Migranter utsätts för våld och kidnappningar, och krävs på pengar vid gränsen mellan Mexiko och USA. Det sexuella våldet ökar kraftigt och levnadsvillkoren är tuffa.
”Jag var inte så här innan. Jag kunde hantera problem, men nu är det svårt”, säger Camila* gråtandes. Hon bor i en flyktingförläggning i Matamoros i staten Taumalipas i Mexiko. Camilas tårar är ett tecken på vad hon har varit med om de senaste veckorna. Hon kommer från Nicaragua, och bär med sig ohyggliga minnen av sina erfarenheter i nordöstra Mexiko där ett stort antal människor söker trygghet och ekonomisk säkerhet på andra sidan gränsen i USA.
I augusti förra året flydde Camila från sitt hemland, på grund av politisk förföljelse och hot mot henne och hennes familj. Vid upprepade gånger pressades hon på pengar vid vägspärrar längs med vägen. Utöver det gick hennes resa bra, fram till hon nådde San Luis Potosi i nordöstra Mexiko.
”Bussen var full och de krävde att alla skulle kliva av”, säger hon. ”Bara en mexikansk familj fick sitta kvar. Vi tvingades till att gå på en annan buss, och blev skickade tillbaka till Guatemala.”
Camila gav inte upp, utan gjorde ytterligare ett försök att nå USA. Den här gången lyckades hon ta sig till staden Monterrey, där hon och flera andra köpte bussbiljetter till staden Reynosa som ligger vid gränsen till USA. ”Under resan blev vi kidnappade, och då började det värsta. De tog oss till ett hus där de delade upp män och kvinnor. Vi behövde stå upp för det fanns inte plats på golvet. På natten kom några män och tog ut kvinnorna ur huset. De våldtog oss en efter en.”
Efter sjutton dagar släpptes Camila i Matamoros, där hon blev tilldelad en säng i ett av de få härbärgena i staden. ”Jag kom till Läkare Utan Gränser för att jag mådde väldigt dåligt”, säger hon. “Jag klarade inte av att slappna av, trots att jag nu befann mig i trygghet. Jag upplever fortfarande tillfällen av ångest. Till exempel kan jag sitta och dricka en kopp kaffe och inte lyckas hålla tillbaka tårarna när jag kommer ihåg vad jag har varit med om. Psykologerna har hjälpt mig mycket. Jag får hjälp att bearbeta det jag varit med om och vet att jag fortfarande har en lång väg framför mig innan jag kan komma tillbaka till den jag var innan.”
Många former av våld ökar
Tyvärr är berättelser som Camilas inget ovanligt att höra för vår personal i Reynosa och Matamoros. ”De senaste månaderna har vi sett en ökning av fall relaterade till kidnappning och sexuellt våld mot migranter”, säger projektkoordinatorn Pooja Iyer. ”Våra patienter berättar att de blir dåligt behandlade i fångenskap, att de inte får tillräckligt med mat och att de flesta kvinnor utsätts för sexuellt våld.”
Många migranter i regionen är utsatta för våld och faror. I Piedras Negras i staten Coahuila har Läkare Utan Gränsers team sett konsekvenserna av våld och övergrepp hos människor på flykt. Rosaura* är en kvinna från Venezuela, som var kidnappad i en vecka och utsattes för sexuella övergrepp av de som tillfångatog henne. Hon hade inte möjlighet att ge kidnapparna pengar för att de skulle släppa henne, och missade därför ett viktigt möte med USA:s gränsmyndighet, och lämnades med allvarliga problem med sin psykiska hälsa.
”Vi hittade henne vid en terminal i Rio Bravo där delar av vårt team delade ut paket med filtar och kläder för att hantera de låga temperaturerna”, säger logistikkoordinatorn Gustavo Marangoni. ”Det var femton personer där som hade stannat med henne i två dagar. De ville fortsätta resa vidare. När vi pratade med dem förnekade de att de var migranter eftersom de var rädda att de skulle skickas tillbaka när de kommit så nära gränsen.”
