I våra insatser världen över arbetar fler än 10 000 sjuksköterskor, vilket gör dem till vår enskilt största kategori medarbetare. Följ med tre av Läkare Utan Gränsers sjuksköterskor till deras arbetsplatser. Läs om varför de valde yrket, vad de tycker är tyngst med det – och mest belönande.
Gessica Fleumond, intensivvårdssjuksköterska i Tabarre, Haiti.
”Sjuksköterskeyrket pushar oss att ständigt överträffa oss själva för att hjälpa andra. Det handlar om att ’sätta sig själva i andra hand’, nästan. Som vårdanställda måste vi kunna möta i princip vad som helst. Men det är alltid svårt att se patienter i väldigt dåligt skick.
Jag kommer härifrån Haiti. Att jag skulle passa som sjuksköterska upptäckte min mormor och min syster, som tyckte att jag tog bra hand om mina nära och kära och såg till att göra det så bra det bara gick."
"Vad jag uppskattar allra mest med mitt jobb är när vi tar emot en patient som är väldigt illa däran och kan hjälpa personen att återhämta sig helt. När en patient som ligger nedsövd på intensiven får besökare så ber vi dem prata med patienten som om hen var vid medvetande – sjunga, berätta roliga saker… Ibland kan de höra oss, och att höra någon närstående, en röst de känner igen, kan verkligen hjälpa."
Anis AbdRaboh Dayan, intensivvårdssjuksköterska på Al-Salam-sjukhuset i Aden, Jemen.
”Världen har fyllts av så många krig, så många katastrofer. Den är full av sorg, vår stackars värld. Så att sätta ett leende på ett ledset ansikte som behöver det är någonting väldigt vackert. Det får dig att känna tillfredsställelse, och att känna dig mänsklig i alla ordets bemärkelser. Det är att vara medmänsklig.
Det finns en uppfattning att sjuksköterskeyrket bara handlar om att ge sprutor och lägga om sår. Men det är så mycket mer. Yrket behöver få sin rättmätiga, viktiga plats och bilden av vad vi gör måste klarna."
"Det som fick mig att vilja bli sjuksköterska var en olycka som inträffade när jag var ung. Jag hade ramlat och fått ett blödande sår. Jag hade så ont, när jag togs emot av en sjuksköterska på akutmottagningen. Han behandlade mig så fint, fick mig att inte längre känna mig så rädd. Han lade om såret och gav mig läkemedel. Sedan den dagen har jag älskat sjuksköterskeyrket.”
Noami Biswas, Goyalmarasjukhusets barn- och mödravårdsavdelning i flyktinglägret Cox’s Bazar, Bangladesh
”Det bästa med att vara sjuksköterska är mötena och banden till patienterna och deras familjer, och att hjälpa dem i svåra stunder när de behöver oss som mest.
Förra året hade vi en patient, en bebis, med hjärnhinneinflammation. Hon lades in, och var döende. Först var planen vård i livets slutskede. Men vi försökte. Hennes pappa var med henne och vi involverade honom i behandlingen. Han satt konstant med och hjälpte till med till exempel att hålla bebisen i rätt ställning. Efter 23 dagar återhämtade hon sig och kunde skrivas ut. För mig var det här verkligen en framgångssaga."
"Här på intensivvårdsavdelningen har så många av patienterna kritiska tillstånd. Vi har tio vårdplatser och två isoleringsplatser, och det är alltid nästan fullbelagt. Det svåraste med att vara sjuksköterska är när du ser människor dö. Det är verkligen smärtsamt för oss.
En gång låg min mamma på sjukhus. Jag såg några sjuksköterskor där och hur de verkligen hjälpte. De var så omhändertagande. De inspirerade och jag tänkte: jag kan bli som dem!”
