Hoppa till huvudinnehåll

”Jag trodde aldrig att jag skulle arbeta humanitärt i mitt hemland”

Publicerad 31 juli 2020
Joyce Hernandez, som arbetar med hälsofrämjande insatser i Venezuela.
Foto: Adriana Loureiro Fernandez/Läkare Utan Gränser
Joyce Hernandez, som arbetar med hälsofrämjande insatser i Venezuela.

Den politiska och ekonomiska krisen i Venezuela har resulterat i att befolkningen har begränsad tillgång till hälso- och sjukvård. Många venezuelaner har förlorat tron på livet. I El Vidoño arbetar vi inte bara med att tillhandahålla vård, utan också med att stärka människor där.

De senaste åren har antalet tonårsgraviditeter i Venezuela blivit allt fler. Många människor har inte tillgång till eller råd att betala för preventivmedel. Nästan 40 procent av de som vi tar emot på vårdcentralen Amigos para la Salud i El Vidoño, norra Venezuela, är barn under fem år, och nästan en tredjedel av de gravida kvinnor som kommer till kliniken är tonåringar.

Joyce Hernandez berättar om sitt hälsofrämjare arbete på kliniken:

Jag känner att människor här har börjat ge upp, så det arbete vi gör i El Vidoño är viktigt. Men jag föreställde mig aldrig att jag skulle arbeta humanitärt. Jag trodde helt enkelt inte att det någonsin skulle behövas i mitt hemland. 

Under de senaste 20 åren har situationen i Venezuela drabbat människor hårt. Många venezuelaner har förlorat tron på livet och till viss del också sin självkänsla. Jag ser det hos tonåringarna – alltför ofta saknar de konkreta planer för framtiden. De tenderar att följa samma väg som sina föräldrar, utan att ens ifrågasätta om det verkligen är det de vill göra. Om deras mamma födde dem när hon var 14 år, ses det som något normalt. De har få ambitioner utöver det.

"När jag pratar med dem jag ser också att de börjar må bättre."

Det är väldigt svårt att prata om hur de ska ta hand om sin hälsa när de knappt har råd att köpa mat. De flesta människor här saknar elektricitet, dricksvatten och tillgång till annan grundläggande service. Oavsett hur mycket de lyssnar har folk här inte alltid vad de behöver för att kunna följa rekommendationerna. Till exempel vet de att de måste tvätta sig med tvål, men de har inte råd att köpa tvål. Människor prioriterar alltid mat - särskilt för de yngre barnen.

Vi pratar om allt, även om svåra ämnen som sexuellt våld. Det är viktigt att det inte finns några tabun när man arbetar med hälsoinformation. Människor måste känna att de kan fråga dig vad som helst och veta att du alltid kommer att försöka svara på frågan.

Vi berättar inte för människor vad de ska göra - vårt mål är att kommunicera med dem och att öka medvetenheten och stärka människor. Den del av mitt arbete jag gillar mest är kontakten med människor. När jag pratar med dem jag ser också att de börjar må bättre. Det bästa känslan är när jag hör att vissa aspekter av människors liv har förbättrats som ett resultat av vårt arbete. 

- Joyce Hernandez, som arbetar med hälsofrämjande insatser i Venezuela. 

På vårdcentralen Amigos para la Salud tillhandahåller vi bland annat primärvård, vård före och efter förlossning, medicinsk och psykologisk vård för de som utsatts för sexuellt våld, familjeplanering och hälsofrämjande aktiviteter. Under första halvåret nådde våra team 24 718 patienter i hela delstaten Anzoátegui.

På grund av covid-19-pandemin har många aktiviteter anpassats för att garantera säkerheten för våra patienter och vår personal.

Läkare Utan Gränser har arbetat i Venezuela sedan 2015. Under första hälften av 2020 tillhandahöll våra team 25 381 konsultationer i staten Anzoátegui, varav 440 handlade om sexuell och reproduktiv hälsa. Vi nådde också över 13 600 personer genom våra hälsofrämjande team. Läkare Utan Gränser arbetar för närvarande i huvudstaden Caracas och i delstaterna Bolivar, Sucre, Amazonas, Anzoátegui, Miranda och Táchira. 

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Genom att prenumerera på detta nyhetsbrev godkänner du Läkare Utan Gränsers integritetspolicy.

 

Bekräfta att du är en mänsklig besökare