Hoppa till huvudinnehåll

Livräddande insatser – 25 år för länge

Publicerad 20 december 2018

Bildspel

Bildspel i fullskärm
En gravid kvinna evakueras efter översvämningar i Malawi 2015.

En gravid kvinna evakueras efter översvämningar i Malawi 2015.

Världen skulle vara en bättre plats om det inte fanns behov för organisationer som Läkare Utan Gränser. Men behovet finns, lika mycket i dag som för 25 år sedan när den svenska sektionen bildades, skriver Oliver Schulz, generalsekreterare för Läkare Utan Gränser i Sverige.

Lyssna på en inläst version av "Livräddande insatser – 25 år för länge".
Fler inlästa artiklar hittar du här - "Direkt Audio".

Hur ska man egentligen gratulera en organisation som Läkare Utan Gränser på 25 årsdagen? När det gäller vårt arbete brukar jag vanligtvis ha klart för mig vad jag ska tala om. Handlar det om allas rätt till livräddande medicin, eller att försöka förhandla så att vi kan ge vård till människor som saknar tillgång till det, har jag alla argument klara. Oavsett om samtalet sker under ett möte med ministrar i en flådig regeringsbyggnad, eller under ett palmträd med beväpnade grupper, brukar det nästan alltid finnas mer att säga än vad tiden tillåter. Att komma på hur jag bäst ska formulera den här gratulationshälsningen känns inte lika självklart. Kanske beror det på att det här jubileet inte bara handlar om att uppmärksamma det viktiga arbete som vi gör och har gjort genom åren. Det markerar även tjugofem år av livräddande insatser som jag önskar inte hade behövts. Världen skulle vara en bättre plats om det inte fanns behov för organisationer som Läkare Utan Gränser. Samtidigt är världen inte perfekt och jag känner också stor tacksamhet för att vi finns, för insatserna vi gör och för stödet vi får.

Utrymme för förbättring

I en tid som denna har det varit spännande för mig att få komma till Sverige, efter många år i fält för Läkare Utan Gränser och nu senast som landansvarig i Etiopien, för att här axla rollen som generalsekreterare. Framförallt har det varit glädjande att se hur väl vi tar hand om alla de som stödjer oss. De som ger av sin tid genom sitt arbete i fält eller på våra kontor, som stödjer oss finansiellt eller på andra värdefulla vis, eller som delar med sig av sina tankar och åsikter till oss. Alla är de en del av det som utgör själva hjärtat av Läkare Utan Gränser. För även om
vårt fokus ligger på våra patienter, skulle inget av det vi gör vara möjligt utan deras stöd. Med det sagt är det inte min avsikt att bara tala om allt som är fint och som fungerar bra. Att fylla tjugofem innebär även att reflektera över tiden som gått med en kritisk blick, för att kunna få syn på vad som faktiskt går att göra bättre. För det finns alltid utrymme för förbättringar.

Så vad är då de största utmaningarna vi står inför idag – tjugofem år senare?
En av de första sakerna jag kommer att tänka på är hur värderingar så som solidaritet och medmänsklighet ifrågasatts under de senaste åren. Något som
vi framförallt har fått bevittna i form av ökade attacker mot vårdinrättningar.

Starkare motstånd

En annan oroväckande utveckling är att Läkare Utan Gränser möts av ett allt starkare motstånd i flera länder. Det gäller särskilt på platser där de humanitära
behoven står i skarp kontrast till makthavarnas ekonomiska målsättningar. Viljan att växa ekonomiskt kan ibland bidra till att människor marginaliseras. Att då tala om hur invånare exkluderas från tillgång till sjukvård, från nödförsändelser med mat och andra akuta behov är inte något som uppskattas. Det här leder ibland till försök att försvåra vårt medicinska arbete, vilket i sin tur innebär att vi måste lägga ned mycket tid på att förhandla.
Det finns även interna utmaningar att hantera där en av de främsta handlar om organisationens växande storlek. För hur ska en organisation som för tjugofem år sedan stolt kallade sig för »rebels with a cause« kunna fortsätta vara rebeller i en global rörelse med 40 000 anställda? Det viktigaste svaret är kanske att det gäller att aldrig, oavsett storlek, tappa förankringen med arbetet i fält.

Svenskarna generösa

Idag spelar svenska Läkare Utan Gränser en viktig roll i en större rörelse. Vårt innovationsteam i Stockholm kommer med värdefulla bidrag som hjälper till att ta vårt livräddande arbete framåt. Dessutom ser vi till att finnas tillgängliga och underlätta för var och en av de som väljer att stödja oss, eftersom vi vet att alla individer är lika betydelsefulla. Sett till storlek och befolkningsmängd tillhör Sverige ett av de länder som ger mest i gåvor per person till Läkare Utan Gränser. Inför denna generositet och solidaritet känner jag mig oerhört rörd, och väldigt tacksam.

Självständig röst

Själv föreställer jag mig att Sverige kommer att spela en ännu större roll globalt och inom Läkare Utan Gränser framöver. Den självständiga röst vi har och som man lyssnar på – från utrikesdepartementet och Sida till organisationer inom civilsamhället och enskilda individer – kommer slutligen leda till att den globala humanitära medvetenheten, och därmed även viljan att göra en insats, stärks. Och mer än så. Du, jag och alla andra – tillsammans kan vi se till att vi har en väl grundad förståelse för vad humanitet innebär. Det som utmärker oss, som utgör limmet som håller samman vårt samhälle och är något som vi alla kan vara stolta över. När det är uppnått kommer vi kanske ha en värld där den framtida generalsekreteraren för Läkare Utan Gränser inte längre behöver fundera över hur en gratulationshälsning ska formuleras.

- Oliver Schulz, generalsekreterare för Läkare Utan Gränser i Sverige.

Den här texten publicerades under signerat i vår tidning Direkt, nummer 4, 2018. Här kan du läsa hela tidningen.