"Jag trodde att mina kollegor var döda"

Floden Sobat, nordöstra Sydsudan. Klockan är två på eftermiddagen den 15 januari 2025. Ruach Chuol Gatkuoth och hans team är på väg tillbaka till Läkare Utan Gränsers projektbas i staden Ulang från ett sjukhus i Nasir där de har levererat medicinsk utrustning. Ruach Chuol Gatkuoth är idag ansvarig för det mobila teamet på sex kollegor, uppdelade på två båtar. Motorbåtarna far fram över floden och flaggorna, som har tydliga tryck med Läkare Utan Gränsers logga, fladdrar i vinden.

Plötsligt hör Ruach Chuol Gatkuoth skottlossning och panik utbryter i båtarna. Utan att hinna tänka hoppar Ruach Chuol Gatkuoth i det grumliga vattnet.

I en by i närheten befinner sig Riek Manyar Riek. Han jobbar med hälsofrämjande aktiviteter och är Läkare Utan Gränsers kontaktperson i Nasir. Hans roll fungerar som en länk mellan Läkare Utan Gränsers verksamhet och lokalsamhället. Han hör skotten och springer så snabbt han kan ner till floden där han ser en av Läkare Utan Gränsers båtar driva runt utan förare eller passagerare.

– Jag blev chockad, jag trodde att mina kollegor var döda, berättar Riek Manyar Riek.
Ruach Chuol Gatkuoth lyckas simma i land. Väl där försöker han lokalisera alla i sitt team. Han får veta att de är fem som tagit sig till säkerhet, men en i teamet saknas.

Samtidigt, vid en annan strand, hör Riek Manyar Riek att någon ropar hans namn. Det är en av hans kollegor som hoppat ur en av båtarna. Han säger att han är skadad. Riek Manyar Riek agerar snabbt. Han lyckas få tag på en kanot, åker sedan ut till kollegan och hjälper honom upp i kanoten. Det visar sig att skadan är lindrig. Han förs till sjukhuset i Ulang där han får vård.

Mobila insatser pausade

Läkare Utan Gränser har bistått med sjukvård i Ulang sedan 2018 där vi driver ett sjukhus samt har mobila insatser på 13 platser längs floden. Via den mobila verksamheten kan vi bistå med enklare sjukvård, förse patienter med mediciner och remittera patienter till sjukhuset i Ulang.

Efter incidenten den 15 januari tvingades Läkare Utan Gränser ta det svåra beslutet att pausa alla mobila insatser i området av säkerhetsskäl och en utredning startades för att ta reda på vad det var som hände.

Sjukhuset i Ulang är inhägnat av blå plåtväggar. Här bistår Läkare Utan Gränser med bland annat mödravård, barnavård och sårvård. De olika avdelningarna är uppdelade på flera betongbyggnader. Flera av sängarna i sjukhussalarna är tomma.

– Sedan vi tvingades pausa våra mobila insatser har vi haft färre patienter än vanligt på sjukhuset, förklarar läkaren Philip Gur Kai. Utan Läkare Utan Gränsers båtar som kan transportera patienter till sjukhuset behöver patienter som bor långt bort ibland vänta i flera dagar, eller veckor, på en båt som kan ta dem hit till Ulang. De som till slut tar sig hit är ofta i väldigt dåligt skick.

Konfliktdrabbat område

Förutom båt så är det enda andra transportalternativet här att gå till fots. Vägarna är förstörda eller avstängda. Under regnperioden gör översvämningar dessutom att det inte går att gå över vissa områden och båt blir då det enda sättet att ta sig fram på. Under torrperioden, mellan januari och mars, när det går att förflytta sig på ett annat sätt än under regnperioden stöter olika etniska grupper ihop med varandra. Det kan skapa spänningar om boskap eller mark som ibland leder till våldsdåd.

Vid ingången till mödravårdsavdelningen finns ett konstverk målat på den ljusgröna väggen: svarta snirkliga linjer som utgör formen av en gravid kvinna. I ett av rummen sitter en patient som några dagar tidigare födde tvillingar, dödfödda.

Patienten ska precis berätta om sin erfarenhet när en i personalen kommer med beskedet att båten hon måste ta för att ta sig hem har kommit. Det kan dröja en hel vecka till nästa båt. Snabbt får hon hjälp av sina anhöriga att packa ihop sina grejer och skyndar sig i väg till båten.

Veronica Nyakuoth Danhie är barnmorska och vårdade patienten.

– Hon kom från Nasir, alltså i närheten av där attacken skedde. När det uppstod komplikationer under förlossningen behövde hon akut ta sig till ett sjukhus. Sjukhuset i Nasir har inte resurser att klara av komplicerade fall så hon behövde åka hit till Ulang. I vanliga fall hade våra mobila team kunnat hämta upp henne med båt, men nu behövde hon i stället vänta i två dagar på en båt som kunde ta henne hit. När vi till slut kunde ge henne vård var det för sent, vi kunde inte höra några hjärtslag från tvillingarna i magen.

Veronica Nyakuoth Danhie säger att hon önskar att patienten själv hade kunnat berätta.

– Hon var arg och ledsen, ledsen över att ha förlorat sina tvillingar och arg över att attacken skedde. Så länge vår mobila verksamhet är pausad kommer vi säkert att se fler liknande fall.

Attacken påverkar

Trots att konflikter och våldsdåd är vanligt i området så lämnade incidenten på floden sina spår hos Ruach Chuol Gatkuoth och Riek Manyar Riek.

– Jag hade svårt att sova de första nätterna efter attacken, säger Ruach Chuol Gatkuoth.

– Jag kände en nervositet i kroppen i två dagar efter att jag bevittnat båtarna som blev beskjutna, berättar Riek Manyar Riek. Chocken jag kände när jag trodde att mina kollegor var döda satt kvar i mig.