Hoppa till huvudinnehåll

Människoliv på spel när räddningsfartyg hindras lämna hamn

Publicerad 23 oktober 2020
En mamma med ett litet barn i en sjal på ryggen lutar sig mot relingen på en båt och tittar ut över havet
Foto: Hannah Wallace Bowman
En dryg vecka efter att de räddades på Medelhavet fick den här mamman och hennes barn gå i land på Sicilien.

Sök- och räddningsfartyget Sea-Watch 4 har ännu inte kunnat återvända till centrala Medelhavet, trots att det gått drygt en månad sedan fartyget anlände till italienska Palermo. Fartygets ägare, den tyska organisationen Sea-Watch, lämnar nu in ett rättsligt överklagande hos en italiensk domstol för att bestrida kvarhållandet.

Läkare Utan Gränser, som arbetar tillsammans med Sea-Watch ombord på fartyget, bistår med sjukvård och humanitärt stöd till människor som räddas ur havet. Vi har ett team ombord som står beredda att omedelbart återuppta det livräddande arbetet på Medelhavet där situationen fortfarande är allvarlig. Enbart den här veckan dog närmare 20 personer, däribland två barn och en gravid kvinna, och ytterligare fem personer saknas och antas vara döda.

– Sedan den 19 september har Sea-Watch 4 inte kunnat lämna hamnen och därmed inte kunnat rädda liv, säger Beatrice Lau, ansvarig för Läkare Utan Gränsers insats.

– Sedan dess har minst 80 människor, förmodligen många fler, drunknat i centrala Medelhavet. Ytterligare flera hundra har tvingats tillbaka till Libyen där de kan ha blivit utsatta för tortyr och övergrepp.

Vi erkänner och respekterar vikten av säkerhetskontroller i hamnar som en grundläggande del av sjörätten. Samtidigt befarar vi att de italienska myndigheternas beslut är politiskt motiverat, att det bygger på en orimlig tolkning av sjörätten och säkerhetsregler och att enda syftet är att försvåra för räddningsinsatserna till havs. De italienska hamnmyndigheterna genomförde en elva timmar lång inspektion ombord på Sea-Watch 4 innan de bestämde att fartyget inte fick lämna hamnen. Grunden till beslutet var en lista med saker som de ansåg behövde åtgärdas – från icke-fungerande lampor till sådant som helt enkelt inte går att göra något åt.

Samarbetsvilliga

Ett exempel på det senare är att fartyget hade 354 personer ombord, vilket överskrider det tillåtna maxantalet. Att antalet räddade var för många hänger samman med antalet räddningsinsatser och överföringen av undsatta människor från andra fartyg. Att hålla detta mot Sea-Watch 4 är att bortse från den skyldighet att undsätta människor i sjönöd som utgör en del av den internationella sjöräddningskonventionen.

Denna tolkning av regelverket går att ifrågasätta ännu mer med tanke på att fartyget fick instruktioner från maltesiska myndigheter att ta emot människor från ett annat sök- och räddningsfartyg som utfört en räddningsinsats på maltesiskt vatten. Medan ett fartyg från italienska kustbevakningen evakuerade 49 personer i sjönöd tog Sea-Watch 4 emot de övriga 152.

– För att visa vår samarbetsvilja har vi arbetat hårt för att fixa det vi kan, även om vissa av de angivna problemen på fartyget inte kan anses vara av tillräckligt stor betydelse för att motivera ett kvarhållande, säger Barbara Deck, projektkoordinator för Läkare Utan Gränser ombord på Sea-Watch 4.

– Men resten av innehållet på listan är uppriktigt sagt inte möjligt att göra något åt. Till exempel tillhandahåller fartygets flaggstat Tyskland inte den typ av certifiering som de italienska myndigheterna kräver.

Motsägelsefullt

Att hålla kvar Sea-Watch 4 i hamn är en del av ett dödligt mönster som hindrar organisationer från att utföra livräddande aktiviteter, i enlighet med internationell och nationell lagstiftning. Sea-Watch 4 är det femte sök- och räddningsfartyget som hålls kvar i italienska hamnar på lika många månader. Den 10 oktober blev fartyget Alan Kurdi kvarhållet för andra gången på sex månader på Sicilien. Den 22 oktober tillkännagav räddningsfartyget Louise Michel, finansierat av den brittiske konstnären Banksy, att det inte heller kunde lämna hamnen efter påpekanden som rörde fartygets registrering.

EU:s regeringar har tagit bort sök- och räddningskapaciteten från världens dödligaste gräns – den på centrala Medelhavet. Att de gör detta, samtidigt som de i sin senaste migrationspakt efterlyser ett mer humant förhållningssätt till migration, är både tragiskt och motsägelsefullt. Om EU-länderna är ovilliga att göra sitt jobb så borde de åtminstone låta hjälporganisationernas räddningsfartyg göra sitt.

Under tiden som Sea-Watch 4 legat i hamn har minst 80 människor dött i skeppsbrott utanför Libyens och Italiens kust. I ett fall har en båt med 12 personer drivit runt på centrala Medelhavet i tio dagar, och fem personer antas vara saknade eller döda. Hittills i år har 506 människor drunknat i centrala Medelhavet och närmare 9 000 har med tvång återförts till Libyen – samma land som de många gånger desperat försöker fly ifrån.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Genom att prenumerera på detta nyhetsbrev godkänner du Läkare Utan Gränsers integritetspolicy.

 

Bekräfta att du är en mänsklig besökare