt med alla strömavbrott. Sedan håller jag på att lära mig spela Hammondorgel.

OM EN OVÄNTAD FÄRDIGHET

Jag är rätt bra på att köra traktor. Jag är uppvuxen på en gård i Västra Götaland, och brukar åka dit för höskörden. Att köra hö är ett perfekt sätt att få sommar-feeling.

Hur ser du på risken för moralisk stress nu under coronapandemin?

– Helt klart ökar risken för moralisk stress inom vården. Anställda hamnar i situationer de inte har erfarenhet av, och tvingas ta svåra och snabba beslut när resurserna inte räcker till. De strikta rutinerna som krävs kring smittsamma sjukdomar kan också vara väldigt tröttande. Att hela tiden tänka på var man har händerna, vad man rör vid, vad man lutar sig mot. Det blir även en emotionell barriär, det upplevde jag när jag arbetade med ebola.

På vilket sätt?

– Man kunde till exempel inte rusa fram till en patient som fallit ihop utan att ha skyddsutrustningen på. Du tvingas motarbeta dina medmänskliga instinkter, och det är tärande i längden. I och med att det är en sådan procedur att ta på och av skyddsutrustningen behöver man planera in patientbesöken, så att det blir en struktur. Men så ser man den lilla sexåringen där inne på ebolacentret, helt ensam, som bara gråter och gråter…

Ebolaprojektet i Kongo var dessutom i ett konfliktområde?

– Ja precis, den långa konflikten i de nordöstra delarna av landet har gjort att många invånare har lågt förtroende för myndigheter och hjälporganisationer. Bland annat gick ett rykte att vattentankarna på vårt behandlingscenter innehöll patienternas blod. Så en stor del av arbetet handlade om att skapa förtroende hos befolkningen.

Det låter utmanande?

– Jo, men även här i Sverige har ju rykten uppstått under coronakrisen, trots att vi generellt har hög tilltro till myndigheterna. Det är något mänskligt tror jag, den där rädslan som uppstår när faran är osynlig.

"Det är precis som med annan typ av stress."

Hur hanterar man moralisk stress?

– Det är viktigt att få kunskap om vad det är och att det är en helt normal reaktion. Moralisk stress belyser ju en moraliskt svår situation och ger en chans till att lyfta ett problem – och om möjligt komma på alternativa lösningar. Det är snarare när någon inte reagerar i sådana situationer man ska dra öronen åt sig. Sedan gäller det att känna sig själv och ta hand om sig själv för att förhindra negativa konsekvenser. Det är precis som med annan typ av stress. Det är också avgörande med ett öppet arbetsklimat.

Varför det?

– Om man pratar med kollegor eller andra som förstår kan det minska stressen och man kan stötta varandra. Det är viktigt att chefer fångar upp tecken på stress och visar att de finns där och kan hjälpa. Det behöver inte vara så krångligt – till exempel att ha hemgångssamtal när passet är slut.

Vad är risken annars?

– Att många lider i det tysta. Om man inte vet att andra känner likadant upprätthålls ju en kultur som jag tycker kan finnas inom många organisationer, inklusive Läkare Utan Gränser, att man inte ska tycka att saker är jobbiga.

Är det skillnad på moralisk stress i fält och hemma?

– Som internationell personal i fält kan du lämna den situation som orsakar stressen. Men nu lever vårdpersonalen i Sverige i krisen på obestämd tid, både på och utanför jobbet. Man kanske har en närstående som är sjuk eller så är familj och vänner rädda för att man ska smitta dem. Allt i vardagen påminner om krisen. Då behöver man andningspauser.

Har du kontakt med dina kollegor i Kongo-Kinshasa?

– Ja, jag har kontakt med flera. Först var det mest för att de var oroliga för oss och vad som hände i Sverige. Men nu ökar ju antalet sjuka i covid-19 där också. Det oroar mig, antalet respiratorer och intensivvårdsplatser är ju inte många. Samtidigt är de ju mer vana vid att hantera sjukdomsutbrott.

Kommer du åka tillbaka?

– Just nu är situationen fortfarande så akut här hemma, och dessutom är det svårt att komma ut i fält med alla reserestriktioner. Men beroende på hur allt utvecklas är det inte omöjligt.