Goma ligger 1 500 meter över havet och det är svalt, en lättnad efter Kinshasa. Men vårt mål, hälsozonen och samhället Masisi, ligger ännu några hundra meter högre upp i bergen i provinsen Nordkivu. Här stöttar Läkare utan Gränser bland annat mobila kliniker samt ett sjukhus, det enda för områdets 400 000 invånare. Zonen Masisi är ungefär lika stor som Halland och bilvägarna är begränsade, i större delen är det terrängmotorcykel eller fötterna som gäller för att ta sig runt. Och det är där jag kommer att jobba större delen av tiden det närmaste halvåret; i de mobila kliniker som stöttar vårdcentraler här i bergen.
Svårigheterna i Masisi är många och nöden är stor. Vården och infrastrukturen är eftersatt efter årtionden av konflikter. Här finns mineraler som används till teknologi (som i våra mobiltelefoner), ännu fler beväpnade grupper som kämpar om makten över de lukrativa mineralerna och ännu fler löst sammansatta kriminella grupper som tar till våld för att överleva. Och mitt i allt detta finns den kongolesiska befolkningen som drabbas av konflikterna. Särskilt kvinnorna är utsatta, sexuellt våld är vanligt och ökar som en lavin där konflikterna blossar upp. Trots sin bördighet och fuktiga klimat är även undernäring bland barn vanligt då de ofta inte får i sig alla näringsämnen. Området är hårt drabbat av malaria som är en vanlig dödsorsak här. En bisarr men logisk följd av klimatförändringarna är att fler drabbas av malaria och dessutom med svårare följder. När planeten blir varmare kan myggorna som sprider sjukdomen överleva på högre höjd och infekterar människor som inte har utvecklat något större motstånd mot infektionen. Följden blir svårare sjukdomsförlopp för många, särskilt för barnen.