Camila och Rosauras berättelser är inte isolerade. Varje dag hör våra team som ger vård till migranter i området vittnesmål från personer som utsatts för olika typer av våld. Under de tre sista månaderna av 2023 noterade Läkare Utan Gränser en ökning med 70 procent av människor som sökte hjälp för sexuellt våld i Reynosa och Matamoros, jämfört med de tre föregående månaderna.
Bara under januari 2024 vårdade Läkare Utan Gränser 28 personer som utsatts för sexuellt våld – mer än någon annan månad under föregående år. Mellan oktober 2023 och januari 2024 har de team som jobbar med psykisk hälsa och socialt arbete i Reynosa och Matamoros hjälpt 395 personer som utsatts för våld, och 129 personer som har kidnappats och senare släppts. Under 2023 hjälpte våra team i Piedras Negras 95 personer som utsatts för sexuellt våld och 177 personer som utsatts för andra typer av våld, däribland kidnappningar, misshandel, hot och tillfångatagande av familjemedlemmar.
Att korsa gränsen från Mexiko till USA kräver att man vadar eller simmar över floden Rio Bravo, vilket innebär en risk att dras med av strömmar. Många migranter är rädda att korsa floden på grund av risken att drunkna, medan andra tvingas tillbaka av gränsvakter. Även de som har inbokade tider med gränsmyndigheterna i USA tvingas ofta tillbaka av mexikanska myndighetspersoner.
”Dessa våldsamma händelser har en allvarlig inverkan på människors fysiska och psykiska hälsa.”, säger projektkoordinatorn Ryan Ginter. ”Konsekvenserna varierar från blåmärken och fysiska trauman till oönskade graviditeter och sexuellt överförbara sjukdomar, till symptom på ångest, depression, akut stress och posttraumatisk stress. Allt detta kräver omfattande och omedelbar sjukvård för att undvika fler konsekvenser i framtiden. De flesta migranter nekas hjälp när de når USA.”
Väntan på obestämd tid i fientliga städer
Utöver risken för våld i nordöstra Mexiko tvingas människor på flykt hantera extrema väderförhållanden både under vintern och sommaren. Det kan vara svårt att hitta trygga platser att sova på, mat, vatten och hygienartiklar. Det råder brist på medicinsk och psykologisk vård. I den här fientliga miljön behöver många migranter under obestämd tid vänta på att få till ett möte med amerikanska gränsmyndigheter genom en mobilapplikation som heter CBP One.
Processen med CBP One, som är en av de få lagliga metoderna för att söka skydd i USA, innebär ännu mer ovisshet för migranter. Många asylsökande från Mexiko uppger att de behöver vänta flera månader för att kunna boka en tid och påbörja sin invandringsprocess, och vissa kan inte ens ansöka.
”Många människor har inte tillgång till en smartphone, eller har inte råd att betala internetkostnaderna. Vissa kan inte prata spanska och vissa har problem med att läsa och skriva,” säger Pooja Iyer. ”Trots att CBP One absolut innebär ett litet steg framåt med målet att organisera flödet av migranter har verktyget visat sig vara otillräckligt för att hantera processen att lagligt anlända till USA.”
Systrarna Sofia* och Ligia* flydde från Honduras för fyra månader sedan efter att flera familjemedlemmar blivit mördade. De har fyra barn vardera, och bestämde sig för att resa med de yngsta och låta de äldre stanna kvar med släktingar. ”I Coahuila tvingades vi gå i mer än åtta timmar genom den kalla natten för att nå skydd i ett kapell i staden Rio Bravo.”, berättar Sofia medan hon lagar mat till sin familj. ”De yngsta barnen hade slutat gråta, de kunde knappt röra sig på grund av kylan. Vi hade inga mobiltelefoner, inga möten inbokade med myndigheter och visste inte vad vi skulle göra.”
Utifrån situationens allvar, våldet och fängslingarna som migranterna i nordöstra Mexiko utsätts för uppmanar Läkare Utan Gränser mexikanska och amerikanska myndigheter att öka sina ansträngningar att ge hjälp och vård till migranter, att utöka de lagliga migrationsvägarna och att tillhandahålla bättre skydd med tillräckliga förnödenheter för människor på flykt.
*Namnen i artikeln är utbytta för att skydda personers identitet.
