Israeliska luftangrepp mot Gaza dödade elva civila i november förra året. Läkare Utan Gränsers team på Dar al Salam-sjukhuset vårdade en 11-årig flicka som förlorade hela sin familj och skadades allvarligt i attackerna. Hennes historia visar de fasansfulla konsekvenserna som luftattackerna leder till för den utsatta befolkningen i området, som står under israelisk blockad.
Gaza, Palestina, december 2019
Salwa vaknar långsamt ur narkosen. Hon känner sig snurrig men hon är redan bekant med den här känslan. Hon har genomgått flera operationer sedan hon kom till Dar al Salam-sjukhuset, som Läkare Utan Gränser stöttar i södra Gaza. Hon var modig den här gången och grät inte när hon kom in i operationssalen.
Från sitt sjukhusrum kan hon se Medelhavet på avstånd och höra elevernas röster från den närliggande skolan. Men hennes stora bruna ögon är alltid riktade någon annanstans. Hon fäster blicken på föremål och människor i rummet, som om det vore något fel utanför, något att oroa sig för.
— Vissa dagar är bättre än andra för henne, förklarar Rania Samour, en av Läkare Utan Gränsers rådgivare som ger psykosocialt stöd på sjukhuset. Vissa dagar brister hon ut i gråt och ber om och om igen att få träffa sin familj. Andra dagar är hon mer reaktiv, hon ler och småpratar med mig.
Elvaåriga Salwa överlevde en israelisk luftattack som dödade hennes familj under den militära upptrappningen mellan den israeliska armén och gruppen Islamiska Jihad i Gaza i november 2019. Under tre dagar dödades elva civila i Gaza, åtta av dem barn. Israeliska myndigheter erkände att en felaktig bedömning ledde till attacken, som dödade nio av Salwas släktingar: hennes föräldrar, hennes bror, hennes faster, hennes farbror och hennes kusiner.
Familjerna bodde i skjul byggda av korrugerad plåt, ungefär 15 kilometer söder om Gaza City, där de födde upp boskap. Inget finns kvar av deras hem.
— Min mamma är engelsklärare, berättar Salwa med de få ord hon kan på engelska. När jag blir stor vill jag bli lärare som hon, men i arabiska.
Salwas farmor kommer att sköta hennes utbildning nu. Hon är en gammal kvinna med sex barnbarn som mirakulöst överlevde luftattacken. Hon har mycket begränsade medel för att försörja dem.
När Salwa blev inlagd på sjukhuset för fyra veckor sedan var Rania där. Hon har inte lämnat henne sedan dess.
— Hon är bara ett barn, som nu tvingas acceptera att hennes hem är förstört och hennes föräldrar döda, säger Rania. Hon har minnesbilder från natten när hennes familj dödades och hennes liv slogs sönder. Hon kommer ihåg att hennes syster drog ut henne ur rasmassorna genom tät rök. En skada på foten gjorde att hon inte kunde gå, hon hade ont. Hennes pappa levde fortfarande, bredvid hennes mammas döda kropp. Salwa minns att han var skadad när han bönföll räddningsarbetare att ta hand om hans barn.
Det här är Salwas sista minne av sin pappa. Den natten blev han förd till intensivvårdsavdelningen på Al Shifa-sjukhuset i Gaza. Några dagar senare avled han av de skador han fått i attacken.
— Jag var tvungen att berätta sanningen för henne, jag var tvungen att skydda henne från ett annat trauma, berättar Rania med ett allvarligt ansiktsuttryck. När jag berättade för Salwa att hennes pappa var död kramade jag henne. Jag kunde känna hennes puls. Jag önskar att jag kunde ge henne familjen tillbaka, det är det enda hon vill.
Salwa kom till Läkare Utan Gränsers sjukhus i södra Gaza med öppna frakturer på högerfoten och vävnadsskador.
– Eftersom hennes skada var så allvarlig behövde vi genomföra rekonstruktiv kirurgi med efterföljande hudtransplantation för att återställa vävnaden på hennes fot, förklarar Helene Andersson-Molina, en av Läkare Utan Gränsers kirurger i Gaza.
— Frakturerna läker fortfarande och behandlas försiktigt. Ben- och vävnadsprov visade också att Salwa infekterats av multiresistenta bakterier. Sår som de här, blir ofta infekterade eftersom huden är söndersliten och köttet blottlagt, vilket gör att bakterier kan ta sig in. Närvaron av multiresistenta bakterier innebär att vi behöver använda väldigt specifika antibiotika. För Salwa betyder det lång omvårdnad i ett isoleringsrum med försiktighetsåtgärder.
Helene säger att även om Salwa har en lång process framför sig så kommer hon att återfå funktionaliteten i foten. Men hon är ändå orolig över flickans framtid.
— Hon kanske kommer att kunna gå igen, men ärret kommer att följa med henne resten av livet, liksom det psykologiska traumat av hennes enorma förlust. Vem ska ta hand om hennes hälsa, hennes utbildning? undrar Helene.
— Det har varit en svår vecka för mig emotionellt. Jag ser Salwa i hennes säng och kan inte låta bli att föreställa mig antingen mig själv som barn eller mina egna barn i den här situationen. Att leva i Gaza är ett oupphörligt trauma. Våra liv står ständigt på spel och vi måste vänja oss vid det.
Nästan 2 000 civila har dödats de senaste tio åren under den israeliska arméns offensiver i Gaza enligt FN:s kontor för samordning av humanitär hjälp (OCHA). Under samma period har 18 civila israeler dödats av raketer och granateld från Gaza, enligt organisationen B’Tselem.
Salwas berättelse, hennes skador och hennes förlust förkroppsligar smärtan som läggs på de tusentals människor inlåsta i en konflikt utan slut.
Efter varje militär upptrappning, när vapenvila till sist råder och bomber inte längre faller, finns påminnelserna av våldet kvar. De finns bland familjerna som sörjer sina döda, bland hus och liv som slagits till spillror, och hos människor som Rania som trots allt fortsätter arbeta för att lätta bördan.
