Sveriges vändning om biståndet gör att miljoner riskerar att dö

Vår samtid präglas av konflikter, klimatförändringar och globala hälsohot, och behovet av humanitärt stöd är större än någonsin. Samtidigt visar siffror från nätverket ALNAP att den humanitära sektorn står inför en omfattande finansiell kris. Det beror inte bara på att USA har monterat ned sitt biståndsorgan USAID utan även på att flera andra stora statliga givare dragit ner på biståndsbudgeten, som Storbritannien, Tyskland och Sverige.

Konsekvenserna kan bli allvarliga, till exempel visade en studie i The Lancet att enbart USA:s indragna stöd kan resultera i omkring åtta miljoner fler dödsfall åren 2024–2030, om inte neddragningen ersätts av annan finansiering.

Global hälsa är ett av de områden som Sverige genom tiderna satsat mest på, oavsett vilka partier som suttit i regering. Sverige har setts som ett föregångsland i kampen mot dödliga infektionssjukdomar som tuberkulos, hiv och malaria och för stödet till att säkra vaccin i låg- och medelinkomstländer.

Betydande givare

I dag 21 november är det dags för en ny insamlingskonferens till Globala fonden mot aids, tuberkulos och malaria för perioden 2026 till 2028, i samband med G20-mötet i Johannesburg. Sverige har under många år varit en betydande givare till Globala fonden, men nu har regeringen meddelat att man inte förbinder sig till ett stöd som sträcker sig över hela finansieringsperioden. Detta till skillnad från våra grannländer Norge och Danmark, som annonserat förnyat stöd om 2 miljarder norska kronor respektive 375 miljoner danska kronor för de kommande tre åren.

Sverige menar i stället att stödet till Globala fonden ska fördelas genom regeringens årliga regleringsbrev till Sida – det vill säga, att stödet bestäms på årsbasis. Vi anser att detta är ett fatalt vägval när behoven i världen är rekordstora. Dessutom går det emot regeringens egna strategier för humanitärt bistånd och multilateralt utvecklingssamarbete, som betonar att Sveriges engagemang ska underbyggas av ett långsiktigt perspektiv.

Globala fondens insatser beräknas ha räddat över 70 miljoner liv sedan 2002. Deras arbete handlar inte bara om att ge behandling, det handlar också om att stärka länders sjukvårdssystem och utbilda vårdpersonal.

Läkare Utan Gränser samarbetar med Globala fonden i alla våra insatser mot tuberkulos, hiv och malaria. De finansierar kliniker, betalar löner till anställda inom den offentliga sektorn och förser vården med mediciner och utrustning. Långsiktigt finansiellt stöd är avgörande för att säkerställa god planering och effektivt arbete. Vilket svenskt sjukhus skulle gå runt om man inte hade finansiering för mer ett år framåt?

För att motverka spridningen av infektionssjukdomar är det avgörande med utbildad personal och tillgång till behandling. Om vårdinrättningar förlorar tillgång till rätt mediciner riskerar det att bidra till ökad läkemedelsresistens. Och ska det vara värt att låta människor påbörja exempelvis en sjuksköterskeutbildning som tar tre år behöver man veta att pengarna kommer att räcka till alla utbildningsåren.

Läkare Utan Gränser ser redan konsekvenserna av det indragna biståndet i bland annat Honduras och Kenya. När USA drog in sitt bistånd i början av året stoppades insatser mot hiv och aids över en natt i Honduras. Vårdpersonal blev av med sina jobb och patienter förlorade tillgången till läkemedel. Det har gjort att allt fler söker sig till Läkare Utan Gränsers kliniker, i vissa fall med långt gångna följdsjukdomar. I Kenya fick vi överväga att ta över delar av arbetet som stannade av när andra organisationer inte hade råd att fortsätta. Men det är inte hållbart att vi ska ta över det långsiktiga arbete som biståndsorganisationer har utfört. Vi ska framför allt fokusera på att hantera katastrofer.

Motverka pandemier

Det går inte att ta framgångarna som har uppnåtts kring hiv, tuberkulos och malaria de senaste decennierna för givet. Sjukdomar försvinner inte, utan riskerar att på sikt bli mer komplicerade att förebygga och behandla om resurser försvinner nu.

Det handlar om miljontals människors liv och hälsa. Men det handlar också om att motverka och övervaka framtida sjukdomsutbrott och pandemier. Är det något coronapandemin borde ha lärt oss är det att sjukdomar inte respekterar gränser.

Ylva Jonsson Strömberg, sjuksköterska och generalsekreterare, Läkare Utan Gränser

Mia Hejdenberg, sjuksköterska och medicinsk humanitär rådgivare, Läkare Utan Gränser

Artikeln publicerades i Göteborgs-Posten 21 november 2025.