Rasism, ojämlikhet och diskriminering är väldigt personliga ämnen för mig. De utgjorde en del av min uppfostran och blev till slut en anledning för mig att välja att arbeta för Läkare Utan Gränser – en organisation som hjälper människor oberoende av deras härkomst, hudfärg, religiösa tro eller politiska övertygelse.
Svenska Läkare Utan Gränsers generalsekreterare Oliver Schulz skriver om sin syn på rasism och diskriminering inom organisationen.
"Jag växte upp i många olika länder och insåg tidigt hur fruktansvärt olika människors liv kan vara enbart på grund av var och av vem de fötts. Det var svårt att se och jag förstod inte då varför skillnaderna var så stora. I mitt arbete för Läkare Utan Gränser har jag sett mycket orättvisa och grymhet, och jag vet att vår närvaro ofta är en positiv kraft. Men jag har också, gradvis, tvingats inse att det finns diskriminering och rasism även inom vår organisation.
Jag minns när mina kollegor från Colombia och Kongo-Kinshasa berättade för mig hur deras rekrytering hade gått till och att jag förvånades över att det hade varit så mycket svårare för dem än för mig. Det gjorde mig upprörd eftersom jag visste att jag hade mindre erfarenhet än dem när jag fick jobbet. Det är nu över tio år sedan och en del saker har förbättrats sedan dess. Men – det har hänt för lite och för långsamt. Alltför många chefer i vår organisation ser ut som jag och har en bakgrund liknande min. Medvetna och omedvetna handlingar som visar på rasistiska fördomar sker i det dagliga arbetet. Jag har hört vittnesmål från många kollegor om hur de upplevt diskriminering och jag vet att förändring är nödvändig.
När jag skriver detta ger jag samtidigt uttryck för min priviligierade bakgrund och den kan jag inte förneka. Jag kan bara hoppas att jag inte förolämpar någon med dessa personliga reflektioner. Jag måste använda mitt inflytande för att vår organisation ska bli mer inkluderande, jämlik och fri från rasism.
Vårt medicinska humanitära arbete ger hopp och har en positiv inverkan på våra patienters, och andra människors liv. Läkare Utan Gränser höjer ofta rösten mot strukturellt våld och omänsklig politik som drabbar människor som görs osynliga, som ingen lyssnar på. Men det är dags att vi också tittar inåt – att vara humanitära hjälparbetare gör oss inte immuna mot strukturell rasism och vår vilja att hjälpa gör inte att vi automatisk agerar inkluderande och fördomsfritt.
Låt mig vara tydlig: rasism och diskriminering ska inte få finnas i vår organisation. Det går tvärtemot de värderingar som Läkare Utan Gränser grundades utifrån. Våra interna regelverk talar om icke-diskriminering, likabehandling och lika möjligheter. Vi har hållit många internutbildningar och haft en aktiv debatt om dessa frågor länge i organisationen. Många insatser har också gjorts för att förbättra utvecklings- och karriärmöjligheterna för medarbetare från länder utanför västvärlden.
Därför är det smärtsamt att vi, trots stor medvetenhet och ihärdigt arbete, inte har kommit längre. Att det fortfarande finns kollegor som diskrimineras på grund av deras härkomst eller hudfärg kan inte ses som något annat än ett misslyckande. Som generalsekreterare för Läkare Utan Gränser i Sverige måste jag ta mitt ansvar och göra ännu mer för att gå från ord till handling.
Det är en stor och viktig uppgift, men det ger mig energi att veta att jag inte är ensam. Många med mig, här i Sverige och i resten av organisationen, vill ha en förändring. Jag vet också att Läkare Utan Gränser under vår närmare 50-åriga historia alltid har tacklat utmaningar på ett öppet och självkritiskt sätt. Den inställningen kommer hjälpa oss vidare även nu. Som chef har jag ett stort ansvar men vi måste göra det tillsammans – och vi kan också lära oss av dem som på olika sätt stöttar Läkare Utan Gränser.
Vi kommer fortsätta lyssna inåt och utåt. Förändringsarbetet pågår och nu måste vi göra mer för att bli den organisation vi vill vara – jämlik, icke-diskriminerande och fri från rasism."