Mitt uppdrag som barnmorska i ett flyktingläger

När jag anlände till Samos, en grekisk ö nära den Turkiets kust, för min första insats med Läkare Utan Gränser, klev jag in i en värld präglad av rörelse, motståndskraft och djup utsatthet. I det flyktingläger som kallas ”Closed Controlled Access Centre” på Samos befinner sig för närvarande omkring 3 500 människor från länder som Afghanistan, Syrien, Palestina, Eritrea, Sudan, Sierra Leone, Kamerun och Kongo-Kinshasa. Cirka 58 procent är kvinnor och barn och många av dem har genomlidit långa och farliga resor präglade av krig, våld, fattigdom och en stor otrygghet.

Vård för kvinnor i alla livets faser

Som barnmorska är jag en del av Läkare Utan Gränsers team för sexuell och reproduktiv hälsa (SRH). Vår vårdmodell är i linje med den svenska modellen – en modell där barnmorskor är huvudansvariga för att tillhandahålla sjukvård inom alla aspekter av kvinnors och flickors sexuella och reproduktiva hälsa. Vården ges med ett livscykelperspektiv, vilket innebär att vi tillhandahåller åldersanpassad, kontinuerlig och personcentrerad vård genom hela livet – från menstruation och fertilitet till graviditet, förlossning och klimakterium. Det är detta ramverk vi tillämpar i vårt arbete på Samos.

Så arbetar vi för kvinnors hälsa och trygghet

Tillsammans med våra interkulturella medlare försöker vi skapa trygga rum – där tillit kan växa och där kvinnor känner sig hörda och stärkta. Vi möter gravida kvinnor – vissa glada, andra under svåra omständigheter. Vi stödjer dem som återhämtar sig från trauman, dem som lever under press att föda barn, dem som kämpar med barnlöshet eller oro över oregelbunden menscykel.

Vi tillhandahåller vård i lägret tre dagar i veckan, för akuta fall och för dem som inte kan ta sig därifrån. Två dagar i veckan bistår vi med sjukvård på vår klinik i staden. Vi ordnar med transporter för att säkerställa att alla kvinnor får tillgång till vård, oavsett situation.

Vi talar öppet om ämnen som ofta är känsliga: menshälsa, familjens förväntningar, preventivmedel, könssjukdomar, könsstympning. Ibland är samtalet medicinskt – andra gånger är det helt enkelt mänskligt. Vi hör berättelser om sexuellt våld – många kvinnor, särskilt de som reser ensamma eller med barn, utsätts för stora risker. Vissa kommer till oss gravida efter övergrepp. Dessa situationer kräver djup medkänsla och en vård som går långt bortom det kliniska.

Och ändå, trots all utsatthet, ser jag styrka varje dag. Att vara barnmorska här handlar inte bara om att ge vård – det handlar om att vara närvarande och skapa trygghet. Det handlar om att visa kvinnor att de har val, att deras kroppar är deras egna, och att de inte är ensamma. Genom detta arbete vill vi inte bara behandla – vi vill stärka. Ge kvinnor den information och det stöd de behöver för att fatta informerade beslut om sina liv.

Det är, för mig, kärnan i att vara barnmorska och i att ge vård i en migrationskontext.