Solen hjälper till att rädda liv
När det inte finns något elnät är det svårt att driva ett fungerande sjukhus på den afrikanska landsbygden. Svenske Per-Erik Eriksson har precis kommit hem från ett uppdrag i Kongo-Kinshasa där han har sett till att ett sjukhus i Shamwana fungerar dygnet runt med hjälp av solenergi.
”Jag arbetade i ett projekt där jag bland annat var ansvarig för el och teknik på sjukhuset i Shamwana. Läkare utan Gränser har byggt och stöttat sjukhuset i tio år. Det ligger i en svårtillgänglig region, i synnerhet under regnperioden, men eftersom säkerhetsläget i regionen sedan ett par år tillbaks är ganska stabil bestämdes det att vi skulle avsluta vårt projekt och lämna över verksamheten till hälso- och sjukvårdsmyndigheten i Kongo-Kinshasa. Jag hade bara hunnit vara på plats i två månader innan det beslutet fattades. Det troliga var att de efter överlämningen skulle behöva krympa verksamheten, och eventuellt lägga ner den helt.
Tillsammans med kollegorna och sjukhusets chef började jag leta efter en lösning för att sjukhuset skulle kunna hållas öppet även i fortsättningen.
Solen skiner nästan jämt
Den största tekniska utmaningen var att se till att sjukhuset hade tillgång till el för belysning, utrustning och syrgasproduktion och kunde ha en fungerande kylkedja, vilket innebär att medicin och vaccin kan förvaras kallt. Som det såg ut nu var sjukhusets eltillgång beroende av dieselleveranser, ungefär 1000 liter i månaden. Detta skulle vara helt omöjligt att frakta dit utan oss på plats.
Som på så många andra ställen i Kongo-Kinshasa skiner solen nästan jämt, och är en relativt pålitlig energikälla. Vi bestämde oss därför för att försöka konstruera ett litet men användbart system med solceller.
Att genomföra ett projekt i Kongo-Kinshasa tar tid. Per-Erik Eriksson
Men tiden var knapp; om bara tre månader skulle sjukhuset lämnas över till de lokala myndigheterna. Jag hade heller aldrig gjort något liknande tidigare, även om jag har arbetat lite med att integrera solpaneler i byggnader. Med lite hjälp från en kollega på forskningsinstitutet i Sverige, där jag arbetade tidigare, fick jag fram en uppskattning av vad vi skulle behöva och fick klartecken att jobba vidare.
Att genomföra ett projekt i Kongo-Kinshasa tar dock tid. Vi bestämde oss för att bygga systemet i maj, men inte förrän i mitten av juli kunde de sista delarna skickas med flyg från Amsterdam. Då var det bara en månad kvar tills sjukhuset skulle lämnas över och sex veckor tills vi skulle ha packat ihop och rest därifrån. Just då trodde jag inte att vi skulle hinna bli färdiga i tid och hade börjat diskutera med vår projektkordinator om vi kunde stanna något längre för att se till att det nya systemet fungerade.
Det var den största utmaningen med hela projektet. Per-Erik Eriksson
När vi hade fyra veckor kvar i Shamwana kunde vi slutligen börja installera solpanelerna, och även om det var ont om tid gick det bättre än jag hade väntat mig. På bara två veckor lyckades mina kollegor Jean-Murck och Pablo dra om all el i hela sjukhuset till det nya systemet.
Driver livsviktig behållare med syrgas
Vi lyckades designa ett system som ger el nog att förse sjukhuset med ljus nattetid, driva en del utrustning, och – viktigast av allt – driva en oxygenkoncentrator, en maskin som ger ren syrgas, dygnet runt. Detta är otroligt viktigt för många patienter med andningssvårigheter, speciellt nyfödda barn, och under operationer. Koncentratorn drar enormt mycket ström, och bara för att driva den krävdes det tolv solpaneler och tolv batterier. Att lösa det var den största utmaningen med hela projektet.
Resten av elförsörjningen drivs av ytterligare fyra paneler och lika många batterier.
Med solcellerna hamnar sjukhusets totala effektkapacitet på 4 kilowatt, och energiförbrukningen över dygnet kan vara ungefär en tredjedel av vad den var tidigare.
Det installerades också ett solcellsdrivet kylskåp, och ett äldre solpanelsystem för att driva vattenpumpen fanns redan.
Den 12 augusti, samma dag som vi skulle lämna över sjukhuset, var systemet igång. Kvällen innan hade vi slagit på systemet och kunde säga att sjukhuset nu drevs av solenergi. När vi lämnade över till sjukhusets chef Dr. Daddy sa han att solpanelerna var en av de nödvändiga delarna i vår donation som gör det möjligt för sjukhuset att fortsätta att ge kvalitativ vård i detta utsatta område. Jag var så stolt den dagen!”
Per-Erik Eriksson forskar i träkonstruktion och hållbart byggande
