Mobil klinik på en bensinstation
Dags att börja jobba. Startsträckan är sällan lång i Läkare Utan Gränsers akutprojket. Jag åker till gränsen till Makedonien tillsammans med vår fältsamordnare. Jag hade redan fått en genomgång av bakgrunden sedan tidigare. Bara att köra!
Sedan några veckor tillbaka så kan vi inte arbeta i det flyktingläger som Läkare Utan Gränser upprättat, efter att sedan myndigheterna evakuerade flera tusen människor och bussat tillbaka dem till Aten. Sedan dess har lägret varit stängt. Istället måste alla människor som vill passera gränsen vänta i timtals ute i kylan två mil bort vid bensinstationen i Polykastro.
Syftet var för att bringa mer ordning och reda sägs det. Men konsekvenserna av beslutet är allvarliga. Inte minst för att vädret slagit om och blivit superkallt. Många har inte ätit på hela resan från Athen, barn och vuxna fryser. Vid gränsen har vi byggt en liten vårdcentral som nu står tom och stället får vi arbeta från en husbil borta vid bensinstationen.
Om man tittar på de medicinska behoven så är oftast inga allvarliga sjukdomstillstånd. Mycket luftrörsinfektioner, hosta, förkylningar men också små barn med feber, diarré och gravida kvinnor ibland med komplikationer. Frustrationen över myndigheternas beslut att hålla lägret stängt är mycket stor.
Efter ett snabbt möte med de andra organisationerna vid gränsen så åker vi ned till Polykastro igen. Min uppgift de kommande dagarna blir att få igång på vår mobila klinik, tänka ut ett sätt vi kan vara närvarande med vårt medicinska team på flera ställen samtidigt. Gränsövergången, bensinstationen och även mer avskilda platser människor gömmer sig. Bara att sätta igång!
